Ikväll när jag skulle in på toan trodde jag satt en person vid ytter dörren jag kollade länge och det såg ut som en underviktig person satt så ihopkrypen och ynklig där i mörkret, jag gick in i köket kände killningar i ryggen och det var kallt Sedan såg jag en lång man ute i vardagsrummet med hatt han stirrade på mig dem verkade inte villja mig något illa men säga något jag funderade mycket över nazmismen förut men jag vet att det är inte jag Ja mikaela även om världen förändrat mig så älskar jag alla folk lika mycket och jag tänker inte bli nazist inte ens tänka tanken.. Tack andarna för påmineslsen