För det första:

Jag berättade i ett tidigare inlägg om mina problem med att bli misstrodd vad det gäller det övernaturliga och andliga och hur jag kände att det inte riktigt fanns något slut på dessa kriser i vår familj och mitt eget liv.

Idag upplevde min storasyster något fantastiskt. Hon låg på förmiddagen och vilade med sin son och så kom vår mormor till henne. Hon har själv aldrig träffat vår mormor och vet inte så mycket om henne men hon beskrev att i detta ögonblick fick hon med ens veta hur hon var som person och hennes värderingar och så och det enda som fanns var ett totalt lugn. Hon höll ut sina armar över vår familj och framförde ett meddelande om att det skulle vara slut med eländet nu för vår familj för att hon skulle kliva in nu och skydda oss. Hon skulle agera skyddsängel åt hennes yngsta son och min som då är kusiner och födda väldigt nära varandra i tiden och att det jag gick igenom nu skulle gås igenom men sen skulle det vara nog med elände för min del. Hon sa att hon aldrig har upplevt något liknande i drömvärlden ch visste med en gång när hon vaknade att det inte var en dröm. Lugnet och tryggheten dröjde sig kvar länge i henne. Så inte nog med att jag fick veta att det kommer att vara nog med elände nu, jnu vet jag också att min storasyster inte längre tvekar på mina upplevelser som jag har berättat om. Hon har börjat anförtro mig med upplevelser sen tidigare som hon inte vågat säga till någon annan. Andevärlden sluter sig runt oss.

För det andra:

Inatt drömde jag att jag var i ett helt enormt hus med en killkompis. Han hade gjort sig illa i nacken och fick då beskedet att han skulle få hjälp med att stötta upp huvudet och jag fick med mig en låda, var den kom ifrån vet jag inte men inne i lådan fanns en beskrivning på hur denna fixering skulle gå till och jag blev alldeles förfärad över detta. En låpng lång skruv skulle skruvas in i toppen av huvudet genom allt ner i nacken och in i ryggen. Min killkompis råkade se detta och blev förtvivlad och sprang iväg nerför en trappa. När han försvann runt hörnet på nedervåningen hördes ett gallskrik från honom och en kvinna som skrattade ondsint. Plötsligt var huset fullt av kvinnor medsvällande bröst fulla med mjölk och dom var ute efter våra barn. Alla försökte fly och gömma sig men eftersom minskade antalet barn och för varje rum jag kom in i så låg det döda barn där på britsar. Det var fyllt av vemod när jag sprang genom rummen och hörde hur kvinnor och barn blev slaktade i närheten. Jag försökte hitta gångar och hemliga vägar genom rummen och kröp och sprang och krälade från rum till rum och hittade tillslut i ett rum en liten springa i väggen med rör ivägen som jag efter mycket möda tog mig förbi. I det rummet fanns en liten dörr, ungefär hälften så hög som själva väggen och dörren var sliten och liksom igenväxt på något sätt och det drog kallt där. Jag visste att jag var nere i källaren. När jag öppnade den där dörren hittade jag ett kassaskåp som var uppsprängt och rensat på pengar. Det kändes tråkigt att pengarna redan var borta och det var mitt kassaskåp samtidigt som det var min mor och fars. Jag sörjde pengarna lite och hittade sen brända cd-skivor med bilder och filmer på mig och hela min familj under det liv vi levt tillsammans. En massa härliga minnen och mycket kärlek och värme. Och jag kände att pengarna spelar väl ingen roll så länge jag har det här.

Jag hittade mitt innersta rum skulle jag tro och förstod vad som var viktigt i mitt liv. Kanske sörjer jag nåt jag egentligen inte värdesätter så högt.

Eller så har detta at göa med att min sons far vägrar lämna tillbaka sånna saker åt mig. Han har alla filmer och bilder sen jag var liten. Brev, keramikfigurer som jag har gjort, mina inlines m.m. Sånt som jag värderar otroligt högt. Det sörjer jag verkligen. Vad tror ni?

Kram