#0 Vill du berätta mera om din tomhetskänsla? Skriv Pm mig i så fall. Kram. Pirkkolino

Jag kan känna igen den där tomheten som du pratar om. Det är en stor del av mitt liv. Vill du prata med någon så kan du skicka pm till mig. Kan själv behöva någon att prata med om tomheten. Det är svårt att förklara tomheten, den bara finns där och äter allt inifrån.

Ja det är inte lätt att gå omkring och känna så..men det finns en mening med den känslan, den leder dig på ett spår in i ditt inre, där du ska söka efter källan till orsaken av  den. Och det leder dig vidare till nästa steg uppåt, mot en högre vibration av glädje, och sedan kommer du att arbeta dig längre och längre upp mot ditt "riktiga" liv, det som du kom hit för att leva…

#3: Jag håller med om det du säger. Mycket bra!

Men tomheten är så svårt att bemöta. Den utplånar allt. Trots att en tomhet egetnligen bara är ingenting så fyller den ut precis allt. Den liksom äter allt…

Och den gör så ont.

Jag känner med dig Fredrikaa

Ja den gör ont….men ju större svart hål, ju mera ljus och kärlek gör det plats för…

Här är en dikt som jag skrev när jag först upplevde tomheten, för ca 9 år sedan.

Kylan

Varje dag är en kamp. En kamp mot mig själv. Något som bränner inuti mig klöser och vill ut.

Något som äter mig inifrån. Tuggar och äter tills det som förrut varit där bara är rester i en bortglömd vrå. Tills där inget annat finns än enbart ett stort tomrum.

Ett ekande kyligt hål utan varken början eller ände. En kyla sprider sig sakta i mig utan hejd. Plöjer sig fram utan något som kan hindra den.

Fyller varje vrå av mig och det goda förvandlas till något obeskrivligt groteskt. Kylan sprider sig som en sjukdom och får mig att göra saker jag inte vill.

Saker så obeskrivligt grymma att inte ens djävulen kommer att vilja ha mig när min dag är inne.

Saker så fruktansvärda att bara synen av dom skulle bränna ögonen ur dom som såg det.

Men det drabbar inte någon. Jag gör det i min egen ensamhet. Jag gör det i mina tankar. Stänger dom inne och låter dom upprepas där inne.

Låter dom aldrig komma ut. Kylan har frusit ett starkt ogenomträngligt skal där tankarna och bilderna inte kan tränga sig igenom och fly.

Fly från mig själv.

Kylan är mig övermäktig och islagret för mina ögon hindrar mig från att se. Se det fruktansvärda som sker inuti mig.

Drar på mig en mask istället och ler och går vidare. Men där inne skriker det och vill ut. River hopplöst på väggarna utan resultat.

Dom är för evigt fångna och fortsätter sina pjäser. Besvikna på mig att jag inte gör något alls för att försöka släppa dom fria.

Men kylan hindrar mig. Jag är lika hjälplös som dom. Mitt dåliga samvete att jag inte kan släppa ut dom växer och ger kylan mer kraft.

Nu finns ingen återvändo. Jag är förlorad.

Jag har själv förlorat allt och känner helt igen det du skriver…

Men faktiskt har du nu öppnat dit in och det som är instängt ses av alla andra.

Djävulen är inget hot mot dig, det är ingenting.

Det här tomrummet ska du bara betrakta.

Inte vara för komplicerad.

Du kan betrakta det utan att koppla ditt känsloliv till det.

Då blir det bara en plats som du inte ser eller vet är fylld.

För är platsen fylld, då är den ju inte tom längre, eller hur?

Om den är fylld av hat, ja då vet du att du kan känna hat…

Kan du känna hat, kan du inte också känna ömhet för det du hatar?

Kan du inte det då vet du bara att du inte är förmögen idag att se bortom hatet.

Så länge du inte agerar på hat så gör du ju ingen annan illa, utom dig själv..

När du vet det så vet du att du egentligen är en bra person, som inte låter andra komma till skada, och då kanske du inte behöver hata dig själv så mycket.

Jag har varit där i många många år…

Nu är jag här

lapri

Lapri: Du har helt rätt i allt. Jag kan bara inte låta bli att falla tillbaka i detta tomrum. Jag tar mig upp ibland men faller lika snabbt tillbaka igen. Vad ska man göra åt det?

Var tog trådskaparen vägen förresten?

Jag höll på i många år och dessutom vände jag allt inåt och tog inte hjälp som du…(klok tjej)

Mitt råd är att leva med det och dela med dig av det också.

Låt oss andra ta en del av din börda.

Jag vet inte, men nu om jag faller så gå r jag och drar nåt gammalt över mig.

Annars så umgås jag med hästar och då är det svårt att fokuser på sig själv för då kan man bli manglad…

Sen har jag tvingat mig själv att bara titta på Tv och ligga så stilla som möjligt och äta chips och godis  och sova lite.

Låten skiten(tomrummet) sköta sig själv lite, och ta hand om dig trots att det kommer. Skit i det!

Och du, jag är inte så att jag vet allt men jag känner igen mig och kan dela med mig.

Ja jag vill bara räva ner mig när den här tomheten kommer men det fungerar inte riktigt när jag har barn. Måste vara aktiv.

Tomheten kommer jättestarkt och håller i sig i flera månder i sträck. Är inne i en sån period just nu.

Men nu vill jag höra trådskaparen berätta mer om sin tomhet. Vi kom av oss känner jag. Känns som om jag tog över tråden. Det var inte meningen.

Ts kanske fick hjälp via pm….

Jaha du har barn… Jag förstår att då måste du hålla dig uppe på ett annat sätt.

Jag kan tänka att du kan försöka låta det vara på något sätt..

Låt det komma och betrakta det, det tror jag är viktigt.

Så att du inte lägger för mycket energi på att jobba dig bort ifrån det.

Om det skulle vara något ont så får ju den del av den energin i så fall.

Var orädd…

Jättebra råd. Är inne på det spåret sen innan men med andra grejer. Ångest och så.

Hoppar av tråden nu. Vill inte gå nå djupare än såhär just nu. Blir för mycket då.

Önskar trådskaparen lycka till med sin tomhet. Och tack för hjälpen lapri.

Kram på er

Hej alla tack för fina svar: Ska PM er, ska lista ut hur man gör :) jag har aldrig riktigt förstått mig på det :)  Som sagt så vill jag inte skriva ut riktigt till alla varför pga det är ett känsligt ämne än idag.

Kramar!

# 13: Jag kan förstå att man inte vill dela med sig så öppet. Inte heller jag vill det. Om du vill kan jag skicka pm till dig först och berätta så blir det mer avslappnat för dig och så slipper du krångla med att skicka pm?

Jag har redan skickat ett pm :) haha jag var lite snabb:)

Tack pernillaa. Jag håller allt inom mig och nu känner jag att det inte går…

Jag har varit i stallet på morgonen sen på en match och sen stallet på kvällen så jag har haft fullt upp. Därför så har trådskaparen kommit av lite men nu är jag här. 

Så nu är jag tillbaka! :) Kram på er som hjälper till!!