Man snubblar på dom. :)

Jag tror nog också att man bara snubblar på dem en dag, förhoppningsvis i alla fall om man har lite tur

Ibland har man dem bara en kort period och lär sig något nytt för att sedan gå vidare….

Ja, man snubblar på dem och allt bara klickar, som kungen sa en gång, det sa klick! Tyvärr har jag inte heller lyckats få ha dem kvar länge utan för ett tag som sagt ovan, till låns en tid för att ge varandra något, och sedan skiljas åt.

Minnesvärda ögonblick i ens liv som etsat sig fast hos mig.

Hej

Jag tror att när man möter sin själsfrände så känns det i hela kroppen. Allt annat man tidigare kännt eller varit med om rasar i jämförelse med mötet med sin själsfrände.

Jag kan rekommendera boken Själsfränder av Rita Rogers. Den finns i pocket och kostar endast 39kr. Här får du svaren, jag lovar.

Lycka till

Kram Lena

Nu har jag mött en och det känns verkligen i hela kroppen fast att vi bara utbytt ett par meningar och blickar, man missar inte den känslan helt enkelt.

men hörrni, kan man inte luras lit då?

det kanske bara är så att personen är dundersnygg och just därför det pirrar och känns i hela kroppen?

Nja, känslan man får är ju inte bara ett pirr för att nån är snygg utan mer att man känner att man hör ihop på nåtgot vis, att man kännt varandra alltid fast att man bara utbytt ett hej. Känslan av att höra ihop själsligt…jättesvår känsla att sätta ord på

#7 Det är en väldigt tydlig skillnad på själsfrände och ett pirr. Det sägs om kärleken: "När man känner den så vet man, behöver man fråga så har det inte hänt ännu." Samma med detta. 
En själsfrände är en person som man connectar med på djupet, en person som man verkligen känner och förstår på riktigt. En som känner och förstår en själv, på riktigt.
Det är inte om att avbryta i varandras meningar, det kan komma av andra saker.
Det är inte om att se lika ut, eller betee sig lika. Själsfränder kan vara totalt olika varandra.
En självsfrände är en själ man delar historia med.
Oftast historia som ingen kan komma ihåg, men både känner på sig. Lite som en seriös fylla.

#9 Underbart beskrivet Lorelai! Jag fnissar lite åt det där med seriös fylla…….

Det känner man när man möter denna person, du behöver inte söka speciellt!

# 11 Ja precis, man vet men kan inte riktigt med ord förklara hur man vet. Sen kan ju en själsfrände också vara en vän, kollega, vem som helst man möter. Det behöver ju inte vara en kärlek. Min son är min själsfrände, vi är menade för varandra på ett sätt jag inte orkar gå in på här just nu men vi är helt klart länkade samman sedan lååångt tillbaka

#12 Bra skrivet Mads..kram från Jeremina!

Jag har mött en av mina själsfränder…(den andre lever jag ihop med )…. och fick bara ha han en liten stund…sedan lämnade han mej (gick inte bort) och det gör ont ännu, saknar honom… o det vi haft innan detta liv o i detta liv…. och jag är så säker på att vi hör ihop på nåt vis…

ok..

det finns vissa personer som jag sett som lite av änglar…  som var hos mig när det var som jobbigast osv.. men som jag ej har kontakt med idag

kan man kalla dom för själsfränder…?

jag ser dom mer som änglar iochför sig

# 15 Det finns ju så många olika man möter, en ängel har jag också mött men för mig var det inte samma sak som en själsfrände.

Eller jag kanske överdramatiserar…

Dom kanske inte alls var som änglar bara det att jag ville tro att dom var det… dom är ju vanliga människor precis som du och jag…

snälla människor som var där för en iallafall. 

I dom värsta stunderna.

Bra vänner är nog rätta ordet.., med inslag av "ängel" :)