Jag tänkte inte att jag var medial när jag hade mina upplevelser i början, utan jag såg det mer som att det spökade och jag var väldigt rädd, visste inte hur jag skulle hantera det..

När jag vid ett senare tillfälle kontaktade ett medium första gången, så fick jag bekräftelse om att jag är väldigt medial.. Jag blev då mer o mer intresserad, gick kurs osv osv.. På den vägen är det..

Medial!!jag vet inte om jag är medial. För vissa saker är så naturliga för mig så när det kommer upp här så fattar jag ingen ting. Jag har fått med detta i modesmjölken både på Mor o Fars sida,

Nu vet jag inte om jag läste frågan rätt.

Men jag kände att jag ville svara.

Jag skulle kunna upprepa vad #1 Soffe berättar för precis så var det.

Jag är glad att jag lär mej hantera det, när jag flyttade trodde jag i min enfald att man kan flytta ifrån andarna, men se det går ju inte för man får in nya eftersom, men man kan ju lära sig hantera dem och stänga dem ute. Och jag måste göra ett tillägg och det är att det är bättre att se dem eller få kontakt än att bara höra och ana som kan ge rädsla.

Jag vet inte om jag kan säga att jag är medial för jag vet inte riktigt säkert vad det innebär. Men jag kan berätta att när jag tänker tillbaka 10 -15 år i tiden så trodde jag att allt jag hörde var fantasier, för jag kunde inte hitta nån förklaring till det jag var med om. Det var inte heller så att jag tänkte i mediala banor då. Men nu har jag förstått att det inte varit fantasier det jag upplevt. Jag har blivit mer och mer intresserad av det övernaturliga de senaste åren. Kanske för att jag börjat se saker och ting och att jag även känner av kyla, ser i ögonvrån, hör saker …

Eva

Jag visste helt säkert då jag var 16 år då min farmor skulle dö. 3 veckor senare fick jag ett nytt varsel då min farfar skulle dö. Efter det rullade det bara på med varsel, se andar osv.

Jag har fått min förmåga både på min mor och fars sida.

Jag har haft "övernaturliga" upplevelser sedan jag var 7 -8 år. Det var väldigt skrämmande då och ända tills jag var i 20-årsåldern.

Nu är det inte ett dugg skrämmande. jag blir mera orolig om jag inte upplever något under en period.

Jag trodde att det var min fantasi, inbillning..

När jag såg som barn så förstod jag snabbt att alla inte såg det jag såg, Jag "bara visste att det jag såg var något annat".

Jag var ju väldigt rädd,vettskrämd rent ut sagt så detta att det kallades att vara medial kom jag inte i kontakt med förrän långt senare i vuxen ålder,när jag började att gå kurser. Innan dess slog jag i från mig allt med det övernaturliga. Läste inga böcker om ämnet,såg ej heller filmer,program mm,på grund av att jag ej vågade.

Allt det som jag "bara visste och fick till mig som barn/ungdom såg jag som naturligt,jag kopplade inte det till medialitet.

Även om jag inte pratade med någon om detta så visste jag att jag såg mer än andra.

Det här med att få bilder till sig och känna av andar och känslor detta förstod jag när jag har gått kurser och cirklar,att det var ju så det har/och fungerar,konstigar än så var/är det ju inte. så det hade ju jag haft med mig länge!

Obs! Kan tillägga att ´jag sedan har fått höra av flera medium att jag är medial. Men då hade jag ju redan hunnit med att läsa och gå kurser och cirklar.

När man varit medial sedan 6 års ålder och varit medveten om det hela tiden då är det lätt. Det har jag varit och tycker att detta med kurser bara är ett sätt för vissa att tjäna pengar.

Varför inte hjälpa människor ändå? Det kommer mycket helt av sig självt.

Jag kan inte kalla mig medial, men fått höra när jag var hos ett medium att jag skulle vara det.

Mörkrädd var jag som barn och även in i vuxen ålder.

"3 Ang det du skrev att man inte kan flytta i från andarna, det måste jag säga att det hoppas jag att man kan, för när jag var i tjugo års åldern (det hände mycket kring den tiden)

bodde jag i en lgh som det hände mycket som skrämde mig… det var böcker som for ut i från sina hyllor helt av sig själv… Jag kunde vakna av att någon blåste mig rakt i ansiktet samt höra små steg springa i väg… Min sons leksaker åkte utav sig själv. Dessa händelser har tack och lov inte följt mig när jag flyttat. Så det finns säkert andar som är bosatta på platsen också.

Trevlig kväll.

Jag var bara litet barn när jag såg i drömmar händelser vilka hände förr eller senare i veklighet. Död farfar "umgicks" med mig, när jag var fem år, både i drömmar som när jag var vaken. Skillnaden var bara den, att jag inte såg honom när jag var vaken. Jag bara kände tydligt hans närvaro och fick hans ord tyst inom huvudet. Så det fortsatte år efter år. I drömmarna mötte jag fler och fler döda människor och fick tydligare känslan vilka drömmar handlade om mitt tidigare liv osv. Men, ordet medial, tänkte jag inte innan jag var vuxen och läste mkt böcker. Då tänkte jag, att kanske jag tillhör i den gruppen då. Men, hela grejen har varit bara en del av mitt liv, att jag gjorde ingen stor siffra av saken.

Jag har som så många andra med mig denna mediala förmåga från familj och släkt och det var inte förrän övre tonåren när jag och mamma började prata om det som jag förstod att jag inte var konstig eller hallucinerade  Jag pratar dock inte med så många om det hela idag,det är sådan jag är bara.

Jag vet inte om jag är helt medial, men sen när jag fick en beskrivning på en äldre dam och jag läste hela beskrivningen, så fick jag veta av samma person att jag var i startfasen av att vara medial. Man kan väl säga att man är medial om man känner av andar eller nån anhörig till mig som är i andevärlden. Rätta mig om jag har fel.

Det hela började för snart 3 veckor sedan när jag fick en olustig känsla när jag kom innanför ytterdörren, precis som om att "någon" var här. Fick sedan veta att det var min farmor som ville komma med ett budskap, som jag ännu inte har lyckats lista ut vad det är, men jag kommer på det till slut.