Om du tänker mycket på henne så tror jag att hon känner det och är med dej, jag mins när en häst som jag har ridit mycket på gick bort, och jag blev så ledsen så jag gjorde inte annat än grät, och en efter middag/kväll när jag stod och plockade ner middagsdisken i diskmaskinen, så kände jag hur någon eller något liksom naffsade tag baktill på min tröja, jag vände mej blixtsnabbt om för jag tänkte vem gör så, det fanns ingen där, så jag blev väldigt paff, men efter en stund kom tanken tänk om det var den där hästen som jag inte kan komma över som var hos mej för att tala om att han har det bra och att jag inte ska vara ledsen, jag tror att det var han, han finns fortfarande ofta i mina tankar och jag hoppas att jag får träffa honom när jag går över till andra sidan.

Så visst är hunden med dej,  jag tror att när du minst anar det så kommer det bevis på det även om det kanske kan dröja lite….

om du uppleft något eller nåt så kan det ju vara hon med, eller om du känner en närvaro så kan det ju vara hon med.

i bland kan jag bara känna att någon är med mig. men jag vet ej vem det är, det är det jag tycker är svårt att känna inom sig om det är sin släkting eller djur.

Lita på din känsla!

#1 mjo, jag tänker ofta på henne.. och jag tror hon är med mig.. men jag antar att man vill ha nå slags "bevis" för det, som med hästen för dig. Det va ju helt underbart! tänk va härligt att han tog kontakt på de sättet. Helt otroligt!

#2 ibland tror jag att jag känner hennes närvaro, men som sagt, de är inte alltid så lätt att lita på vad man känner.. Med en annan hund jag har haft har jag däremot känt sjukt stark närvaro av, och jag vet att han var hos mig då. han kommunicerade t.om med mig, hur vet jag inte, men det gjorde han iaf. Men med Daicy har jag aldrig känt någon sådan stark närvaro, och det gör mig ledsen faktiskt :/

#3 Ja jag får göra det.. Ibland tror jag att hon är med mig, men jag antar att jag vill känna en ännu starkare känsla, så att jag är helt säker.. om du förstår:/