Nu har vi diskuterat att man måste våga vara ledsen…och kommit fram till att det är viktigt.

Nu har vi varit otroligt arga här på ÖN och vad har det lett till? Jo en lösning!!!

Vi är så otroligt rädda för att visa vår ilska och våra frustrationer för omvärlden. Varför? Är det för osivilicerat? Är vi rädda för djungelns lag? Tror vi verkligen att vi är så förmer än djuren?

Vad för positivt kan det möjligtvis komma ur att förneka sin förmåga att bli arg? Jag vet en människa som inte kan visa sin ilska för att han är "för fin" och jag vet ingen människa som mår så dåligt som han gör. Enligt honom får man bara vara arg högst 4 gånger i veckan.

Men verkligen finns det någon övre gräns för hur ofta man får vara arg? Är inte det individuellt?

Men så om man har en jobbig period i livet, är man inte oftare arg då och oftare berättigad att vara arg?

Jag är väldigt ofta arg. Jag kan smälla i dörrar och skrika och svära. Varje gång man håller igen och sväljer sin ilska så måste det ju ta vägen någonstans. Men så var hamnar det då?

Alla människor har en bägare med vatten (vatten symboliserar känslorna). Den här bägaren ska rymma alla bra känslor, och alla dåliga. Och allra helst ska den väl innehålla en tredjedel negativt och resten positivt men den får inte vara för full för då rinner det över om något blir turbulent. Men då vi sväljer känslor så stoppar vi dom i den här bägaren. Men när den är full då? Ja då kan det räcka med att kopparna står fel på hyllorna i köket och så rinner allt över och man får ett utbrott. Vissa sväljer till dom blir galna. Dom sväljer och sväljer utan att någonsin lufta och utan att någonsin få utbrott, istället förlorar dom förståndet.

Är det vad vi vill? Tänk om vi skulle mörda någon den dagen det rinner över? Det kan gå så illa om man har otur.

Nä om jag är ledsen så gråter jag och är jag arg så lever jag om. Ilska är ingenting att vara rädd för. Så är vi skapta och det har en funktion.

Det ska hjälpa oss att ta itu med saker och för att skydda oss från fel och orättvisor. Det ska hjälpa oss att skydda andra som blir felaktigt behandlade.

För tänk om alla gick omkring utan ilska och bara förlåt varandra för allt orätt som vi gör mot varandra. Vad skulle då hindra oss från att sticka kniven i varandra bara för nöjets skull?

Vi måste stå på oss och våga säga ifrån och våga bli arga när något går fel!

VÅGA VARA MÄNNISKA skulle jag vilja säga!!!!