Har nog något liknande början av mitt liv…

Här kommer 5 negativa händelser…men det finns hundratals av dom….

* Vi barn blev oxå lämnade i Finland, fast hos mormor medans pappa o mamma sökte jobb i Sverige….pappa kom sen o hämta oss..

* Pappa var oxå alkoholist och misshandlade både oss o mamma…efter skillsmässan hamna min äldste bror o jag hos pappa…detta präglade mitt liv senare väldigt…totalt kärlekslöst..

* Var fruktansvärt mobbad under hela min skoltid, vi flytta runt så jag gick i 7 olika skolor under mina nio år i grundskolan….man kom ju aldrig in i gemenskapen….mitt självförtroende skönk o skönk…blev ingen trygghet i skolan heller….

* Förlovade mig vid 14 års ålder, kär o galen med en underbar kille som visa sig vara en misshandlande kontrollfreak, blev isolerad o kontrollerad i 10 år innan jag flydde därifrån med min två pojkar, som föddes under denna tid…

* Men den mest negativa var att jag sen miste min älskade änglasambo, som hade byggt upp en sådan enorm trygghet hos mig, och vi fick en underbar liten dotter och vi fick en tid tillsammans i 12 år innan en bilolycka ändade detta….

5 Positiva händelser:

* Jag har återknöt banden till mamma, när vi äntligen fick träffas igen, vägen har varit lång….

* Har förlåtit det mesta av det min far gjorde oss, mig o min bror…men det finns lite kvar i säcken….men den är inte alls tung längre,,,

* Jag har helt underbara barn, 3 stycken som har fixat dom svåra bitarna som även dom har genonlidit på olika sätt….dom är guld värda, det är tack vare dom som jag själv har överlevt…man är ju en mor som kan bli en tiger när det gäller ens barn….

* Jag har idag en underbar särbo, och två goa hundar…..ett eget litet hus vid skogskanten….kan inte ha det bättre trots sjukdomar…

* Och till sist, så är jag lyckligt lottad att äntligen ha blivit älskad, nu vet jag att jag betyder något för någon….

Kram/Eija

Så härligt att få läsa. Det finns alltid en ljusning vid horisonten. Och grattis till att ni hittat dit.