Detta var verkligen ett fint sätt att visa att hon fortfarandes finns i din närhet….tackar för din berättelse…..tänkt va många sätt det finns där dom visar sig….

När min lillebror avled i februari, och jag satt o ringde runt för att ordna med begravningen och satte mig sen på soffan för att ta igen mig…..då får jag se något på min axel, och där ligger det en stor vit fjäder…..hur den hade hamnat där går inte att förklara på annat sätt än att det var min brors sista hälsning till mig…..

Han dog i en hjärtinfarkt och blev endast 50 år, men han är och var min lillebror för alltid trots sin ålder…..

Men den mest gripande avsked det fick jag utav min änglasambo som körde ihjäl sig på väg till sitt jobb….det var några månader senare, när jag åkte till min mamma och vila upp mig lite, jag o min dotter fick samma rum som vi brukar få när vi hälsa på, och då när jag ligger där och har just somnat, så vaknar jag till lite av att jag känner hur min änglasambo tar tag i mig och kramar mig och kör in huvudet i nacken på mig som han brukar……

I ett ögonblick blir jag så lycklig,  men så blir jag medveten om att han är ju borta, och vaknar upp helt å hållet i en skräckblandad känsla…..känslorna dansar i ett virrvarr runt mig….glädje, skräck, lycka o sorg…..men efteråt så är jag medveten om något unikt som jag har fått vara med om….Han kom o trösta mig, för jag var så förtvivlad i min sorg….jag visa inte det utåt, utan var tvungen att sköta det som skötas skulle, och för min dotter skull så var man tvungen att vara ett stöd för henne….hon behövde mig mer än nånsin då…..

Åh vilka underbara upplevelser!

Det är verkligen som du säger, en skräckblandad känsla , ett virrvarr av känslor, när man får en hälsning.

Just sådana här minnen och upplevelser bär man med sig och plockar fram när det känns tungt.

Allt gott!

Fin berättelse, tack för du delade med dig