På sin födelsedag för tio år sedan satt min man (då sambo) och spelade tv-spel i vardagsrummet. Jag stod i köket när han med lite panik i rösten högt frågade om jag rörde vid hans axel.

Jag sa som det var, nej jag hade stått i köket hela tiden. Sedan kom orden helt ur det blå från min mun: Det var din farmor som ville gratta dig.

Hans farmor hade dött någon månad innan och strax efter det gick även hans farfar bort.

Det här tänker jag ofta på. Orden bara kom ur mig och något liknande hade jag aldrig tidigare sagt heller.