Hej!

Har länge funderat och trott att andar finns men jag vill inte egentligen få kontakt med någon. Jag är helt enkelt för skraj! Det har hänt många gånger i mitt liv underliga saker som jag har vart övertygad om att det är övernaturligt. Ska berätta om tre.

En gång när jag skulle gå och lägga mig, tror att jag legat och läst (ingen Steven King bok, för då kan jag bli så uppspelt och tro att det är spöken överallt.) och ska släcka lampan. När jag lägger mig ner igen öppnas dörren, väääldigt sakta och någon kommer in. Min dörr låter väldigt mycket, men det gjorde den inte den här gången. Jag vågade inte titta och trodde för ett ögonblick att jag somnat och drömt. Men jag var livrädd. Jag låg still en kvart och blundade, sedan tog jag kraft och slängde mig upp och tände lampan. ingen där! Jag ringde till mina föräldrar som bodde mitt i mot mig men dom vägrade komma. Jag fick en klump i halsen och trodde jag skulle börja gråta. Sen tänkte jag bara tanken: Tänk om någonting mer händer, tänk om elen går?? Då släcktes lampan i 2 sek. Jag började stor böla! Kunde inte sova eller röra mig på 2timmar. Sen slocknade jag av utmattning.

En annan gång var när min katt vart överkörd. Min kille kommer in till mig och säger att han tror att Zelda ligger i vedboden. Jag fattade direkt att det var hon för hon hade vart borta i flera dagar. Så jag sa åt honom att gå ut och fixa för jag ville inte se. Jag la mig i sängen o grät när min andra katt kom och la sig på min mage. Då hör jag att en katt hoppar nerför köksbänken. Det är ju ett ganska speciellt ljud, och katten som låg på min mage gick till och med till dörren när hon hörde ljudet. Hon tittade efter nått!!

Den sista grejen jag tar upp är när jag på Valborg skulle fira den på min killes syrras sommarställe, ute på en ö. När jag hoppar i land från båten känner jag direkt en så stark vilja att jag inte vill vara där. Jag tänkte inte så mycket på det mer men kände hela tiden att det var något fel. När vi tittat på brasan går vi in i huset. Jag blir direkt rädd.. kunde inte förstå varför, det var ljust jag var med massor av folk.. När jag sedan tittar ut över bryggan i fönstret slits min blick därifrån som om; detta vill jag inte se. Jag frågar senare på kvällen om det spökar där. Ingen hade känt något men sedan sa dom att för flera år sedan så dryknade en liten flicka vid bryggan. Jag hade inte sagt något om bryggan… Det slutade med att jag och min kille inte åkte hem den natten. Jag skulle fått hjärtattack om jag skulle behöva gå ner till bryggan och sätta mig i en båt ända hem..

Oj, vad mycket det vart. Men det var otroligt skönt att få ut detta!! Så nu undrar jag ifall jag är mottaglig? Jag är så rädd för detta så jag tycker isf att dom kan hålla sig borta.. men sedan tänker jag att det skulle vara kul om man fick kontakt med en ande någon gång!

Tack.