…småler åt ditt inlägg här, du är absolut inte ensam om att vara skitskraj…..jag hör nog till de som är rädd trots att jag är såpass till åren….men så har jag oxå varit med om mycket av läskiga upplevelser när jag var yngre…..

Och jag kan säga att jag har inte en aning om hur jag kunde vara så öppen, och inte heller hur jag lyckades egentligen att stänga av heller….fast man har sina små aningar ändå…..

För det första så höll man ju på med Anden i glaset bl a, och sen även med ett trebent bord….så kanske det var det som öppna alltihopa…

sen att jag lyckades stänga, var nog att jag kämpa och skrek åt dom att låta mig vara ifred, när jag hamna i dessa förlamande äckliga tillstånd…när jag såg och kände dom ta i mig ….alla dessa otäcka upplevelser upphörde ju till slut, men jag har kontakt med min guide ändå, fast då på ett sådant sätt så att jag hinner inte ens bli rädd….och sen så kommer mina besök när jag sover…och då känner jag där redan i drömmen att det är inte en dröm…men jag blir inte rädd då heller…

Men vägen har varit lång, för att ha kommit till denna punkt, men skulle det börja som förut så skulle jag blir livrädd igen…fast dom gör ju inte en illa, men ändå.

Ja det är det jag menar, att då kankse vilka andar som helst kan komma och titta in.

Jag skulle jättegärna vilja träffa min guide (om jag har nån).. jag vet inte ens om jag har någon…. det var kanske ingen som ville vara min guide…  fullt förståeligt!!

Men jag har testat att "se innåt" och försökt föreställt mig en vacker miljö och allt det där… men jag ser inget!! 

Jag erkänner att jag inte har en aning om hur man ser innåt på riktigt.

När jag var yngre höll jag också på med Anden i glaset osv.  Men det är som att det inte biter på mig? Varför???

Jag vill ju, men det är en tröskel jag förmodligen måste komma över….?

Tips på hur man träffar sin guide?

Skulle även vilja få informationen i drömmarna, och inte i i lägenheten på natten osv…

Tack för att du svarade förresten!!!!

I början när jag försökte utveckla mig så bad jag mina skyddsandar att inte låta mig bli skrämd om jag skulle få andekontakt, det har dom verkligen gjort.

Så nästa gång du mediterar säj till andarna att du inte vill bli skrämd, så ska du se att dom hjälper dig.

kvasthild:

tack för ditt svar!

Hur gör andarna istället nu för att inte skrämma dig?

Var du rädd i början?

HAr du nåt tips på Meditation?

=)

När jag sett andar är det som att se vanliga människor, dom kommer aldrig och överraskar mig som tex att stå vid sängen när jag är oförberedd eller kommer väldigt nära inpå mig….

En enkel Meditation är: tänd ett ljus, be om det heliga ljuset ska omge dig( föreställ dig att ett vackert ljus omger dig)

Be om andarnas beskydd, ligg eller sitt och föreställ dig att det kommer ut rötter ur din kropp som gräver sig långt ner i jorden och säg - jag rotar mig.

ta 3 djupa andetag och slappna av….

Nu ber du dina skyddsandar om vad du vill ha hjälp med…

När du slutat stunden så stäng ner dig, det finns så många olika sätt att stänga ner dig som står i denna sida, hitta ett sätt som passar dig.

Lycka till vännen!

#0 Jag kan inte säga mycket av min del om rädsla. Har aldrig varit rätt för andar/spökar.

 Däremot jag kan berätta om en släkting till mig. För den tiden när vi båda var unga var h*n mörkrädd och livrädd mot allting som handlade om övernaturliga ämnen. Nyfiken var h*n utan tvekan, men rädslan var starkare och den togs övertaget. Sedan flyttade vi till olika länder och jag hörde inte av h* på flera år. Men, vi träffade varandra igen i en begravning. Och jag fick veta att h*n arbetade som ett välkänd medium. Rädslan hade försvunnit och i stället dök upp stark medialitet.

Att så kan det gå också.

Jag har inte heller varit speciellt rädd, jag har nog inte haft vett till att vara rädd helt enkelt :).

Andevärlden kommer att visa sig då du är mogen och kan hantera det hela.
Vi får vad vi klarar av helt enkelt.
Försök att slappna av och gå inte och vänta på att någonting kanske visar sig.
Lev här och nu istället, det är ju hemskt om du ska gå omkring och vara rädd för någonting som kanske inte ens inträffar.

Om Du är nyfiken på mediumskapet tycker jag det är bättre att Du tar kontakt med en förening i din närhet eller kanske anmäler dig till en kurs där du har likasinnade omkring dig som vet vad det handlar om och som kan hjälpa dig, både med dina rädslor och öppnandet.

Vägen in i mediumskapet handlar nästan mer om den personliga utvecklingen än om kommunikation med andevärlden, innan man kommer så långt att man är redo och mogen för en kontakt med andra sidan så bör man ha gjort sig av med rädslor och annat gammalt skräp som man bär med sig.

Lycka till med ditt sökande och återigen, försök att inte vara rädd, det som sker det sker så det skulle ju vara synd om du i flera år går omkring och är rädd för någonting som kanske inte ens inträffar.

Kram Hellas

Du ska vakta dig över vad du gör. Det e ingen lek, jag kännde en kille och han öppnade sig för allt sånt och hur det sluta vill man inte veta, men bara för att ni ska förstå hur allvarligt det e så ska jag berätta.Det va så att han hadde spelat ett spel och då sa han att han ville ha Tecken på att "andar" finns i rummet, och då när han gick ut i hallen fick man bara höra hans skrik och när man kom dit så hadde han ett kryss in ristat på ryggen som va minst 10 cm jupa, och sen dess slutade han med det. Jag kanske inte skulle skrivit detta utan ja borde ha vart tyst  men jag vill bara att ni ska förstå hur allvarligt det e, ni leker med satan och det e inte något bra. Det e inte någon lek att ha kontakt med "andar" och andra övernaturliga saker.Så sluta med det om ni e rädda om era liv.

#8 Satan? ?

#9 Ja, vet du inte vem det e?

Han e lixom skaparen till alla spöken och demoner

#10 Ojdå..den visste jag inte att det finns nådon som heter satan. Jag vet inte heller vad demoner är. Jag har haft tur då, för att jag har råkat möta enbart alldeles vanliga andar/spökar. Undrar vem har skapat de då?

Jodå, demoner finns!!! fast en sak håller jag INTE med om så e satan inte skaparen av alla spöken, jag har kontakt med min avlidna släkting h*n har ALDRIG skrämt mig elr dyl. utan h*n hjälper mig med vissa saker å jag ber  om råd å sånt h*n e otroligt snäll:) å vadå vi människor har en själ å vi hälsar på jorde livet efter döden så skulle vi då va skapade av satan:S det där håller jag inte med om däremot finns det energier som e otrevliga men långt ifrån alla!!, utan dom flesta e väldigt snälla men sen finns det ju en å annan som e lite otrevlig men alla e INTE otrevliga

Jag är inte speciellt rädd…..jag är mycket räddare att gå ut ensam en natt, i min del av stan.

#12 Ja Jag håller med dig. Det måste finnas otrevliga andar, eftersom det finns otrevliga levande vilka dör också som otrevliga. Jag bara haft tur, att inte möta såna andar som är hotfulla, dock jag vet att sådana finns också.

 Ha det bra.

 #13 Du har så söt spöke i din Avatar.

#8  är du riktigt , riktigt säker på det du skrev i det inlägget???? för jah hat mycket stora tvivel på att det är sant det du skrev,,jag blir t.o.m. lite full i skratt här..ber om ursäkt för det..men jag vill ha en mer utförlig beskrivning, t.ex, varför såg ingen när det hände? var han enasm? vad sa doktorn? fötr det måste ju ändå ha blivit någon form av utredning..misstänkt misshandel----tror du verkligen på det du skrev nu?..

Vill bara tillägga ..om man har 10 cm ( minst) djupa sår är de inte inristade, de är stuckna in igenom muskler och revben ( om grabbaen hade "tur" vill säga) om det var "inristat " ett kors i de nedre delarna av  ryggen så finns bara ryggraden och muskler som håller upp och ger skydd, alltså stoor risk för att inre organ och ryggrad blir allvarligt skadade..om han nu inte förblödde…OOO vad jag blir ARG på såna här skrönor!!!! Ok nu har jag sagt mitt om detta..ber om ursäkt i förväg…

Jag kan inte mer än hålla med Aries i hennes inlägg. Jag har alltid varit fascinerad av den andra sidan och min mamma och storasyster har pratat mycket om deras upplevelser.

Jag väcktes ur min "koma" vill jag nog kalla det för snart 1 månad sedan då jag verkligen kände av ett besök som busade med mig, min son och en kompis till mig. Jag blev alldeles kall och det kändes som om detta besök klev in i min kropp. Men förmodligen så ville besöket enbart väcka mig ur en känslomässig koma för efter det så började jag meditera. Jag mediterar med hjälp av en skiva som heter "lär dig meditera" av Christina *minns inte efternamnet* Jag tycker att det är lättare att meditera efter en annan röst.

Men det är lite grann som man själv känner för. Jag är mycket mera öppen idag, än vad jag var för en månad sedan, för vad jag ska lära mig, dels om mig själv och dels för andra sidan. Jag välkomnar dom nu, men jag har också lärt mig att stänga ner mina chakran. Det är jobbigt att vara öppen så mycket som jag har varit. Det är en lång väg kvar att vandra, men jag är mer harmonisk med mig själv idag så lite har man lärt sig på den här månaden. Jag har också valt att meditera utifrån en problemlösande Meditation av samma Christina. Där kan jag säga att man aldrig får veta saker om andra sidan förrän man är mogen för det. Spelar ingen roll hur mycket man frågar, om andarna inte anser du är mogen för det så får du inte vet.

Tror flera här kan intyga. Jag vill verkligen utveckla mig mera, för jag börjar äntligen (efter 35 år) att hitta mig själv och hitta den person som jag vill vara och trivs med.

#0 Blir inte nu ännu mera rädd mot spökar, tanken på vad det har kommer upp här i din tråd. För att det är bäst att ta med lite nypa salt såna extrema berättelser. Men ändå det är bra, att tillåta berättaren behålla sin egen tro. 

Detta är min åsikt.

Kära Pirkkolino….du är bäst..kram till dig..

Men, Tack Choklad…..du är så gott själv, vill äta upp dig…jag älskar choklad… Kram på dig med.

Jag öppnade upp rejält för många, många år sen av misstag men jag har aldrig ens funderat på att stänga ner kontakten. Jag har haft kontakt, och har det än, med både "hotfulla" och "elaka" andar som ju varken är särskilt skräckinjagande eller otrevliga när vi lärt känna varandra.

 Sen har andar humor också, och det har hänt att vi gemensamt spelat "icke troende" en hel del spratt.

Andar är ingenting att vara rädd för, dom är som oss fast vi inte ser varann ibland och dom vill oss inget illa, sen att en del av dom ställer till bus, ja vem har väl inte gjort det ibland?

8#   Förmodligen spelade han Anden i glaset eller nått liknande , och de är inte samma sak som att öppna sej andligt och utvecklas genom exempel Meditation , då tar du kontakt me din andliga guide, och hittar ditt inre jag,..
Genom Anden i glaset eller liknande kan du få kontakt med vad som hälst, och de är skyllnad.. Genom spel som exempel Anden i glaset (som inte är ett spel utan verklighet :enligt mej.) öppnar du dej också för energiier men har inget skydd för vad som kan komma in..

Okej, jag får väll förklara lite mera noga eftersom ni inte riktigt tror på mig.

Han och hans kompisar satt och spelade "anden i glaset" eller något liknande, och han ville ha täcken på att andarna fans i huset men han fick inte Tecken, så till slut gick han ut i hallen och det va då han fick sitt Tecken genom att han fick ljupa sår i ryggen som va ritade som ett kryss, och han över-levde konstigt nog. Jag vet att det kan va svårt att tro på mig men det e sant till 100%.Han fick åka till akuten på en gång, och dom la undan spelet sedan dess pga det som hadde hänt.

Ni får tro vad ni vill men det e sant

Jag kanske inte har bevis men ja vet endå att de e sant.

Jag säger inte att ni moste tro mig men jag säger bara att de e sant och sen får ni tro vad ni vill.

24     Det jag reagerar emot är att du skrämmer en person som börjar ta kontakt med andevärlden. Varför skulle andarna ge sig in på att skada en person på det viset? Jag undrar..är anden kvar i huset/lägenheten eller var det bara vid detta tillfället som det hände? Dessutom..vet du varför s…n finns?

andenh i glaset ska man definitivt INTE spela, det e då man  oftast drar in de mest otrevliga energierna, tar man kontakt på vanlöigt sätt e det oftast HELT ofarligt, jag har tagit kontakt på vanligt sätt med dom andar jag känner å som e med mig då e det ingen som helst fara, men spela inte Anden i glaset det kan sluta med att ni får in ett riktigt otyg i huset utan man kan öppna sig UTAN å leka nått sånt, jag har själv tänkt spela Anden i glaset men blev genast avrådd å fick ett tips på en pendel en annasn slags kommunikation med andevärlden som oftast/elr helt säkert å hålla på med

#24 Du beskriver av sådan händelse, vad jag tycker, är tanklöst och onödigt att berätta här. Jag är övertygad om att "tro" på satan osv. tillhör inte den typen andlighet vad trådskaparen väntade få åsikter av andra. Att skrämma andra människor, vad man har upplevt själv, är omoget beteende. Så lyder min åsikt om saken. Mvh. Pirkkolino.

#17 Håller med. Man kan inte överleva ett djuptsår på 10cm i ryggen. Ett sådant sår går in i ryggraden. Och framför allt kappar det av nervbanorna i kroppen. Om man nu skulle överleva så kommer man få tillbringa resten av sitt liv i en rullstol och kopplad till en resporator.
Kan tilläga att jag har hört den här historien förut.
Men Anden i glaset skall man inte leka med. Det finns många krafter både inom oss och runt omkring oss, som vi inte kan styra över.
Visst finns demoner. Men tro inte att det är Satan som har skapat dem. Vem skapade Satan? Gud!

Vem skapade oss? Gud!

Min syn på saken är att man väljer själv vem man vill vara. vill man vara elak och tro på det så,,,visst, men då drar man till sig likasinnade och det kan bara sluta på ett dåligt sätt,( om man med vett och vilje gör någon annan illa så får faller det tillbaka på en själv ) sedan kommer det en Ahaaa upplevelse att "men nu gör jag Fel! Jag tror att jag ska bättra mig", sedan hur lång tid det tar innan Ahaa upplevelsen infinner sig är en annan sak. Men om man väljer att vara en helt vanlig, person som söker sanningen och håller sig så gott man kan till det som känns bra och inte gör sig själv eller andra något ont, ja då drar man till sig positiva energier…

#29

# 29 kan inte mer än hålla med

Ok, jag skrev bara det för att hon skulle fatta att det inte e något att leka med. Och det e sant! Min mamma var kompis med honom!

Ni får tro vad ni vill men det e sant! jag tänker inte skriva något mera i detta in lägg bara satt ni vet

En skröna är en historia som är så pass bra att folk tror att den är sann men ändå så pass otrolig att det finns tvivel om äkthet.
Detta är en skröna och ingenting annat.

Att en skröna blir så pass trovärdig som de ändå är handlar om att den som berättar oftast känner den person som känt den som drabbats.