
Min Emma
Sitter här med hjärtat i halsgropen o tårarna bränner under ögonlocken. Tänk att det är så många som har förlorat ett eller flera barn.
Min Emma skulle ha varit 13 år nu om hon levt. Hon blev endast ett dygn gammal. Jag har fortfarande en djup sorg o en depression som jag medicinerar för. kan inte släppa det. Jag har accepterat att det är som det är men jag undrar vad jag gjort för att få denna läxa. Jag är glad o positiv på ytan men är aldrig glad inombords. Jag har lärt mej att leva så.
Det tråkiga är att jag aldrig har känt att hon är med mej som andra säger att de brukar göra o känna. Hon försvann bara. Känner ingenting när jag går till graven eller att hon är med mej när jag är ledsen eller när jag behöver stöd.
Har två döttrar till. Jättefina. Men det fattas ett barn…

Sorgen och saknaden kommer för alltid att finnas mer eller mindre och jag hoppas och önskar att du snart kan känna glädje inombords igen och inte bara utåt sett. Jag tror ändå att din dotter finns med dig trots att du inte känner kanske som andra beskriver, du känner nog på ditt eget sätt och lita på din egen känsla! Att gå igenom en sån sorg innebär en stor prövning och det är först när man har kommit ur den som man kan se och förstå innebörden av varför man skulle gå igenm det här. Det sägs att efter varje stor prövning blir man starkare och det stämmer väldigt bra, men det är svårt att se eller förstå det innan man kommit ur det. Jag hoppas att du snart kommer ur det här för jag tror att du kan hjälpa andra sen som går igenom samma och liknande som du gör nu och har gjort ett tag. Det fattas ett barn… Ja hon kommer alltid att fattas i familjen för inget nytt barn kan ersätta ett annat Du har tre barn, ett av dom är ett änglabarn och jag tror hon finns med dig när du är ledsen och behöver stöd, lita på att hennes själ finns hos dig och hon finns för alltid inom dig i ditt hjärta.
Sänder varma kramar till dig!
Elisabeth
Medarbetare på Övernaturligt iFokus, Sajtvärd på Gravid iFokus
Tröstekramar från mej får du!
Som Elisabeth sa så kommer den dagen när du kan se bakåt på allt och förstå varför du måste gå igenom det här.
Kan bara föreställa mej hur du känner dej, skulle aldrig vilja gå igenom det själv.
Ta hand om dej så ska du se att det blir bättre snart!
Kram
jag har inte förlorat ett barn men jobbat med barn som gått bort… det är en stor sorg…
jag önskar alla er styrka i er tillvaro…

Sänder min varmaste tankar till dig!

Sorgen efter ett älskat barn går aldrig över, Den förändras men finns alltid kvar. Sorgen är priset vi får betala för att vi älskat. För mig är den värd det!
Ensam - men stark!
#0, jag beklagar verkligen din sorg som har suttit i så hårt fortfarandes….det är aldrig lätt att mista ett barn, jag har själv gjort det, och min son skulle ha blivit 40 år i oktober….
Har tre underbara barn med, som är vuxna o utflygna sen länge, men som sagt var så undrar man så klart hur det hade varit med honom oxå….
Jag måste bara säga dig att du skall aldrig ha några tankar om att du skulle ha gjort något fel, för så är det inte….utan detta är nog bara en ny lärdom som du skall gå igenom här på jorden…för varje lärdom så lär man sig förstå….
Har du förnimt någon annan på andra sidan, eller är det bara så att du inte har känt av din dotter men andra…..för jag kan säga att sådant är så olika…..en del får man kontakt med direkt och andra har tagit över 35 år för att hitta fram….så ha förtröstan, och ta det med ro…..hon kommer att ta kontakt på något vis, det tror jag…
varma kramar
Eija