Kontakt från andra sidan
Hej, vill bara delge er en upplevelse (bland andra) som hände mig för några veckor sedan. Min man dog hastigt och oväntat, 40 år gammal, för drygt 2 månader sedan och jag har ju en viss daglig kontakt med honom,om jag pratar med honom så dyker oftast ett svar upp i mitt huvud, jag känner mig aldrig ensam, jag vet att han alltid är med mig.
Ändå är man ofta ledsen för att han måste lämna mig redan nu, allt vi inte hann göra, den fysiska saknaden m.m.
En kväll grät jag och grälade jag på honom varför han inte hade kunnat tänka sig för bättre så att han inte hade dött och lämnat mig ensam kvar här på jorden. Jag sa också att han fick lov att ge mej lite mer fysisk närvaro så att jag inte bara gick och "trodde" att jag hade kontakt med honom. Jag tände som vanligt ett ljus vid hans foto och somnade till slut av gråten.
Hade sovit en dryg timme när jag vaknade av en duns i golvet i vardagsrummet på övervåningen (ovanför vårt sovrum). Jag sprang upp ur sängen och möttes av katten som kom nedrusandes i trappan och han skulle bara UT! När jag kom upp till vardagsrummet så låg en liten kartong (15x15cm) mitt på golvet innehållande 2 muggar med hjärtan på som jag fick av min man förra julen. En mugg hade ramlat ur kartongen och låg på parkettgolvet, men den var hel. Det hade inte blivit av att jag packat upp dessa koppar, (eftersom vi till vardags använder andra) de hade legat kvar i denna öppnade kartong på en byrå i andra ändan av vardagsrummet. Mellan den byrån och där kartongen nu låg (ca 3 meter) står en fåtölj som katten brukar ligga i på natten. Kontentan av detta är att kartongen måste ha förflyttas från byrån vid ena väggen över fåtöljen och ner på golvet mitt i natten och landat med en duns så att ena koppen slängdes ur, men som tur var höll.
Min son väcktes också av dunsen och kom ut ur sitt rum och frågade vad som stod på och jag svarade bara lite undvikande att katten rivit ner en sak. Sen ställde jag kartongen åt sidan vid väggen och gick och lade mig för att sova igen. 2 dagar efteråt tänkte jag att jag skulle packa upp kopparna och ställa fram dom.
När jag då tog upp dom ur kartongen dröp dom av kattpiss, katten hade hämnats för att han blivit skrämd!
Jag tror att min man ville visa mej att han finns där hela tiden, och vad var då lämpligare än att ta fram hjärtekopparna?
Det händer många saker i vår vardag, vi kanske avfärdar dom som att de har nån mer jordnära förklaring, men vissa går inte att förklara på nåt annat sätt än att våra nära och kära faktiskt finns mitt ibland oss bara vi tror på det vi hör,ser och känner.
Mvh Kaliinka
Åh vilken fin berättelse. Jag känner med dig. Förlorade ju min pojkvän hastigt förra året. Han blev 44 år.
Jag känner av honom mycket också och nu har jag drömt om honom 4 nätter i rad. Den här natten drömde jag att jag träffade honom och jag kramade om honom så innerligt och jag var så lycklig att jag fick vara nära honom igen.
Vad härligt att vi inte är ensamma ändå :-)
GOD JUL och kram från mig!
Du har ju berättat det här för mig och jag blir lika rörd när jag läser det som då jag hörde det 
Det är så underbart när dom visar så tydligt att dom finns vid vår sida.
Er kärlek är så stark så den kan ingen någonsin ta ifrån er, han finns vid din sida och ger dig all sin kärlek från andra sidan 
Kramar
Elisabeth
Medarbetare på Övernaturligt iFokus, Sajtvärd på Gravid iFokus
Ja, det har hänt mer saker också sen sist, men för privat för att ta upp här. Jag kan dock säga att egentligen behöver man aldrig oroa sig, bara man har "vett" nog att be om hjälp med vad det vara må. Huvudsaken att man är sann och ärlig själv så ordnar det sig till det bästa, vi har ju hur många som helst på den andra sidan som hjälper oss, bara vi tar till oss vad de förmedlar.
Ett bra Boktips på en bok jag läser nu: Mellan 2 världar av Sylvia Browne.
Kram på er.
Fint av dig att berätta!
Ja, nog är det så att våra kära på andra sidan finns med oss i stort sett hela tiden. Och det är väl tur det ibland för när man är nydrabbad så är det tufft att ta sig vidare och att se en mening med allt som sker. Jag har många fina bevis på att min son är min trogne följeslagare, och det hjälper mig i mitt sorgearbete. Ska inte dra en massa händelser för er men vill dela med mig av en alldeles speciell, kanske den som fick mig att inse att för de på andra sidan är allt möjligt.
Jag stod på kyrkogården en kväll och grät och bad om ett ynka litet Tecken på att han var med mig. Det var mycket snö och riktigt kallt. Någon hade tänt en marchall tidigare under dagen men den hade slocknat. Veken i marchallen var helt bortbränd. Plötsligt flammar marchallen upp och det brinner som om hela skålen vore fylld av bensin, inte en liten låga utan ett riktigt inferno. Den håller på så ända tills jag går därifrån, en halvtimma senare, då slocknar den.
Vilken underbar historia…jag känner verkligen med dig och hoppas att er fina kontakt fortsätter. Kram Jeremina!
Jag förlorade min farmor i januari förra året och nu har jag tydligen fått "besök" av henne här hemma. Första gången blev jag rädd och fick en obehaglig känsla i kroppen att någon var här och nu vet jag att det är bara farmor som vill få fram sitt budskap till mig, men jag vet inte vad hon vill ännu.
Christine, Chris
"Behandla andra som du själv vill bli behandlad"
Kika in på min fotoblogg och glöm inte att kommentera: http://photosbychristine.blogg.se
Vad det är underbart att höra såna här berättelser!
Starta ny diskussion