Sånt där är jättejobbigt. Men med tiden vänjer man sig vid det. Jag tror att ett sätt att hantera det hela på kan vara att jobba lite med sin syn på döden. Tänk på att döden inte är något som du kan påverka eller ta ansvar för. Det är helt enkelt en naturlig del av livet, och början på en ny fas av den själsliga resan.

Dessutom har man ju  inte alltid rätt i sina "känningar", så när jag blir nojjig brukar jag trösta mig med att det lika gärna kan vara PMS. Det låter kanske lite konstigt, men för mig lättar det på den ångest som jag annars kan känna vid negativa föraningar som är bortom min kontroll.

Vad det var som fick dej att känna på dej den förestånde bortgången har jag ingen aning om.  Jag är själv lite osäker på vad jag får mina föraningar ifrån.

Hoppas att jag har bidragit med något som du kan använda av, om inte så finns det alltid svar och lösningar som väntar på att upptäckas.

Ha det så gott!

/Myy

Vilken sorglig upplevelser för dig o din vän….det kan ju hända att du har blivit väldigt påverkad av vännen eftersom hon mådde lite kyvens p g a hennes mormor var dålig….kan ju vara så, men oxå så har du nog "gåvan"…om man nu kan säga att det är en gåva…

För ibland är det ju bara jobbigt att känna på sig saker sådär…själv upplevde jag mycket av just sådana där saker när jag var i 20 årsåldern…..jag liksom kunde bli väldigt orolig för något, kände liksom på mig att något ovanligt skulle hända…visste aldrig vad, eller om det var bra eller dåligt….

Och strax efter så inträffa alltid något utöver det vanliga rutinsakerna….det kunde komma någon o hälsa på som man inte hade sett på typ 10 år eller så, eller att man bara någon timme efter var ute o körde bil, och körde på ett rådjur….

Så alltid när jag börja få ont i magen o bli orolig, precis som när man skulle till tandläkaren, som jag avskyr….då visste jag att något skulle hända….

Men det försvann sen mer o mer, och det dök upp något annat istället…som typ detta med ljud i huvudet innan man skulle somna, och detta visa sig sen vara en början till utomkroppsupplevelse, eller astralresa….och det var läskigt värre….inte alls kul det heller…

så där har det hållt på, man upplever mer o mer…både läskiga saker och mjuka underbara saker….

Detta behöver ju inte hända dig, men jag ville bara delge lite om hur jag har haft det under mina år

kram/Eija

Måste tillägga att det är inte farligt något av detta, och man lär sig att hantera sakerna med….och idag så kommer det så bra att jag behöver aldrig bli rädd mer…kanske är det så att det är jag som har mognat och kan hantera det bättre…jag vet inte, men nu är det bara kul när det händer något…

Tack snälla för era tips. Jag är absolut inte rädd för döden, men det är alltid obehagligt att känna en typ av dödsångest att nån snart ska dö..

#3
Eija, som du sa att det går över ju äldre man blir så är det ju iallafall skönt, man växer ju med alla upplevelser man har upplevt. Skulle verkligen vilja uppleva en astralresa!

Tror jag har gåvan, men har inte utvecklat den, eller vet inte hur jag ska göra. Tror jag måste utveckla mig själv först, för att kunna ta in annat.