Varför tycker du att han (köparen) har någon anmälningsplikt till dig. Hade du inte sålt hästen? Du vet väl att när ägarskapet går över till en annan ägare så upphör all din inblanding i det här fallet hästens vidare öden. Det är väldigt egoistiskt att tro att köparen vill ha forsatt kontakt med dig. För det var ju trots allt hästen han köpte, eller ingick du i köpet?

Det där beteendet har jag sett finns även hos hundkennlar. Märkligt betteende även hos dito säljare må jag säga.

*ta inte illa upp*

#1 Åja nu tar du väl i ändå. Synnerligen oempatiskt. Det är väl inte något egoistiskt att vilja veta om ens gamla älskade häst mår bra eller inte. Här var det ju frågan om människor som dolde något. Det är klart att man blir fundersam. Har man inte rent mjöl i påsen så undviker man frågor.

Tycker du. Att vilja veta någonting, är inte samma sak som att beklaga sig över att man inte får reda på något. Är det konstigt tycker du att för köparen är köpet klart i och med att alla handlingar är överlämnat och varan betald.

Men OM man kommer överrens om att man vill ha och skall få fortlöpande information om vad som händer med varan, det är en annan sak. Men inte heller där är det konstigt att bryta en sådan överenskommelse.

Jag som hundintresserad läser många hundannonser där kenneln ställer krav på köparen om att få första tjing vid ev. försäljning, del i första kullen, hembesök, osv. det är ingen hejd på tramset som kennlarna hittar på. Men som köpare så är det bara att gå med på alla "krav" om man vill ha hunden för rent juridiskt gäller inga sådana avtal.

Jag kan tänka mig att det är på liknande sätt när det gäller hästar. Säljaren tror att bara han/hon kan ta hand om djuret, och där med inte släppa kontrollen. DET är ett egoistiskt ställningstagande om något. Så där faller din kritik.

Angående det rena mjölet så avgörs de inte det OM man vill ha kontakt men säljaren eller inte, det tror jag även du tycker om du tänker efter igen.

*Ursäkta min dåliga gramatik, klockan är halv fyra på morgonen och jag är på jobbet och har många timmar kvar*

#1

Jag förstår inte alls ditt tanke sätt.

Jag delade många år med Frasse, han var min bästa vän. Men tillslut så gick det inte att ha kvar honom pga av att jag vart sjuk, dålig ekonomi osv.

Tjejen som köpte honom av mig var helt underbar. vi mailade engång imånaden och jag fick bilder och hon berättade hur det var med honom.

Men eftersom hon var en tävlingsmänniska så kände hon att hon inte kom så mkt längre med honom, Och hon frågade mig om det var okej om hon sålde honom. Jag ville absolut köpa tillbaka honom men omständigheterna hade inte förbättrats så det var omöjligt med ett köp.

Dom som hade honom sist var inte alls otrevliga utan tyckte det var väldigt kul att höra från en gammal ägare, hon frågade massa om honom om när jag hade haft honom. Men det var just är jag frågade om jag fick komma som allt slutade.

Hade inte du själv tyckt de varit lite skumt?

Alla djurmänniskor borde veta hur mkt man kan älska ett djur och att bli nobbad på de sättet gav mig många sömnlösa nätter.

#0 Jag tycker man har all rätt att få veta att ens djur har det bra! Även om man har varit tvungen att göra sig av med djuret av olika anledningar.

Förstår inte alls MacGallons inlägg, lite elakt att svara så, när du inte mår bra och bara vill veta vad som hände…

#0 jag förstår dig men alla gör inte det.

Jag tror faktiskt inte att det hade hänt något speciellt med hästen. Personen du hade kontakt med tyckte nog bara att det var ett bekvämt avstånd att bara prata över mail eller liknande. Tror att det är en person med höga krav på sig själv som har prestationsångest. Hon var rädd för vad du skulle tycka om henne och hennes hästhållning. Jag inte se att det var något konstigt med hennes hästhållning, men hon har som person väldigt mycket problem. En person som håller andan hela tiden. Kan inte slappna av.

HextremO, jag förstår dig fullkomligt. Våra djur är som familjemedlemmar och det är klart vi undrar när vi inte längre har dem.

Tack för erat stöd. Det har varit många sömnlösa nätter och MASSOR med tårar pga va att jag inte vetat vad som hänt med min älskade.

#7 Tack, det hjälpte faktiskt.

Men man kan ju inte låta bli att undra

Det kanske är så att ägarna själva hade det jobbigt med något som kanske drabbade hästen och av den anledningen inte ville berätta för att göra dig ledsen samtidigt som dom själva var ledsna. Det behöver inte betyda att det var av elakhet eller okänslighet, det kan ha varit starka känslor istället. Det är ju vanligt att en del väljer att undanhålla sånt för att inte andra ska bli ledsna eller oroliga. Kanske blir det så att du får veta av dom längre fram vad som hände, vi får hoppas på det.

Kram