Inget intresse..vill någon av de ansvariga för sajten ta bort denna tråd NU…….

Jag é intresserad

Kan tänka mig det…skulle inte vi gå och lägga oss..ja inte med varann men ändå..tyckte vi sa god natt i en annan tråd

Vi kan fortsätta surra när det har ljusnat..väl mött då!!!

Ursäkta men jag känner mig så retsam..hade så ont i huvudet hela dagen men nu mår jag så bra….fullmåne…..det räcker för mig….nattis..

Man kan undra varför tvivlare och skeptiker och ja… alla som inte tror likadant som vi själva, kan skapa så mycket starka känslor i oss.

Är det därför att de sår frön av tvivel i oss?

Det kan ju vara så att eftersom man själv inte har öppnat sig ännu, så kan man ju heller inte förstå det. Det är många i min omgivning som säger; "Jag tror på det när jag ser det med mina egna ögon"då vet dom inte att det är inte med bara ögononen man "ser"…sen är det ju rädsla….

oftast säger jag inget till dessa personer, om övernaturliga saker, för dom förstår inte.

När jag hör, läser och möter tvivlare så brukar jag tänka er tid kommer också då ni inser att det finns det som är övernaturligt. Jag tror att vi tillsamman kan möta tvivlarna som du skriver Jeremina. Det är lättare att bemöta tvivlarna tillsammans än ensammen.

Jag har läst en hel del beteendevetenskap och en lärare/handledare som jag hade var mycket anti mot de som var mediala. Han ansåg att det var ett sätt att göra snabba pengar och lura människor. Där satt jag och tänkte han vet inte bättre, men jag orkade inte ensammen diskutera det hela med honom. Det hade varit enkalare att diskutera det hela om vi hade varit flera. Jag ser inte att det är något fel att ha fötterna i båda lägren. Det ena förenklar det andra.

# 4 Personligen så har jag kommit så långt nu att jag inte tvivlar på det jag ser" eller upplever. Även om någon inte tror på mig så kan det kvitta, för jag vet vad jag upplever.

Just nu känner jag att jag varken vill eller orkar lägga ner energi på att försöka få tvivlare/skeptiker att se allt såsom jag ser det. Jag har min tro de har sin och det känns helt okej.

Jag har hittat min väg och mitt ljus och det funkar för mig men kanske inte för alla andra. Alla behöver inte tro som jag för att jag ska må bra i min tro och de tvivlare som enbart är ute efter att håna och förlöjliga lägger jag definitivt ingen energi på. De är på tok för stängda för att överhuvutaget ta in ett endaste ord jag skriver eller säger.

Kramar

Alla får tycka och tro vad de vill… Blir inte arg eller dyl. ang. de som ifrågasätter och rackar ner på ens livsfilosofi och tro…

Jag bara struntar i dem… Går väl inte direkt omkring och skyltar med det heller - det är min ensak…

Lite klurigare blir det väl ibland när någon kommer hem till mig och ser mina kristaller/stenar, rökelsehållare, buddhafigurer, drömfångare osv. mm…. Då kan det ju undras lite och bli en del diskussioner

# 9 Ja eller hur  Ofta tänker jag ju inte på det för det är såhär det ser ut hemma hos mig och för mig är det u normalt men så ser man reaktionen på nån som inte varit här tidigare och tänker ja just det, nu får jag nog förklara ett å annat

Och en märklig grej är ju att vi som tror alltid ska bevisa att det finns "något" medan tvivlarna aldrig vill eller kan bevisa motsatsen.

Jag är här för jag tycker det är intressant att läsa. Har inte så stor kunskap men vill lära mer. Har alltid trott på övernaturliga saker men samtidigt är jag lite skeptisk, även mot mig själv. Men att få kontakt med min avlidna man känns väldigt bra, jag känner mig trygg när jag vet att han finns med oss. Även barnen känner av honom och upplever det som naturligt.
Jag får ofta föraningar när något kommer att hända, på gott och ont. Det behöver inte gälla mig och min familj.
Jag respekterar att folk har olika uppfattningar om saker och ting men de ska även respektera mig för den jag är.

Undrar jag om dom starkaste skeptikerna någonsin låter sig övertygas? Även om dom själva skulle uppleva något övernaturligt. Det är två skilda världar där det materialistiska/fysiska/vetenskapliga står i stark kontrast till det övernaturliga.  

Man får ta det med ro.

En skeptiker kan inte övertygas om denne inte får egna upplevelser. Det hjälper inte vad andra skriver/säger. Man måste själv uppleva det s.k. övernaturliga (som e.g. är helt naturligt)

#14 Precis, men det är väl så för oss alla egentligen. Eller oxå går man efter vad de närmaste varit med om och dom tror man ju på.

Själv hade jag en mormor som såg o kände så jag har haft tron på ÖN med mig hela livet även om jag själv inte sett något. Vet att jag är öppen o att jag har haft många upplevelser men "tror inte" att jag kan se. Viljan är större än förmågan, men det kanske kommer med tiden.

Mitt ex däremot är en person som står med stadiga fötter i forntiden o tror bara det han kan se o ta på. Men även han har fått lite funderingar eftersom min mamma såg en ängel och henne tror han på, så därefter har han haft sina funderingar.

Men min nuvarande man han både ser o hör o känner så nu är jag där jag vill vara.

Måste berätta om min svärfar… Han trodde inte på nåt. Det var tvärstopp där…

Svärfar hade behållt sitt föräldrarhem och vi hade det alla som sommarställe. Sista sommaren - snarare sensommar, för vi hade plockat lingon…

Jag satt ensam i lilla kammaren vid fönstret och rensade lingon. Då kände jag hur det blev iskallt på min högra sida så jag vred på huvudet, och då fick jag se en kvinnlig gestalt. Hon sa inget och försvann ganska snabbt.

Jag tänkte att de får tro att jag är skvatt galen, men jag måste få berätta… Så jag beskrev kvinnan, och svärfar blir vit i ansiktet och säger… Men det är ju morsan! Svärmor svarade snabbt emot med att - nej hon hade aldrig huckle, förkläde och träskor… Jo, sa svärfar - i ladugården när hon mjölkade, men hon tog alltid av sig det innan hon gick in i huset.

Sedan tjatade han på om hur det var möjligt, för jag hade ju aldrig sett henne. Och det fanns inga fotografier på henne annat än där hon var finklädd. Jag stod på mig och sa att hon helt enkelt hälsat på lite från andra sidan…

Kort därefter tog svärfar en promenad med hunden fick en hjärtinfarkt och dog innan ambulansen kom fram.

Jag tror att hon visade sig för att han skulle tvingas tro att det fanns något mer de sista minuterna han levde när han väntade på ambulansen… Jag vet att han absolut inte var lika tvärsäker på att det inte finns något mer efter detta sina sista veckor i livet…

Jag tror att hon visste att han var på väg och att hon som mor ville hjälpa sin son… Har aldrig sett henne sedan…

#16 - Härlig berättelse, även om det var sorgligt att han dog förstås. Tack!

#16 Ja, dom döda anhöriga vet att nu är det snart dax och då finns dom i närheten. Dom kan gå o vänta väldigt länge, men tiden är ju annorlunda för dom.

Min man har sett flera gånger andar som går o väntar. Han vet inte vem det är men kan fråga o får veta att det är tex hennes avlidne make som finns i lägenheten o väntar. (Där var det en granne till min mamma så mamma fick svara honom vem personen var som han såg i väninnans lägenhet. Han hade fått upp att han väntade. Hon dog bara några månader senare)

Min pappa såg sin far under pappas sista år. Farfar tom låg i sängen mellan honom o mamma.

Jag bryr mig inte så mycket i hurvida folk tror på andevärlden eller ej. Jag har min övertygelse och den är jag nöjd med.

Har dock mycket svårt att förstå varför folk engagerar sig så oerhört mycket i något de inte ens tror existerar. Det skulle jag aldrig göra! Men alla är vi olika……. Jag kanske är knäpp eller tom lurad. Men då är jag åtminstonde en lyckligt lurad knäppis!

Puss på er, troende och tvivlare!

#19 - Amen till det du, Morsan1!

I vardagen IRL så bryr jag mig inte heller…….men det kanske är just det att de som inte tror på detta (skeptiker) och ändå ägnar så mycket tid åt att tjafsa om det…kanske är just det ett bevis för att vi verkligen hittat något som verkligen existerar och ÄRsant!

För varför skulle det annars möta sådant motstånd bland de skeptiska?

Jag har i alla fall min egen tro och övertygelse oavsett vad andra tycker.

Tack för alla era övertygelser och synsätt…och historien om svärfar var fin men synd att han inte levde längre så han kunde få uppleva mer…men det var ju inte meningen…..