Vad underbart att det löste sig på det här sättet för dig, att du fick semester för att vila ut, det skulle nog inte många ge. Jag blir varm och glad när jag läser din berättelse och jag läser gärna mer :)

Varma kramar!

Helt fantastiskt! Ytterligare en solskenshistora! Tänk att du orkade ta tag i det här och vilket resultat. Har tyvärr motsatta erfarenheter i liknande sammanhang så det är väldigt roligt att läsa detta. Du får hemskt gärna berätta mer

Kramar från Åsa

jag håller med, du får hemskt gärna berätta mer. det kanske styrker någon annan som är i samma situation. otroligt bra att du orkade ta tag i det, det krävs både mod och ork för att göra det!

kram Lisa

Ja, det var jobbigt att gå på mötet med chefen från ledningen. På mogonen hade jag ont i magen och vile inte gå till jobbet. Jag var allt annat än stor den dagen. Men jag fick bita ihop och gå.

Jag var rädd för att jag skulle få det ännu värre, nu när jag gått förbi chefen.

Jag var jättenervös när jag gick på mötet. Men det släppte ganska fort när vi började prata. Vi pratade om det mesta, inte bara jobb och när jag först kom innanför dörren fick jag veta att ingen skulle bita mig (jag såg väl rädd ut antar jag) *ler*

Men vi pratade som sagt om allt möjligt (tom mitt intresse för det övernaturliga). Jag lade fram frågan varför det var anställningstopp just på vår avdelning, när det inte är det på de andra? Jag vill lova att hon fick långt ansikte och såg ut som ett stort frågetecken!! Anställningstopp? Varifrån hade jag fått det? Jag hade ju min teamledare med mig + en kollega till som skulle vittna om min situation + moraliskt stöd. De backade upp mig och sade att vi fått veta att det var anställningstopp, att ledningen sagt att det inte fanns pengar. Vi letade tom upp ett mail från chefen där detta bekräftades.

Hennes ansikte blev först vitt, sen började det anta en mer rödlilaaktig färg. Därefter ville hon ta en cigarett för att tänka över vad vi sagt. När hon kom tillbaka sa hon att hon träffat några andra rökare utanför och tagit upp det här med anställningstoppet och alla hade bekräftat!

Det är inte alls anställningstopp, inte överhuvudtaget! Jag tog även upp det här med att jag hade en gammal skranglig stol (inte bara jag) och ett bord som inte går att höja, fastän det står i ergonomilagen att alla skall ha det. Även där har vi ju fått höra att vi inte har pengar att köpa in. Jag kan säga att det var ingen glad chef som gick från mötet sedan. Jag beordrades hem med omedelbar verkan och sen tog det fart…

När jag nästa vecka kom tillbaka hade alla som inte hade ståbord fått det + att alla fått nya stolar och skrivbordslampor. Det var det första jag märkte. Sedan fick jag höra att det är iaf 3 personer till som lidit i det tysta och skött flera personers arbete själv. Även de fick beordrad ledighet. 3 st annonser var ute där folk söktes för att underlätta trycket som ligger på hela avdelningen. (Ännu har ingen aställts eftersom ansökningstiden nyligen gått ut..)

Vår chef här har snålat extremt mycket och tagit egna beslut, allt för att spara pengar. Det har sparats på helt fel saker. Te.x det här med resurser och möbler. Sånt är viktigt för att man skall orka och kunna ha en bra arbetsmiljö. Det resulterar annars i fler sjukskrivningar som kostar ännu mer pengar…

Detta är bara en liten, liten del av allt som rullats upp under den här perioden. Det är massor av olka instanser inkopplade nu. Bl a företagshälsovård, ergonomer, ledning och utredning på utredning dras igång!

Det känns så underbart att det ÄNTLIGEN händer någonting…

Vi skall nästa vecka ha ett stormöte hela avdelningen med hela ledningsgruppen där vi skall berätta allt som försigått. Vi har blivit ombedda att ta med varenda liten detalj vi kan tycka passa in i situationen, de vill ha fullständig överblick!

Som sagt, situationen är fortfarande inte bra, men något mindre kaotisk och vi ser ett ljus igen.

Kanske det inte var så dumt att gå förbi chefen ändå…?

Nej det var inte dumt att gå förbi chefen i det här fallet. Jag tycker fortfarande att det här är en helt fantastisk historia

jag håller med Åsa, helt fantastiskt och det bevisar tesen att man faktiskt KAN göra någonting åt sin situation även om man har en dålig chef.

det som spontant dyker upp i mitt huvud är vad din chef sagt om allt detta, och om din chef ska vara med på stormötet?

#6

Jag har knappt sett henne sen jag kom tillbaka och när hon är här så håller hon sig mest instängd på sitt rum. Alla vi vet ju att det som pågår just nu är långtifrån populärt och antagligen är jag den som är minst populär…

Hon har ju så många möten att gå på hela tiden ni vet… Fast det är iofs inget nytt, hon har väldigt sällan varit närvarande innan också!

Hon är INTE kallad till stormötet utan detta skall vara enbart mellan ledning/personal.

hon mår antagligen välidgt dåligt nu, även om hon inte erkänner det för sig själv utan bara föser över det på dig. Det är superbra av dig att våga ta detta vidare, och jag är otroligt stolt över dig.

Troligtvis har ändå din chef gjort som hon gjort för att hon trott att det var det bästa sättet att hantera situationen. Det faktum att det blev så otroligt fel visar bara att hon var "fel man på fel plats". Jag skulle vilja råda dig att överväga att vara storsint mot din chef nu. Hon kommer antagligen få otroligt mycket skit för detta ändå och potentiellt bli av med jobbet.

Grattis säger jag bara!  Bevis att det finns hopp trots allt på vissa arbetsplatser!

Jag har varit i liknande situation själv och drog mig i det längsta för att gå till min chef och berätta att jag var tvungen att få hjälp för det inte höll längre mm mm och blev vid det mötet lovad att så skulle bli fallet.  Hon var sååå förstående så…..Sen vände hon på kappan och sket i allt hon lovat, jag blev sjukskriven och till sist uppsagd efter nästan 20 års tjänstgöring hos denne arb. givare.

Så kan det oxå gå,suck! Det har varit en jättejobbig tid men jag tycker nu att jag börjar komma ur min förtvivlan så pass att jag insett att jag numera kan inse att det var tur på ett sätt att jag kom därifrån med tanke på det klimat och brist på rutiner som råder där. Men självklart hade jag ju hoppats på att chefen hade haft stake till att ta tag i problemet så jag hade kunnat jobba kvar.

Vi hade oxå en som kom och gick hur hon ville, men skötte det så snyggt så ingen skulle märka det, förutom jag då som höll på att gå i bitar av frustration över att ingen märkte det. Jag ville inget säga till de andra eller till min chef heller, utan behöll det för mig själv för att undvika dålig stämning. Dumt gjort kanske, men jag orkade inte helt enkelt. Jag hade en fruktansvärd ångest, och sömnproblem under den här tiden så jag hade inte styrkan till att göra det. Mådde nog dåligt ändå. Men fy så det tog energi av att se hur hon höll på på dagarna, medans vi andra höll på att jobba häcken av oss!

Hur löste sig det med den biten hos er?

Nu var du modig hyacinta! Jag är så glad att du fick kraft och mod.

Hoppas jag hjälpte till lite där…

Jag fortsätter hålla tummarna att det ska ska fortsätta ordna sig.

Alma

Vilken underbar berättelse du delger oss!! Blir så glad!!  skönt när det finns ledning som lyssnar!! Grattis till segern vill jag säga!!

Ljus Vibeka

Hej.

Jag läse inte ditt första inlägg, jag var inte medlem då. Men det jag läste nu lät jättepositivt. Fortsätt i dom banorna. Tänk positivt.

Lycka till….Lena