Övernaturligt iFokus

Övernaturligt

Etikettandlighet
Läst 1112 ggr
pernillaa
0

Råd ???

Jag har under flera års tid lidit av depressioner och utbrändhet och har under vissa sömnlöshetsperioder haft hallucinationer.

Detta leder då till att mina nära och kära tolkar mitt nya intresse för det övernaturliga med att jag tillslut har blivit galen. Det vore inte konstigt om jag skulle ha blivit galen efter all mina kriser med gruppvåldtäkter, vårdnadtvister, pedofili inom familjen, misshandel, aborter, drogmissbruk inom familjen och familjemedlemmar som blivit antastade, våldtagna och misshandlade m.m. m.m. Det finns liksom inget slut på min lista.

Problemet är bara det att jag mår rätt så dåligt idag och orkar inte stå emot varken andevärlden eller mina nära och kära men jag vill absolut inte bli kallad galen som jag blir nu. Vad tycker ni att jag ska göra. Det är så svårt att dölja något sånt här också och när ska jag isf börja visa igen vad jag tror på?

Frågan är dom någonsin kommer sluta tolka det till att jag skulle ha blivit galen. Jag själv vet att jag inte är det. kanske är det för det här som jag hela tiden vill visa med bilder m.m. att det faktiskt händer saker här. och trots att jag bevisar det gång på gång och min mor själv har hört saker här så tro de mig inte.

Vad ska jag ta mig till? Det tär att förneka en sån här del av mig själv.

Ha en bra dag! // Pernilla

zofie84
0
#1

jag förstår precis hur du har det. min familj tror inte på sådana här saker heller, så ibland känner man sig väldigt ensam. jag tror att det bästa är att inte bry sig om de som inte tror utan hitta andra som förstår hur man känner. som människorna här till exempel.

kram på dig

Exelle
0
#2

Jag har är själv deppig och mår dåligt och söker numera svar på mina frågor i det "övernaturliga", i Tecken jag får i vardagssituationer osv.

Fast mina problem är inte lika häftiga som dina…

Man griper liksom efter varje halmstrå för att komma på fötter igen. För att hitta en lösning…

Man tror att man blir galen…men jag har hört att de som verkligen blir galna inte vet om det…du blir inte galen!

Enda sättet är att hitta någon att prata med, som lyssnar och förstår och som inte tycker att du är jobbig när du upprepat samma sak för hundrade gången. Jag har turen att ha ett par bra kompisar som orkar lyssna. Hoppas du har minst en sådan!

kram!

pernillaa
0
#3

# 1: Jo jag håller fast vid ÖN för glatta livet. Otroligt mycket stöd har jag från er. Oavsett om det gäller övernaturligt eller inte.

 # 2: Jo jag har min pojkvän som själv sett och upplevt saker här som är lite medial av sig utan att veta om det. Jag är mest rädd att någon ska ringa psyket och be dom komma och låsa in mig. Jag har fått råd från flera håll att inte prata om mina upplevelser här för andra för att jag kommer att ses som en galning då. och dessa människor som säger detta har ändå haft sin beskärda del av övernaturliga upplevelser. Det är bara för att jag har mått dåligt som det blir såhär. Och det är som att jag blir mer och mer idiotförklarad ju mer jag försöker bevisa att jag inte är en idiot eller galen. Men snart blir jag galen bara för att alla beter sig som om jag skulle vara det. Men jag är ingtet annorlunda än vad ni andra här på sidan är. Förrutom att jag gråter mer kanske.

Ha en bra dag! // Pernilla

powderpuff
0
#4

har tyvärr inget vettigt att komma med mer än att stå för det du tror och vet vad som finns. Det är synd om de som missar en massa Flört

Sänder massor av stryke kramar och hoppas verkligen du mår bättre snart.

Jag saknar dig. De går aldrig över. De gör bara mindre ont ibland...

Min blogg, "Sockerblomman"

 

evaste60
0
#5

Jag blev jätteberörd när jag läste ditt inlägg. Hur orkar man med allt du varit med om? Människor kan verkligen vara grymma …

Jag hoppas verkligen att ditt liv ordnar till sig och att du får må mycket bättre här framöver. Efter att ha läst dina inlägg och meddelanden jag fått av dig, så kan jag bara säga att jag tycker du verkar vara en mycket trevlig och go tjej som sprider värme och vänlighet! 

Hoppas allt ordnar till sig för dig, skickar många kramar! Kyss

Eva

[Jeremina]
0
#6

Om du litar på min intuition efter att ha läst mina trådar kan jag säga att du är inte galen. Du verkar ha lite mycket överskottsenergi men vem har inte det?

Jag har såå mycket ibland men jag struntar i vad andra tror om mitt mediala liv. Den som inte tror får låta bli helt enkelt.

Du har varit med om så mycket att jag hoppas att du fått någon hjälp via samtalsterapi.

Jag går hos psykolog för att kunna hantera min smärta och värk och det fungerar bra. Dessutom tror min Psykolog på detta det mediala. Hon är som en god vän till mig.

Jag har ju visat henne på saker och ting som jag sagt som stämmer. Ta det lugnt och sköt om dig lilla Pernillaa, det behöver du!

Kram på dig från Jeremina Flört

lykkan
0
#7

du vet vad du ser, du vet vad du vet…det räcker med det..strunta i att prata med dom som inte förstår, det är bortkastad energi. Dela dina upplevelser med dom som är på samma nivå. Finns det någon som är normal? Vad är i sådana fall normal?

Hoppas att du har bra backup från psyk!

Lycka till…skickar allt ljus jag kan till dig

[asamaria]
0
#8

Av allt jag har läst som du har skrivit så upplever jag dig som en mycket "nykter" person med stor intelligens. Förstår om du känner dig hotad. Du har ju inte så mycket stöd någonstans i din omgivning. Tilli, tillit, tillit. Du måste våga tro på dig själv och det du upplever. Och tålamod för bättre tider kommer, man måste bara ner i skiten och vända om du förstår vad jag menarGlad

Kram Åsa

Lilj-an
0
#9

Styrka till dig !!!!!

Ge inte upp, låt dom inte kalla dig det ena än det andra. Du är du och ingen kan kalla dig tokig, för allt det du upplevt och gått igenom, är det inte många som tvingas klara av.. utan svackor..

Det är tyvärr inte alla människor som har den emotionella intelligensen att förstå andras lidande.

Efter regn kommer sol !!!!!!!!!!

Lycka till // Ann

Roam
0
#10

pernillaa…

så mycket t¨råkigt du har behövt gå igenom… usch… att någon överhuvud taget ska behöva genomlida.

Du är absolut inte tokig och jag tror inte att någon kommer kontakta psyk. För att du ska bli intagen så skall du vara en fara för dig själv eller mot din omgivning…. och jag tror inte ens att du är i närheten… så oroa dig inte om den biten :-)

att man har upplevelser kan ibland vara svårt för nära och kära att ta till sig och förstå…. ibland får man kanske hoppa över att berätta vissa upplevelser för sina egna…. så som du skrivit. ibland kan det bli värre att försöka bevisa. se det som att det är deras förlust att inte få veta eller se.

du skall absolut inte förneka eller förtränga något… det är en del i din utveckling…

ge inte upp och lycka till !!!!!!!!

kram

pernillaa
0
#11

Nu blev det så många svar så jag skriver bara allmänt till alla:

Tack så otroligt mycket för era fina svar och er omtanke. Jag känner mig så omhuldad av er omtanke här hemma och är alldeles rörd. Jag har läst och tagit till mig alla råd ni har gett mig.

Jag har fått många pm med ännu mer omtanke och det känns så skönt att det blev sån här reaktion. Föreställer mig alltid det värsta och tänkte i detta fall att inlägget skulle tas bort för att det kanske var stötande att jag pratade om mitt mörka hål här i livet. Det där med att ner i skiten och vända…det har jag gjort otaliga gånger men jag tar mig aldrig längre än precis över kanten och sen händer det något igen.

Jag är känslig för att bli kallad galen och så, nu när jag under ett års tid legat under utredning för en vårdnads-, boende- och umgängestvist för att min sons far påstått att jag misshandlat min son fysiskt och psykiskt bara för att han ville hämnas på mig för att jag tillslut gav upp och lämnade honom efter 3 års hjärntvätt och psykisk misshandel. I tisdags var huvudförhandling och jag fick rätt i allt. Min sons pappa erkände att det aldrig hänt och i slutet av året kommer det vara upptrappat till växelvis boende. Att bli nekad rätten till sitt barn trots att man inte gjort annat än sitt bästa…det är fruktansvärt och min son har lidit så mycket. Nu ska jag bara återhämta mig och bearbeta all ilska och skam som jag svalt under det här året. Så jag ber om ursäkt till er som jag snäst ifrån åt för att ni har ifrågasatt mina trådar, jag har helt enkelt bara blivit less på att bli ifrågasatt för ett tag framöver.

Jag är så tacksam att ni tror på att jag kommer klara det här. Det behöver jag verkligen höra. Jag väntar på att få se ljuset i tunneln(dock inte menat som döden). Ni alla betyder så otroligt mycket för mig och ni är så fina människor. Trots att det blir osämja här ibland.

Stor kram på er alla och tack så mcket för era fina svar!!!!

Ha en bra dag! // Pernilla

TantAlma
0
#12

Härligt att stödet fått dig att se på din situation med nya ögon.

Med ljus och värme Alma

Eija
0
#13

Blev väldigt berörd av det du berätta, förstår att du har inte haft det lätt, och jag ser en stark tjej i dig….jag önskar verkligen att du har stöd av dina närmaste åtminstonde i vårdnadstvisten med din son…

Detta andra tycker jag att du skall strunta i att berätta något om, för som det är så går det bara inte att övertala någon om sådant…dom måste själv uppleva för att förstå…och dom är tydligen så stängda i sig att dom upplever ingenting av övernaturligt…..

Att du är öppen o mottaglig innebär absolut inte att du är galen, för då är vi det allihopa här då i s f…..

Jag själv fick kontakt just av min skyddsande vid ett hemskt jobbigt tillfälle, och efter det så hade jag honom att prata med när det blev jobbigt….han var min terapeut, jag fråga och han svara…men jag nämnde aldrig till någon om honom, för på den tiden var det ännu värre o tabu belagt sådant här………

Nej tjejen du känns så stark, och så fin o go…och efter vad du har gått igenom så brukar det tyvärr vara så att man dras just till dessa dominenta kontrollsfreak till män…man har ju ett sådant dåligt självförtroende o självkänsla så man väljer fel killar…

Nej stå på dig goa vännen och jag ger dig styrkekramar till dig

Eija

Kvickast
0
#14

Vilken fantastisk människa du verkar vara :) och ju fler motgångar du har desto starkare blir du, vissa av oss blir prövade hela tiden andra inte, det är säkert någon mening med detta oxå.

Kram på dig, Kvickast.

Roam
0
#15

håller med dig kvickast. ibland får vissa gå igenom prövning efter prövning ….det finns allltid en mening….

Roam
0
#16

pernilla ….

lycka till och ge inte upp…!!!!

tråkigt över att bli ankladad för det man inte gjort bara för att den andre ska hämnas….

Men,,,, inte att förglömma !!! sanningen kommer ALLTID fram förr eller senare…

KRAM

pernillaa
0
#17

Eija: Du har helt rätt i det där med dominanta män. Katastrofalt egentligen. Tack för att du anser att jag är en fin människa.

Och detsamma till er andra. Tack för att ni tror på mig och för att ni anser att jag är stark och bra.

Jag har måga gånger funderat över meningen med mina otaliga kriser och motgångar. Visst blir jag starkare men vad ska jag med det till? Jag har i alla fall börjat konstruera en websida med hjälp och stöd för sexual- och våldsbrottsoffer och deras anhöriga. Vi får se hur stort det blir och hur mycket jag kommer orka fixa med den. Jag söker folk som kan ansvara för de olika kategorierna eller kanske bara ge lite råd om varje så ifall det är någon här som har upplevt ett sexual eller våldsbrott så hör gärna av er till mig. Alla åsikter är av värde.

Ha en bra dag! // Pernilla