Sörjer min pappa
Min pappa gick bort när jag nyss fyllt 1 år. I sommar blir det 31 år sedan. Jag sörjer att jag aldrig fick lära känna honom och att jag inte kan minnas honom. Känns som om en stor del av mig saknas och den kommer aldrig att finnas. Självklart har jag foton, några få minnessaker och mamma har ju även berättat saker om pappa för mig. Nu saknar jag honom inte lika ofta som när jag var yngre men jag önskar ändå att han hade fått vara med t.ex. när jag förlovade och gifte mig eller när mina barn föddes. Önskar så att min pappa hade fått ett långt liv istället för att drunkna vid 22 års ålder.
Hej,
Förstår om det känns jobbigt och speciellt vid vissa tillfällen som du beskriver; bröllop, barnens födelse m.m. Jag tror man aldrig slutar sakna sina anhöriga.
Skickar en stor kram till dig!
Erika
Hej LillaH !
Jag förstår din sorg & tomhet, så många frågor som aldrig får svar & tänkandet på "hur det kunde ha varit" osv…!
Den enda tröst man kan ge är(i den tro jag har) att vi väljer en hel del av våra upplevelser får att bära med oss lärdomar, det vi behöver..! Du skriver att det alltid känns som att det är en bit som saknas..Självklart, plocka fram mycket runt din pappa, skapa positiva minnen & bevara dem så…! Jag är säker på att du också kommer att ha mycket hjälp av att prata med dina nära omkring dig som fanns runt din pappa!
Kram Anna
Starta ny diskussion