Vilken upplevelse!

Jag har aldrig träffat min skyddsängel, men jag vet hennes namn. Jag fick det i en dröm.

Jag har aldrig träffat min skyddsängel eller vet hennes/hans namn.

Men jag har varit med om saker som gör att jag vet eller tror att jag har en med mig.

När jag var 3 veckor fick jag dubbelsidig lunginflammation och höll på att drunkna( i lungorna, dom kan fyllas med vätska av det).

Men min skyddsängel hjälpte mig, har jag fått bekräftat av en healer.

Jag vet oxå hans namn.

Då jag var 2 år ramlade jag ner från en bro (ca 1,5 - 2 m) i en å. Det var inte så mycket vatten i ån med dessto fler stora stenar. Min pappa hoppade ner på andra sidan (mitt över) och där är de ca 0,5 m högre. När de hittade mig stod jag på alla fyra och vattnet rann över mig.

Om inte pappa och jag hade skyddänglar då det hände så vet jag inte. Med den höjden och underlag skulle vi inte ha kommit helskinnade från det äventyret. Vad de kunde se så hade jag inte en ett skrubbsår. Rimligt skulle pappa gjort sig ordentligt illa när han hoppade rätt ner, men han hade inte en skråma eller annan skada han heller.

Jag har alltid vetat om att jag har en skyddsängel, men är ännu inte sett ängeln eller fått reda på namnet.

När jag var 6 år ranlade jag mellan tunnelbanetåget och perrongen på stationen Rådmansgatan i Sthlm…en man kom ner för rulltrappan och gick raka vägen fram och lyfte upp mig. Sedan försvann han lika fort.

Innan hade alla andra på perrongen bara stått som förlamande..jag vet att han var en skyddsängel….

Jag har inte sett min ängel men jag vet att jag har en.
Även jag har blivit "räddad" från en säker död av min skyddsängel.
Inte så påtagligt som att den har hållit fast mig.
Men den fick mig att gå tillbaka och titta in i ett skyltfönster med saker som jag inte alls var intresserad av.

Hade jag stått kvar eller gått där jag borde ha varit, skulle jag inte ha varit här idag.
+ Att jag tror/vet att min mormor håller ett öga på mig/oss som är kvar här.

Jätteroligt att att få höra om era upplevelser! Men läskigt…det är allt tur att dom finns.

Kommer nu ihåg en annan gång , det var min son, knappt 2 år gammal, han hade just lärt sig att gå. På något konstigt vis så lyckades han klättra upp i fönstret på ovanvåningen, som inte var riktigt stängt! det var tillstängt och därför trodde jag att det var helt stängt, eftersom jag hade kollat upp det natten innan vi la oss…jag och min äldsta dotter satt och pratade  när  2 åringens storebror  kommer ner från övervåningen och säger med panik i rösten; " ----"har ramlat ner från fönstret! Först fattade jag ingenting..men sen gick det upp för mig vad som hänt, och då springer vi  ut  och ska ta lillgrabben. Gud så rädd jag var! Trodde det värsta hänt…men där står han med händerna uppsträckta mot mig och säger "mamma"..det var det mest underbara jag hade hört…längs med husväggen kunde man se hur blöjans cellstoff låg fast på teglet..hur kunde det ske? något hade tryckt pojken mot väggen i farten ner. Det blev akut till sjukhuset och han och fick ligga på observation en natt. Inte en skråma han hade fått…inte ens hjärnskakning. ( och han föll bara någon decimeter från ett brunnslock…Doktorn trodde inte på att han fallit 7 meter ..han förstod ingenting..

Nog måste det ha varit en skyddsängel som räddat min son?

#5 Wow, det var häftigt! Kram