Jag också har haft kontakt med ande energier sedan som barn. Andarna själv kontaktade mig på olika sätt, i mina drömmar, via min tankeverksamhet med telepati och så vad jag började kalla, teckenspråk. Det var svårt att lära. Jag inte ser gestalter med ögon, jag behöver inte se, för att jag känner deras närvaro och lärt mig läsa deras teckenspråk, att kunna identifera vilka besöker hos mig. Liksom vad vill de att jag bör veta. Jag aldrig blivit skrämt eller rädd över huvudtaget vad som än har hänt. Men, däremot vissa saker ogillar jag skarpen, vad spökarna får för sig att pyssla när de vill väcka min uppmärksamhet. Övrigt är de en naturlig del av mitt liv.

jag kan nog påstå att jag varit utsatt. Det började när min bror dog, en vecka efter hans död så satt jag och kollade på dvd, sen tog jag ur skivan och stängde av tv och dvd, gick ner och pratade med lite folk och sen kommer jag upp och slår på tvn varpå dvdn går igång och spelar skivan från stället där jag stängt av, fast utan skivan.

Sen har jag vaknat otaliga gånger av att jag försöker ta mig ut ur rummet där jag sov, alltid vaknar jag stående och med puls på typ 150 och helt livrädd, detta tilltog så mycket så att det slutade med att jag först rev ner en gardin en natt, jag vaknade av att jag stog och verkligen slet i något och sen såg jag vad jag hade i händerna. några veckor senare vaknar jag av att jag slitit ner sänglampan från väggen, den satt med 2 träskruvar in i en trävägg.

Efter detta skulle jag göra ett högskoleprov och natten innan det så vaknar jag på samma sätt genomblöt av svett och med puls på 150 ståendes och sliter i dörren ut från rummet, då får jag även massa bilder i huvet av en man står och ger en unge ett piskstraff, sen vänder han sig mot mig och då brinner ögonen på honom, det fortsätter och jag går ner och pratar med farsan, vi går upp i mitt tvrum och snackar lite, jag bryter ihop och gråter, sen somnar han och precis när jag ska somna då börjar högtalarna brusa 3 sec ungefär, jag lugnar ner mig efter det och då händer det igen precis innan jag ska somna och nu var det tydligare, det hände även en sista gång och då hörde jag röster som talade, jag kan ju säga att det inte blev något högskoleprov för mig den gången.

Det sista jag upplevde i det huset innan jag flyttade hemifrån var inge kul alls, jag vaknar dock utan att se, jag bara känner vad jag gör, jag står och krampaktigt kramar en kaktus med handen, jag skall också tillägga att när jag fick bilderna i huvudet fick jag känslan av att det var från grannen uppåt i backen, sen tänkte jag på en sak som hänt flera gånger och det är att jag dragit igen gardinerna och sen när jag vaknar så är dom uppdragna, fönstret vetter ut mot grannens gård.

Efter allt detta tog vi dit ett medium som fick rensa en hel del, sen sa jag åt honom om det här med grannen och han går upp dit och kommer tillbaka lite halvhastigt och säger att det som finns i grannens gård inte är att leka med.

bara jag skriver om detta ger mig rysningar på hela kroppen och jag känner hur tårarna trycker fram.

kan dom besätta oss? och är man mer utsatt precis i mellanläget mellan dröm och verklighet?

jag vet inte om dom kan besätta oss men jag vet en sak och det är att det inte bara är på gott, det finns också en otrolig ilska som skrämmer skiten ur mig

hmm det började med när jag var liten och, pratade med någon som inte fanns det var som en "låstaskommpis" men jag gillade honom aldrig speciellt mycket jag såg han i balkongfönstret en gång oxå ett ansikte reflekterades där som inte var mitt

Saker har flyttats och massa andra saker

bett dem gå för tillfället klarar inte av sånt

Jag vet inte hur eller när jag började se saker. Jag ser inte dom hela tiden eller varje dag men då och då när man är minst beredd. Men ser jag ett "spöke" blir jag inte rädd så, mest efteråt som jag kan tänka: "sh-t vad var det där"…(ursäkta svordomen) men det är så jag tänker.

Som inatt efter att sambon gått till jobbet, känner jag hur sängen liksom ruskar till, och tyngden av katt tassar smyger upp vid min högra sidan. Blir lite skraj först och tittar efter. Tror först att det är nån av mina katter som kommer. Men båda katterna ligger och myser på min vänstra sida…sovandes och helt stilla.

Så, jag tror jag hade ett kattbesök inatt, visst blir jag lite små kraj ibland men inte för katterna som är runt mig:) Har börjat se och känna dom mer och mer nu och det är skoj! Jag hoppas det är min gamla katt Smulan som är hos mig!

Hur ser ni "spökena"? Jag kan se katterna som en sorts värme våg eller hur man ska säga. Ni vet som när värme "dallrar"? På varma vägar om sommaren och så? Och sen snabbt färgen och ögonen. Men det går så snabbt ibland att jag inte riktigt vet om jag sett nåt eller inte. Man ser det i ögonvrån på nåt sätt.

//Jessica

Jag vet inte riktigt när jag började känna närvaro. Men det hela började med ljud som som jag hörde, som inte gick att förklara och att det "gick före" i vårt hus.

Sen har jag de senaste åren känt av en viss närvaro. Oftast har det varit kall luft som blåst på mig på t ex kinden eller någon annanstans på kroppen. Senaste tiden har det varit mycket "pirr" på olika kroppsdelar. Det har känts som om någon suttit bredvid mig och pillat på mina fötter, armar och ibland på ryggen. Jag brukar också känna pipdoft ibland, trots att ingen vi känner röker pipa. Jag ser också snabba rörelser av nånting i högra ögonvrån, men när jag tittar dit så är det borta!

En av mina väninnaor ville att jag skulle försöka känna av vilket arbete hon sökt och om hon skulle få detta. Jag såg framför mig en bild, som senare visades vara identisk med det företagets logga. Jag kände också starkt, att hon inte skulle få detta jobb, vilket också senare visade sig stämna. Detta gjorde mig helt paff, för jag har aldrig tidigare testat att känna av något sådant. En mycket häftig upplevelse!

jag hade med mig en poltergaist när jag flyttade runt, brukade kasta saker på mig, tavlor ramlade ner trots att vi hade borrat och skruvar i en krok i en betongvägg, kroken brukade ligga brevid tavlan på golvet

det började när jag besökte ett gammalt hus som stog i skogen, först slocknade ficklamporna, sedan hörde man ett högt skratt + att ytterdörren (som satt ordentligt fast då vi kände på den) började gå igen

katten som jag hade då brukade rygga tillbaka och skjuta rygg o fräsa, då visste jag att det var dax

jag har äntligen blivit av med honom tillslut efter flera prat med honom, han hade blivit illa behandlad då han levde o ville bara hämnas på de som fortfarande levde

sedan så kunde jag se små lyktor genom fönstrena där vi hade våra grisar, där jag växte upp på landet på de nätter som jag inte orkade sova
har hört av farmor att då farfar levde så brukade han se en jungfru som gick genom skogen (det vet jag inte om det är sant)

Jag hoppas fler skriver i denna tråd, det är intressant att läsa det ni varit med om och upplevt.

Eva

Första gången nåt "övernaturligt" hände mej var när jag drömde en dröm som sen visade sej bli en sanndröm.

Efter det så rullade det på. När jag var 14 fick jag besök av en gammal dam från hemtrakterna som visade sej i tvn som jag titta på. Jag blev så paff att jag var tvungen att titta bakom mej för att bekräfta att det verkligen inte var nån bakom mej vid det tillfället. Naturligtvis så var det ingen bakom mej.

Efter det blev det "värre" eller hur man nu ska säja. Saker började ramla ner eller flytta på sej när jag var ensam. Jag hörde dessutom röser som kom från vardagsrummet och när jag hde stängt av cd-spelaren vid första tillfället och ropat på mamma så tystnade. Så höll det på några gånger innan jag fick för mej att det var en kvinna och en man som stod där ute och pratade ivardagsrummet. Vare gång jag kom ut dit så fanns det ingen där. Båa mina föräldrar var ute i trädgården eller gic med hundarna.

På senare tid har jag haft besök av både mormor och morbror. Min morbror vet jag har vart hr en tid, tyvärr så ignorerade jag honom totalt för jag ville inte lyssna *skäms*

Så han fick ta hjälp av mormor som också blev ignorerad till en början men när jag sen började bli tom på energi så fick jag nog och tog kontakt med henne själv. Do båda kom till mej för att dom ville att jag skulle släppa taget om att jag aldrig gick på hans begravning (min morbrors). Det lär ta ett tag men det går =)

Det är mycket jag vart med om och skriver jag upp allt så blir det för mycket för er att läsa tror jag. Dock kan jag berätta om en gång då jag j*vligt gärna ville bevisa för pappa att andar/spöken finns!

Det var så att jag satt vid datorn (på den tiden hade vi bara en dator) och kollade på bilder med spök/andeaktivitet på. Pappa kommer in i rummet och frågar vad jag gör och jag visar bilden för honom. Han fnyser och går därifrån och jag blir så j*vla arg att jag tänker: "Snälla, låt honom få se att ni finns!!". Jag var så arg den dagen på honom *skratt*

En tid senare å sitte jag och pappa och äter frukost. Pappa tittar plötslgt upp i taket och när jag tittar upp så ser jag hur taklampan svänger runt i en jämn cirkel. Jag och pappa stirrar på lampan och sen på varann och jag ser att han är helt paff (han blir nästan vit under solbrännan…). Sen så fortsätter vi äta som om inget hade hänt och jag tänkte för mej själv: "Haha! Där ser du att dom finns!". Jag var skadeglad den dagen =)

Jag tror den insidenten fick honom att bli mer öppen för andar/spöken. Första gången dom sände Andarnas Makt (nuvarande Det Okända) så satt han vid datorn och surade. Nu för tiden kan han faktiskt sitta och titta på Det Okända utan problem, fast jag tror att han blev skrämd då när lampan svängde runt och såg att jag inte brydde mej om det alls *skratt/ler*

Nu får nån annan ta över och berätta lite!

jo det där med sanndrömmar har hänt mig med 2 gånger första drömmen handlade om något som hände 10 år senare

ANDRA BARA EN MÅNAD SENARE

Jag har upplevt en hel del på bara några år och jag är ändå bara 15 år ^^

Jag bor i ett äkta spökhus XD (Precis 100 år)

Där finns minst 4 st andar

hoppas bara att de är snälla andar o ingen sådan som jag lyckades få med mig då jag besökte ett gammalt fallfärdigt hus i skogen

"japptravare" berätta gärna om andarna i ditt hus…har du mött dem? Hur vet du att det är fyra stycken?

/Eva

Hm..ja..vad sägs om ljudet av springande barnfötter när barnen ligger och sover , barnskratt som min mor och syster hörde i vårt hus, jag blev ruskad rejält i sängen och det visade sig att min lilla snuttta låg med ansiktet nedåt i kudden och inte fick ordentligt med luft, skåpsdörrar i köket som öppnar sig, ljud av exploderande glas,  en smäll på rumpan, känslan av attt någon står mitt framför mig och stirrar på mig i duschen. Fast det sista har slutat tack o lov!

En gång vaknade min mamma av att en figur i tv:n sa till henne upprepade gånger att hon skulle gå och lägga sig! Hon sov på soffan som vanligt. Då blev hon RÄDD! Fast först hann hon gå och lägga sig och kom sedan på vad som hänt! :)

Jag tänker skriva mer om detta i min blogg. Det blir för mycket att skriva här. Men det är så intressant att läsa om Era upplevelser!

Jag har sett  och känt av det övernaturliga sedan jag var barn. Ibland är det skrämmande och ibland nästan härligt. Ibland undrar jag om jag är så öppen för det att vissa saker blir övernaturliga fast att de kanske inte är det?! :)

Kram

S

det jag skrev i början av den här tråden, det visade sig att det fanns över 20 andar i huset första gången och runt 12 andra gången mediet var hos oss, konstigt nog så efter jag flyttade från huset så har det blivit lugnt som i graven :p vad kan det bero på ? vi i familjen är i stort sett alla mediala från morfar till mig och syrrorna och deras barn

Jag puttar upp tråden. För det kommer nya medlemmar här hela tiden.

Något som jag tycker är konstigt.. Jag har i hela mitt liv varit mer eller mindre öppen för det andliga, men för det har jag inte upplevt så mkt som andra mediala har.. Finns det någon teori om det? Inte för att jag vill bli utsatt på något sätt, men blir ju fundersam vad det handlar om..

#16 vi är ju alla olika och har olika utvecklingsvägar. Jag kan tex inte höra några andra prata eller se dem för blotta ögat. Jag kan se och höra om jag fokuserar mig, då kommer bilder och uppgifter efter hand. Upplevelser i form av strulande apparater började i och med att jag gick en utbildning i kraniosakral terapi. Det började med att min mobil började uppföra sig konstigt och pajade sedan. Inte alls kul. Blev jättearg. Numera går det inte så långt att grejerna pajar. Jag säger stopp innan och ler mest. Har börjat att vänja mig.

Man börjar att se och höra när det är dax. När du är redo för det. Det ligger antagligen några saker däremmellan som du måste ta itu med först.

Kram Åsa

Jag förstår.. Men.. Är det så att ni som upplevt och upplever så mkt inte har något att ta itu med?

det beror väl på vad man måste ta itu med, alla har ju den förmågan, men en del måste anstränga sig och det är inte lätt i dagens stressiga samhälle

jag känner av andar hos mig, men jag har inte lyckats prata med dem än inte på samma sätt som jag kan prata med bla katter, och de områdena ligger ju ganska nära varandra

det är ju elektriska impulser som sänds iväg o bilder som jag förstått i båda fallen

tror orsaken med mitt problem att inte kunna "prata" med andar är att jag har ganska mycket ouppklarat från min uppväxt men det är en annan fråga

men jag har varit med om att saker har blivit kastade mot mig från ett tomt rum, hört en massa elakt skratt etc där det inte ska kunna hända något sådant

Ojojoj om du bara visste hur mycket jag har att jobba med. Just nu har jag ett litet helvete som jag vet att jag måste igenom. Igår grät jag floder. Skönt att få ur sig all sorg. Måste liksom ta ett steg i taget. Jag stoppar gärna huvudet i sanden när jag inte vill ta itu med mina problem och nu kan jag verkligen inte göra det längre. Pest och pina säger jag bara.

När jag blev medlem här på ÖT i november så var jag väldigt ledsen och trasig. Just idag mår jag förhållandevis bra.Jag har utvecklat mig väldigt mycket spirituellt genom att vistas härinne, på healing och alt. beh.sajten. Har samtidigt rensat ut en del blockeringar annars hade jag inte varit i det här jag är just nu. Om man inte har något att ta itu med så finns det ingen anledning att vara kvar här. Då är man ju färdig med det här livet.

Kram Åsa

det som jag måste ta itu med det är det som har fixat mina blockeringar

har man inget att ta itu med som du säger så har man inget roligt liv framför sig, eller som ett annat ordspråk jag hört "låt alla dina önskningar utom 1 slå in, för har alla slagit in så finns det inget att leva för"

Okej.. Jag förstår.. Men ändå fundersam på varför en del upplever så mkt ända från barndomen och uppåt, att dem inte har något att jobba med sig själva.. Hur går det ihop? För att kunna och vilja hjälpa andra människor bör man nog ha gått igenom en hel del i sitt liv och hur går det samman med starka andeupplevelser? Är det inte så att när man mår dåligt så blir man mer stängd eller upplever ni det andar starkare då?

Men vilka är det som inte har något att jobba med och är andliga? Tror inte på att de inte har något att jobba med. Var och en får ju välja att lösa sina problem när de vill. Har träffat tre mycket utvecklade personer som fortfarande har saker kvar att jobba med, men inte lika mycket kanske som gemene man. Men vi har ju många liv där vi upplevt många saker. Det finns de som fått välja om de vill bli en hjälp här nere på jorden eller vara en mer andlig hjälp. Känner en sådan person. Han har löst upp blockeringar i över 20 år och har ändå hjälp andra samtidigt.

När jag mår dåligt är det en blockering som vill fram och lösas upp. Ur det kommer jag till insikt om det som varit och vart jag är på väg.

Alla har som sagt sin väg. Om alla hade samma väg skulle vi inte behöva vara så många eller hur

Ivanhoe. Rätt bra liknelse "låt alla dina önskningar slå in utom en….

Men jösses vad det blåser ute idag. Många krafter i görningen

Kram Åsa

 Livet är som en berg-och-dalbana. Det händer nya saker hela tiden varifrån man kan ta information till sig. Även i dalarna finns meningsfulla lärdomar dock oftast märker man de bättre när man kommer upp i berget igen. Varmt Kram till er alla. Pirkkolino

Jag bara har haft den funderingen så länge att jag därför frågar om det.. Det handlar nog inte bara om vad man behöver jobba med, utan det är väl en mening att en del är utvalda att få uppleva så mkt kontakt.. Jag säger inte att jag inte upplever något för det har jag oxå gjort och gör till och från, men jag har inte den kontakten som många andra har och det är väl för att jag har fullt upp med mig själv..

För mig började det för en månad sedan, när jag kommer in i lägenheten och känner obehag i kroppen. En sån känsla av att någon befann sig här inne då. Jag blir rädd och hämtar det jag skulle och skyndar mig ut. Kan tillägga att jag och min sambo skulle till en kompis den kvällen.

Sedan skulle jag testa att ta kort i spegeln i ett mörkt badrum och får fram en starkt lysande orb under min högra arm och jag tog och satte in den här. Sedan fick jag en beskrivning som stämde in väldigt bra på min farmor som gick bort i januari för 1 år och 3 månader sedan.

När jag sitter vid datorn kan jag känna en vind svepa över handen, fast fönstret är stängt och att det blir som en "spindelvävskänsla" i ansiktet. Min sambo har sett en svart katt vandra ute i hallen och vi har en svart katt, som befann sig i ett annat rum vid den tidpunkten.

Igår såg min sambo ett ljussken när vi var och fikade i en kyrka där de har ungdomscafé på fredagkvällarna varje vecka. Han satt och pratade med en som jobbade där och båda två får se detta ljussken som var vitt och avlångt. Jag såg det inte för jag pratade med en annan då och hade ryggen mot min sambo. Men han berättade det här för mig senare.

Min sambo har även sett en svart skugga vid min bak för ett par månader sedan eller om det inte var förra året. Jag böjde mig framåt och han sneglade på min bak och fick se detta då. Så det har hänt lite hos oss, men jag kan inte se dem än och inte höra dem. Vad jag vet så är det nog bara farmor som är här just nu.