Vad är problemet? (kanske jag borde läst tidigare trådar om din kattlucka?)

Var inte rädd utan sätt dig lugnt ner som du gjorde sist då den äldre damen kom.

Fråga lugnt vem det är och tala om att du märker en närvaro.
Du är duktig så det går bra

Jag tror inte att det är "nåt farligt" för då skulle nog katten bli rädd och springa o gömma sig. Kan du inte fråga vem det är? Gör ett försök i alla fall och se vad som händer :-) (Men förstår..inte roligt när man blir rädd)

Det är orberna Pillan…Springggggggggggg

Det påminner mig om när jag var ensam hemma, alla barnen hade gått till skolan, och en av våra katter stirrade på ytterdörren…men det var ingen där. Plötsligt reste hon ragg och fräste….jag kände mig jättedum..där var ju ingen..

Men jag blev ju rädd…jag undrar varför blir du rädd?

En katt ser och hör annat än vad du gör pernilla, och katten reagerar på annat.

Dessutom kan katten troligen, liksom människor, tro sig se och höra saker som inte finns men som skrämmer.

Hittills har ingen blivit mördad av ett spöke, och du lär inte bli den första, så ta det lugnt, slappna av. Läs gärna på webben hur hjärnan fungerar, så är du bättre förberedd nästa gång och hamnar inte lika lätt i psykisk shock.

Jadu.. Det undrar vi alla….

hehehehe en fin fem fel instruktion…

Vad jobbigt, jag hade nog också blivit rädd. Men det är väl därför jag inte har så mycket aktivitet omkring mig, för jag är så rädd av mig

Ja de vet om att man är rädd och därför respekterar de det. Jag tror att det är något mycket viktigt de vill säga, eller så håller de på att vänja dig vid att de finns där. Står du emot rädslan ( huuu jag vet, har själv varit där) så kommer du att känna en stor glädje sedan.

faktum är, att jag tror att de visat sig som Orber först för att inte skrämmas, och nu kommer det i ny form.

Om du blir så rädd så be dem lugna sig att du inte är redo än. Be dem visa dig vad de vill på annat sätt, ett sätt som du kan acceptera.

Men om man ligger och sover och hör badrumsdörren slå igen med en djävla smäll mitt i natten kloockan 03,00 nåt… fast alla i huset ligger och sover och yttrerdörren är låst…

och nästa dag så ser man färgflagor som har ramlat ner på golvet och dörrfodret hänger snett fast det var nyss fastspikat i rätt läge…

Vad var det som hände Gustav?

Jag är öppen för förslag.

ps

vi har ingen katt

# 11 Himmel..jag vet vad jag hade gjort…först livrädd och sedan skitarg!

Pernilla, du är under utveckling och kommer att utvecklas till en vackrare ros en vacker dag. Allt du upplever nu kan vara som en följd av allt i ditt liv och allt skall ut nu. Det kan te sig hektiskt i ditt liv och förvirrande men du kommer att komma ur det som en ny person. Kanske ångra vissa saker/Kanske älska det du stod upp för. Se det bara som att du är under en utveckling och att du är mitt upp i det nu. Jag önskar dig lycka till på din färd

#11. Inte lätt att veta vad som hände, men att tro det är något övernaturligt torde väl vara det minst troliga.

Jag tror inte på något övernaturligt, men det innebär inte att det inte finns, eller att jag påstår att allt som är skumt är fantasier eller drömmar, absolut inte.

Det finns saker som vi inte kan förklara, och det är dessa saker som jag tycker är spännande och vill veta mer om. Mitt mål är att hitta en naturlig förklaring, men det är inte alltid en sådan finns… Spooky!

Männsikor ljuger, fantiserar, hittar på, mer eller mindre omedvetet. Man uppfattar saker fel, ser saker som inte sker osv. Webben kryllar av fuskbilder och falska historier, men… Ibland händer saker vi inte kan förklara, och det är dessa jag är nyfiken på, saker som verkligen tål granskning och obehagliga frågor.

Om man vill närmna sig skeptikersidan utan att förlora sin tro så kan boken "DET OKÄNDA" av Clas Svahn vara en bra början (jag tror jag tipsar om rätt bok av honom…).

Jag vill inte ta ifrån någon deras tro, eller skratta åt saker som kan vara fantasier, men gärna ge naturliga förklaringar där sådana finns, så att jag/vi kan koncentrera oss på de riktigt skumma sakerna.

men maggan tror du på såt här eller är du e dubbelnatur??

eller e det inkilning på gång??

Pernillaa……..när du en dag alldeles självmant övervinner din rädsla….då märker du hur stark person du innerst inne är. På den dagen behöver du inte fråga av andra. Vad gör jag. Även alla dina rädslor mot dina förnimmelser är dina erfarenheter. Och när du börjar lita på dina egna upplevelser. Efter den dagen behöver du inte längre få bekräfterse av någon, eller bli upprörd om någon försöker ifrågasätta, vad du har upplevt. Kram. Pirkkolino

#17 Väl talat

#4 hehe sviskon du e själv en orb:D

#15

jag förstår inte din fråga. Vaddå dubbelnatur?

Hoppas att allt gått bra för dig inatt, jag vet att allt detta kan te sig skrämmande och man kan vara rejält rädd innan man förstår vad det handlar om.
Jag tror även att du själv kunnat utesluta naturliga orsaker till detta eftersom det inte är första gången det händer.

Saken är ju den att så länge du vill kunna se och kommunicera så kommer de.
Det spelar ingen roll att du är superrädd, de kommer ändå eftersom det är det du är intresserad av och egentligen, om man tänker efter, så skulle de nog använda helt andra metoder för att "skrämmas" på riktigt.
Detta handlar ju bara om lite ljud för att göra sig hörda.

Kram på dig och ha en bra dag

Denna tråden är intressant. Här har vi logiken kontra ickelogik (kunde i nu läget inte komma på ett bra ord för det senaste) Pernilla har nu på allvar börjat upptäcka att det finns en andevärld, väldigt påtagligt, nära…och då spelar det ingen roll hur mycket logiken vill klämma sig in i det faktum att det som hände …det bara hände. Logik vad är det? Magi …oförklarligt ..vad är det? Vår hjärna har inte tillräckligt med uppfattningsförmåga att förstå det som sker..då hoppar logiken in och räddar oss..( puhhh jag är inte galen nu behöver jag inte bli hånad för det jag upplevde)…

Empati…vad är det? Pernilla  logiken är inte alltid sann…det är du som är sann tro på det du upplever och strunta i vad andra är rädda för att uppleva. Du håller just nu på att bli modig. Lycka till!

(Jag menar nu inte att du är feg, utan du är på väg in i en fantastisk tid i ditt liv…)

pernillaa: Hur gick det inatt?

Kram

Ja jag satt hemma med en massa ångest som bubblade under ytan och hade helt enkelt inte ork med något sånt där pockande från andevärlden. Ringde min mamma som fick hänga kvar i luren medan jag klädde mig och gjorde mig iordning och sen fick jag sova hos min pojkvän inatt.

lampan på toaletten och i hallen(hallen är precis utanför toaletten) har dött av så det var totalt svart i den delen av lägenheten. Mycket därför också som jag blev extra nojig och känd mig så utsatt. För att ta mig ut måste jag förbi alldeles intill toaletten genom mörkret.

Jag vet att det är fånigt att vfara rädd för precis som det sades här så lär jag ju knappast bli mördad och jag tror inte att mina/mina andar skulle göra mig något. Det är bara det att jag inte vill se dom. Jag orkar inte se vad det är. Jag kommer utvecklas och lära mig acceptera detta så småningom men just nu har jag för mycket annat så jag orkar inte utveckla min inställning till detta. Jag vet med mig att det är fjantigt att vara rädd och att jag så småningom kommer lära mig acceptera detta men just nu orkar jag inte med alla dessa jobbiga ljud.

Katten var då lugn när jag kom hem och lägenheten var hel. Någonting snodde min sons tuggummi igår. Vi satt på golvet vid tv:n och valde film och han lade sitt tuggummi(otuggat) alldeles bredvid sig på golvet dock så att jag inte såg det. Sen valde han film, vi satte igång den och sen började han leta sitt tuggummi förbrilt. Totalt spårlöst försvunnet. en halvtimme senare efter maten låg det där igen på golvet helt öppet där han hade lagt det från början.

TV:n stängs av och startas av sig självt nu och grejer förvinner och kommer tillbaka allt oftare här. Jag är rädd för att låsa dörrren när jag går hemifrån av rädsla att mina andar ska starta spisen och det börjar brinna och grannarna kanske inte kan rädda min katt ur lågorna då.

Jag har sagt åt dom på skarpen att jag inte orkar med en massa ljud och att dom rör i mina saker nu och att dom ska få framföra sina budskap när det är läge för det, men det hjälper inte.

Pernilla..fotograferar du Orber ofta? De kanske inte vill att du avslöjar dem? Jag vet ju inte, men som jag sa innan så blir det stökigt härhemma när sonen fotograferar dem.

Det är inte alls fjantigt att bli rädd, du ska inte skämmas för det. Men..jag kan tänka mig att de tycker att det är kul när du blir rädd. Då får de makten över dig, precis som vanliga mobbare här på denna sidan dimensionen eller vad jag ska kalla det.

Stanna kvar hemma, fly inte…..kan du inte ha någon mer vuxen som kan vara hos dig några dagar?

Så…testa med att inte fotta dem på ett bra tag, och se om det blir lugnt.

Jag har min sons flickvän sovandes över här nu i påsk. Och hon är synsk. Gissa vad hon sa igårkväll? Att när hon gick förbi mitt sovrum så hade det kommit fram en svart figur därifrån. Om det hade varit innan, bara för ett par tre månader sedan, så hade jag varit väldigt nervös när jag skulle gå och lägga mig. Men..nu var jag inte alls rädd. Vad jag vill säga med detta är, att du klarar det, jag kan , och du kan!!

Kram .Laila

Tack för uppmuntran!

Ärligt talat så är det värre med aktiviteten här när jag INTE fotograferar. Jag förstår inte varför.

Jag sa till mina spöken att ge tusan i mobiltelefonen och datorn på skarpen ett antal gånger. Efter ett tag slutade de. Sedan kom de igen och jag kom själv fram till att de får vara hos mig på villkor att de ger tusan i att pilla på mina saker. Saker och ting händer ändå ibland fast mycket lite om man jämför med för snart två sedan. Uppenbarligen något man få leva med. Har du prövat att föröka se i ditt inre vem som är där?

Kram Åsa

Har varit väldigt mycket annat för mig på senare tid så jag har inte riktigt tagit mig tid till det. Men jag ska göra det någon dag.

Tack ska ni ha alla för era tips! Kram