Baklagar din sorg, vilken fin upplevelse ni fick att han stannade kvar en stund med er.

Jag har inte upplevt detta eller liknande med egna närstående, men arbetar med människor i livets slutskede och många gånger kan jag känna att de finns kvar hos sina anhörgia för att trösta en stund, säga några sista ord och sedan gå vidare.

Kram

Jag har hört att man har som vana att hålla fönstret öppet en timma eller två så själen hinner flyga ut, så de dröjer kvar i rummet. Min väninna hade känslan att hennes mamma lämna rummet också efter enstund när hon satt vid hennes sida då hon gick över.

#1

Tack.

Det var intressant, att du har känt samma sak. Jag har varit med vid två tillfällen tidigare, men då var det människor som varit sjuka en längre tid. Jag själv var också ny skadad i hjärnan och mina gåvor hade tagit delvis "semester".

Jag kan säga att det var trösterikt men också sorgset.

Kram

När min pappa gick över kände jag att han var kvar. Kände oxå att farmor var där. Såg att ljuset som var tänt fladdrade extra och att det var en hälsning från pappa.

Beklagar sorgen

Kram

#2

Den person som satt vid sängen då pappa dog, såg hur han tittade upp i taket som om han såg någon. Troligast följde han min farmor över till andra sidan (han sa att det var hon som kom och hämtade honom, inte min mamma) och sedan vände han om för att tala med mig.

Vad jag har märkt brukar inte väggar och stängda fönster vara något problem för andar. Troligast är det en gammal tro och tradition.

Kram

Tror oxå det är gammal tro o tradition för nog kan andarna ta sig dit dom vill vare sig det är ett fönster eller en betongmur mellan.

Jag var med en gång när en ung man dog, han var 31 år gammal och hade legat i koma i flera dagar och inte öppnat ögonen. Jag skulle rätta till kudden under hans huvud och lyfte upp hans huvud och axlar lite. Då öppnade han plötsligt ögonen och tittade mot en punkt i väggen och log ett stort leende och dog sen i mina armar. Jag vet inte vad han såg, men det måste varit något väldigt fridfullt och fint eftersom han log och såg så lycklig ut.

Förstår att det var en sorgsen om än trösterik upplevelse.

Kram

En tröstekram till HaltaLotta från Åsa

Tack för ert deltagande och kramar.

Jag har nu fått höra av en moster som är medial, att hon pratade med sin morfar efter det han dog och han sa att han såg ett vackert starkt sken ju då han dog. Några timmar innan min mamma dog så tittade hon upp och det såg ut som hon nickade åt minst 3, för oss, osynliga "personer". Så det är troligt att något ser man i samband med man dör.

Kram

Haltalotta

Min pappa hade cancer och hade valt att gå bort hemma med passiv dödshjälp från sjukvården (palliativ).

Jag tillkallades ett par timmar innan man skulle påbörja hjälpen och var med hela tiden vid hans sida. Pappa hade jätteont och fick morfin. Han drack sin sista kopp kaffe med anhöriga och åt en sista glass i lite smält format genom sugrör, sa adjö till oss och somnade in 2 timmar senare. när döden började inträda tog vi av hans täcke för att titta på benen. Syster sa att man kunde se där hur själen försvann långsamt från kroppen. Man såg att huden blev liksom gulare och gulare uppåt benen och upp till hjärttrakten sen liksom bara var han helt förändrad. Kändes som om det bara var ett skal man satt vid och hans levande uttryck försvann så man kännde knappt igen honom. Tänkte på att han var borta för alltid och brast i gråt, då kännde jag liksom en värme runt mig men den försvann efter ca 2 minuter. Jag har sett massor av olika saker, såsom andar, demoner m.m. Har även varit utanför min kropp ett par gånger.

Kunde inte se eller höra pappa vid dödsbädden men har sett honom 1 gång senare vandra i min hall ut genom den stängda ytterdörren utan att ens se på mig. skulle gärna velat att han stannade till och sa något till mig innan han försvann.

Beklagar sorgen! Men härligt att ni kände av honom. Han hälsar nog på mera!

Jag beklagar sorgen över din pappa, Lunagumm. Det var en märklig upplevelse ni hade och likaså en märklig syster. Du kände väl en tröst i värmen, hoppas jag. Jag tror att din pappa finns hos dig fast du inte märker av honom.

Jag har aldrig haft besök av min mamma så att jag har sett henne. Däremot har jag träffat och pratat med henne i drömmar. Då det gäller min pappa är det för tidigt att tro att han skulle komma och hälsa på. Han och jag talade ett bra tag så vi hann få mycket sagt och utrett.

Något  upplevelsen jag hade nu söndags som jag inte har varit med om tidigare var att bli strycken över kinden av en osynlig hand. Det var en märklig upplevelse.

Våra kära på andra sidan finns med oss på ett eller annat sätt även om vi inte ser eller känner av dem.

Jag beklagar sorgen och känner med dig.

Jag och en släkting till mig vakade över min moster hennes sista veckor. De sista dagarna låg hon i "koma", hennes lever slutade fungera och då blir det en amoniakutsöndring som sakta men säkert bryter ner hjärnan. Jag var ganska trött och sa till min släkting att jag skulle meditera en stund för att försöka hämta upp lite energi. Så fort jag blundade hörde jag min moster som skrek Hjälp. Efter en koll så att hon verkligen inte hade vaknat upp och skrikit detta blundade jag igen. Jag hamnade på en väg där ena sidan bestod av ett grått töcken, det gick inte att se in i det. Jag hörde återigen min mosters röst som skrek på hjälp och jag tog ett steg in i detta töcken. Jag fick treva mig fram och tillslut stötte jag på något som påminde om ett stort klippblock, bakom detta, ihopkrupen, satt min moster. Jag tog hennes hand och fick verkligen kämpa för att hon skulle följa med mig. Vid ett tillfälle slet hon sig loss och jag fick återigen leta efter henne. så småningom kom vi fram till slutet av töcknet och den väg där jag först hade hamnat på. När vi tog steget ut på vägen stod alla mina släktningar som gått över där. Min moster tittade på mig och hela hennes ansikte lyste. Hon gick bort till dom och alla klappade henne och pratade med henne (vet ej vad). Tillslut började dom gå bortåt vägen och Eva vände sig mot mig, nickade och mimade ett Tack. Vad som var verkligen fascinerande var att ingen av de närvarande släktingarna överhuvudtaget tog någon som helst notis om mig där jag stod. Mitt egoistiska jag kände sig verkligen ensam just då.

Efter detta öppnade jag ögonen, sa till min släktning i rummet att nu tror jag att hon äntligen får gå över. Två minuter senare hade hon avlidit.

30 minuter senare står vi på balkongen på sjukhuset och jag känner mig så otroligt lycklig, det kändes som den varma brisen som kom var känslan från min moster som äntligen hade fått frid.

En helt otrolig upplevelse som fortfarande berör mig oerhört mycket.

Det är mycket värt i sorgearbetet att få vara med eller veta att det finns möjlighet till kontakt även om saknaden är lika stor för det.

Malou

Tack båda två och jag får väl även beklaga sorgen till dig haltalotta.

Det är väldigt svårt att mista sina föräldrar. Jag har en blomma som stod på min fars bord, sidan om honom. Det är en orchide´. När pappa gick bort så tog vi en stjälk och la den på hans bröst och lät honom hålla i den. Han hade den med i kistan. Den orchide´n har jag ännu men den dog när han begravdes och efter han visat sig så började den slå upp nya blomstjälkar igen. Är det inte märkligt? Ibland funderar jag på om det är han som styr blomningen. Låter konstigt men man kan ju alltid fundera!

Ja, Bettis jag tror säkert han kommer att hälsa på fler gånger då jag har alla hans saker som han höll kärt. Vad jag vet så kan vissa människor ha svårt att lämna jordelivet för att dom är fästa vid något. Men kommer han så ska jag försöka säga honom att han måste gå vidare och följa ljuset och att jag kommer att ta hand om hans saker som är kvar. Han var ju klart även fäst vid mig och jag vid honom. Min pappa såg väldigt lugn och beslutsam ut när jag såg honom i min hall precis som att han visste var han skulle gå. Tror att han inte ville göra mig mer orolig än att visa att han mådde bra. Det såg så ut i alla fall. Jag såg honom som lite yngre än när han dog,

Mysig händelse du hade Malou. Att kunna delta i och vägleda även när man inte själv gått bort är ju en egenskap som inte finns hos så många vad jag vet. Hoppas att du kan utöva detta även i framtiden om det skulle behövas. Jag tror att man kan få kontakt men var och en på sitt eget sätt. Du måste ju på något vis lämnat kroppen om du vägledde henne till "nästan" andra sidan. eller haft psykisk kontakt på något sätt. Det hela är faktiskt lite svårt att förstå men jag tycker att man börjar ändå få lite förståelse i det. Jag tänker dagligen på hur man kan styra detta för det är något jag inte har lärt mig. Jag får kontakt när någon på andra sidan kontaktar mig men jag kan inte själv ta kontakt. Skulle vilja kunna det som du gjorde.

Jag har varit med hos både min mamma och pappa då de gått bort. I mammas så såg jag som en strimma rök som kom ur hennes mun vid dödsögonblicket. Den steg uppåt. Det kändes verkligen som hon fanns kvar i rummet länge med oss. Fönstret stod på glänt i rummet.

Då pappa dog 1år och 4 månader efter mamma, så fanns jag även vid hans sida. Han var på väg över tidigare, men då fick han åka in på IVA och de satte Kaliumdropp på honom och han fick leva någon dag till. Men den där gången då vi var där nästan allihop, så tittade han upp mot taket och det var som han pratade till någon/några. Min brorson och jag stod bredvid varandra där vid sängen och vi kände båda en sån värme mellan oss. Vi kände som om många var med. Pappa pratade även om att han haft besök av många och alla var döda som han pratade om…Den dagen som han fick somna in som han ändå så gärna ville, så var han så glad då vi kom. Han sa nu är jag på väg till mamma och någonting vackert. Han fick somna in. Han fanns också kvar i rummet och jag vet att jag tyckte mig se honom titta på mig på nått sätt uppifrån taket, vet att jag tittade ditåt då jag stod och strök pappas kind efter hans bortgång.

Lunagumman.

Självklart kunde inte din pappar ha det bättre. Du har gjort allt du kan. Halltalotta det kommer, koppla av.

Tack ni som har läst tråden efter min sista kommentar och delat med er av era upplevelser. Jag har varit lite off sedan det hände. Min hjärna har inte funkat riktigt. Minnnet har varit i botten.

Malou, du måste ha haft en fin upplevelse när din moster gick över.

Lunagumman, vilken märklig upplevelse det måste vara med blomman, att först tro att den var död och sedan att den kom tillbaka efter han hade visat sig. Jag har hört om klockor som stannat och aldrig börjat gå något mer efter att den person som rått om dem dött. Din berättelse in ger hopp.

Britt-Mari, du och jag har varit med om snarlika upplevelse. Det blir svårare att bortförklara för tvivlare, när det är fler som har upplevt snarlika saker.

I samband med med bisättningen av pappa var hand med där. Han stod bakom mig och gav mig värme. Min moster var med vid bisättningen och hon märkte av pappa också. Han till och med visade att han var där genom att röra vid klädseln i kistan. Vi märkte att han hade lämnat rummet genom att det blev kallare.

Efter den händelsen har jag inte haft någon kontakt med pappa, men jag skulle tro att han kommer tillbaka och hälsar på "lilljäntan".

Något som hände bara för några dagar sedan när jag skulle meditera, var att mamma kom och hälsade på. Först funderade vad det var för parfymdoft jag kände och sedan kände jag igen den, att det var mammas. Den var lite speciell och jag har inte känt den efter det hon gick över. Det var exakt 10 år och 7 månader sedan hon gick över, som det hände. Gissa om jag blev glad att hon gav sig till känna på det sätt, eftersom vi har mötts i drömmar och inte så länge sedan i samband med änglameditation. Nu när jag tänker efter så kan det ha varit änglameditationen som har gjort att vi fick kontakt igen. Vid änglameditationen var det jag som besökte henne.