ja det är märkligt vad roligt andarna kan ha med våra saker. Färrkontrollen tycker dom om att flytta hemma hos mig. Jag blir så less.

I vårt hem har klockor en märklig förmåga att försvinna , totalt spårlöst i flera veckor.. Alla letar som tokar o vips en dag ligger den på bordet mitt framför ögonen och man funderar på om man blivit tokig eller inte.. Sedan brukar någon roa sig med att sätta på radion i vardagsrummet och dessutom högt, senast var idag. Ofta brukar det dessutom komma kloka meningar i samband med att den satts på ( dvs texten i låten innehåller ett svar på något man funderat på eller något som leder en åt ett håll). Fast idag var det bara ett himla brusande , lät som röster som pratade fast man inte hörde vad de sa.  Andar eller guider är verkligen busiga och påhittiga!

Ja särskilt med elektronik verkar det som

det där händer hemma hos mej med…. och min man vägrar att tro *fniss* han skulle nog inte tro om det så försvann mitt framför ögona på han…

Vi har två spotlights i köket som tänds och släcks lite då och då. Vi har haft elektrikern ute för att byta kontakter och kolla att allt står rätt till, men det fanns inga fel. Nu accepterar vi det bara.

Det där med att acceptera en sån sak…hur gör man det? Det låter varje kväll i luckan till kattlådan inne i badrummet och det skrämmer skiten ur mig. Åtminstone de kvällar det är som mest intensivt då det låter var femte minut eller så och det smäller ordentligt. Känns så agressivt på något sätt som om någon är arg och smäller och lever om därför. Hur accepterar man en sån sak?

#6 För många år sedan nu så tror jag att jag haft lite Poltergeist fenomen hemma hos mig. Då är det ju mycket vanligt med ljud och saker flyttar på sig.

I mitt fall så tror jag det beror på att jag vid den tiden hade jag mycket traumatiska känslor i mitt liv, som gjorde att jag drog till mig Poltergeist.

Nu är det inte längre så farligt, eftersom jag bearbetat mycket av mina känslor. Det här var cirka 10 år sedan.

Pernillaa.. Det är nog svårare att acceptera en sak som skrämmer skiten ur en. Har du försökt med att säga ifrån? Eller be de/dom att dämpa ner de kanske? Jag är inte så kunnig ännu, bara förslag

Det där hände mig med under den tiden då det spökade som mest i min lägenhet. Saker försvann spårlöst för att sedan dyka upp på konstiga ställen. I början trodde jag att det bara var jag som var disträ…

Lampor som tänts har jag också varit med om. Likaså glödlampor som har poffat lite varje dag.

Nu kan jag bara märka lite egendomliga ljud ibland. Från andra rum, när jag inte är där. Eller att en vattenkran plötsligt sätts på.

Så Sofiae, hör dig för om du inte kan få hem något medium som kollar lägenheten åt dig. Har du någon släktning som dött nyligen kanske?

Det med glödlamporna, när de smäller..det tycker jag är jobbigt. Jag skriker till varje gång det händer..ser nog ganska kul ut

Vårt trägolv smäller. Jag vet att det gör så naturligt, att det rör sig. Men sååå väldigt högt smäller det inte naturligt, det smäller som ett riktigt skott! Och flera gånger, säger man sen till att ; nä nu får ni allt sluta! Så lugnar det ner sig. Oftast händer det när jag har min synska "svärdotter" på besök.

#9  Min bror dog för tre år sedan, efter det har ingen släkting avlidit.

Det känns som om nån vill ha uppmärksamhet, men jag väntar nog ett tag och ser om det händer något mer innan jag tar hit nåt medium.

För ett par år sedan tände sig en golvlampa som inte var kopplad till elen. Det trodde jag var min man som gick bort för 18 år sedan. Jag talade till honom, sedan har inget konstigt hänt förrän nu.

Jag har sagt till på skarpen flera gånger men utan resultat.

Får se hur jag gör.

Jag har väldigt mycket traumatiska känslor nu så det kan mycket väl vara Poltergeist även här.

Jag skulle nog också bli rädd om det small och levde "rövarn" i vårt hus men jag kan ju berätta vad som hände förra våren:

Jag å gubben satt ute i det vackra vädret och pratade om vi skulle sätta lite potatis eller inte. Joo, det skulle vi och gick in i huset. Jag gick ner i källaren och hämtade lite sätt-potatis samtidigt som jag tänkte: " måste ta upp stövlarna från källaren". Men jag tog aldrig upp stövlarna eftersom jag hade fullt upp med att bära potatisarna.

Då säger min man till mig: Vad har du tänkt med stövlarna?

Vaddå??? säger jag.

Jamen du har ju bara tagit upp mina stövlar, hade du tänkt ta dem själv eller ska du inte ha några själv på dig? undrar gubben.

Då står min mans stövlar på bron, prydligt ställda på ett trappsteg längre ner!!!!

Snacka om att alla hårstrån på min kropp stod rakt ut. Jag blev inte rädd men lite kusligt..

Det var någon som ville hjälpa till verkar det som. Vad fint! Förstår att det var läskigt

Här hemma lånar andarna både min mascara och nagellack!

Haha…tänk om du skulle se ögonfransar och naglar komma liksom "flytande" genom lägenheten!

Det enda som syns på spöken är det…

Haha, de vore en upplevelse de *fniss*

#16 Ja det skulle verkligen se roligt ut. Jag har aldrig varit med om att anden här hemma har flyttat på saker och efter det ställt tillbaka det på sin plats.