Finns det nån som kan ge lite ork och energi?
Jag känner att jag snart inte orkar mer.
Jag har under några veckor skött 3 personers heltidsjobb helt på egen hand. Jag skulle verkligen behöva ta ett par tre dagars semester och bara rå om mig själv, men jag kan inte… som läget är nu hänger allt på mig. Jag är kanalen in för massor av kunder och om inte jag finns där så finns ingen där! Hjälp mig stå ut en dag till… tills det blir helg iaf.
Chefen har lovat att bättring är på väg, men det har jag hört så länge nu att jag inte vet vad jag ska tro längre.
Jag har ont i axlar och nacke, hinner aldrig fika med de andra utan en kollega kommer med smörgås och kaffe till mig som jag äter framför datorn. Jag äter lunch framför datorn och jobbar samtidigt. Ofta har jag så mycket att göra att jag kan hålla på att äta på lunchen i 2 timmar. Jag hinner helt enkelt inte… Och då är maten kall…men jag måste ju äta! Så jag har börjat att ta med kall mat istället, det är godare så! När jag kommer hem så rasar jag ihop vid 19.30 när lillan somnat… då stensomnar jag direkt! Försöker meditera, men somnar efter en halv minut!
Snälla! Kan nån skicka mig lite energi att ta mej igenom resten av veckan utan att rasa ihop!
Tack!
OBS! Jag ska ut o köra bil nu… så om ni vill skicka den efter kl 17.30 vore snällt! *ler*
Så här får det inte gå till.
Du måste tänka på dig själv så du inte går in i väggen. Då sitter chefen där utan någon som gör ditt o de andra två´s jobb. Och kanske en lång sjukskrivning på halsen.
Tycker du ska säga till på skarpen åt din chef att det funkar inte längre. Du har laglig rätt att ha en fri lunch och ska inte behöva äta en tugga åt gången för att du måste jobba. Din chef måste fixa hjälp åt dig eller ta över så du får din lunch.
Han kan väl sitta på din plats själv under lunchen. 
Om du är med i facket så ta hjälp av dom.
Jag ska skicka på dig lite senare. Både styrka att säga ifrån och så du får lite ny energi.

håller med #2 din chef kommer inte att sätta till någon så länge du accepterar läget…. och det skall du inte göra!!! du blir ju sjuk!
Sänder styrka till dej så du kan säga ifrån *kram*

Ger dig styrka att säga ifrån på skarpen!Så här får du inte bli behandlad..det är ju sjukt!vad är det för chef du har?ser inte denne hur du sliter ihjäl dig?
Styrka o kramar från mig..
Jag skickar till dig, har varit i din sits och det var inte kul .
Kram Alma
Håller med de' övriga DU MÅSTE SÄTTA NER FOTEN!! så här kan du inte ha det.Du måste tänka på dig själv.Tycks som din chef inte lyssnar alls på dig. Ta kontakt med facket om det inte blir bättre.
Sänder dig kraft och styrka
Kram Åsa
Sänder färger till dig.
Stopp och belägg. Måste det gå så långt att du blir så sjuk att du måste sjukskriva dig? Du måste ha ett liv också. Vad händer om du säger ifrån?
Kram Åsa
Tack alla ni!!
Nu e jag tillbaka på jobbet igen och har det lite lungt en halvtimme…sen sätter det igång igen!
Jag älskar egentligen mitt jobb och tycker det är skitkul att jobba här. Vi var från början 4 st på denna tjänsten. Sen gick en av oss vidare till en annan tjänst. Henne fick vi inte ersatt, men det gjorde inte så mycket för vi fixade det lätt på 3 personer.
Efter ett tag så gick en tjej till vidare till en annan tjänst, henne fick höra att hon skulle bli ersatt, men det har hon inte blivit än. Detta var i april-08… Så fort vi påtalar detta får vi höra att det kostar pengar. Javisst, det förstår vi med, men detta är ett företag inom landstinget som inte är vinstberoende och för att kunna leverera till våra kunder måste det fnnas resurser. Och levererar vi inte så går sjukvården åt pipsvängen!
Den tredje tjejen hatar sitt jobb och gör allt för att komma härifrån. Hon söker jobb precis överallt och vill verkligen inte vara här! Det märks ju även på jobbprestationen. Ingen ansvarskänsla, kommer och går som hon vill, skiter fullständigt i sina kollegor bara hon har det bra. Respektlösheten är enorm! Detta har jag påtalat i 2 års tid för chefen, detta är det enda företag jag känner till där man kan missköta sig så enormt och det ändå inte sker några reprisalier. Chefen säger hela tiden att de ska ta tag i det, men det händer INGENTING!!!
När hon är här så är det jag som sköter det mesta ändå, men ibland får man hjälp då jag går in till henne och kastar nån uppgift över henne. Men nu sedan strax innan jul är hon sjukskriven för en personlig kris (och ja, i detta fallet tycker jag enormt synd om henne, inte ens hon ska behöva genomgå detta) men nu står jag här!!
För 4 veckor sedan fick vi en ny kille, en snabbtänkande, mycket intresserad 20-åring som lärde sig jobbet enormt fort. Jag blev så glad att jag grät för att "jag" skulle få ha honom. En fantastisk kille som var extremt vetgirig och snabb. Han är anställd på 50% och jag tackade änglarna för denne underbare förmåga… Men vad händer? Efter 2 veckor så plockas han över till en annan avdelning "som behövde honom bättre" (mao, de som skrek högst) och jag grät igen… Inte av glädje denna gång dock!
Jag har funderat många gånger på att bara skita i allt och ta en sjuksskrivningsvecka, men samvetet säger nej! Jag kan bara inte göra så! Jag har en fantastiskt go kontakt med mina kunder och jag vet vad beroende deras verksamhet är av mig i arbetslivet. Jag kan bara inte, ibland önskar jag att jag inte hade så stark ansvarskänsla….
Tack alla underbara människor som sänt mig styrka och ork!
Kram på er! Ni är underbara!!!!
Jag förstår ditt dilemma. Landstinget och dess lierade har väl aldrig varit kända för att se om sina anställda. Dessutom brukar det finnas mycket konflikträdsla med. Men du lägger alldeles för mycket ansvar på dina axlar. Du kommer förr eller senare att bli sjukskriven för att din kropp säger ifrån. Det är inte ditt ansvar att saker och ting rullar. Du är du, inte ditt jobb. Det är ett gemensamt ansvar som ska delas av din chef. Du sköter ju allting så varför ska ha fixa hjälp? Det går ju ändå!!
Kram Åsa

gå förbi din chef, högre upp. fråga dem varför du ska behöva slita ut dig till sjukskrivning när landstinget jobbar för att få folk friska, förklara din situation och att du inte får något som helst stöd från din chef. Ta gärna med dig en representant från ditt fack (om du är medlem) som kan stötta dig.
Och du, det FINNS andra jobb att trivas på. Andra jobb som är lika roliga men som inte sliter ut dig mentalt och fysiskt.
PS: jag har gått förbi mina chefer flera gånger på olika arbetsplatser och jag har enbart fått positivt bemötande, så var inte rädd - även om landstinget ÄR speciellt..
kram
#10
Japp! Jag har just gjort det :-)
Känner mig kaxig idag! *s* Och ringde just enhetschefen, hon kommer hit på måndag och då ska vi ta ett snack!! Jag kommer att ha min Teamledare med mig som stöd som kan vittna om att allt är sant. Hon är en av de som jobbat med samma som mig men gått vidare…
Det är nog era tankar ni skickat mig om styrka som hjälpt mig till att kaxa upp mig idag! *ler*
Tack
Jag förstår din sits om att älska sitt jobb och utföra sina arbetsuppgifter med stolthet och flöde i verksamheten.
Men om du läser igenom vad du själv skrivit ser du, att du håller på att bli sjuk och går på knäna. Är ett jobb värt allt detta?
Är du sån som jag och så många av oss som identifierar dig i det du utför och att det formar dig till det du är? Då är du påväg in i väggen.
Då är det är läge nu och tala om för personal chefen att du kommer att bli tvungen av att sjukskriva dig om du inte få hjälp idag. Även om det går emot din stolthet. De kommer inte att avsätta dig de är tvunga att ge dig hjälp. Säg Nej när de ber dig om mer tid, även om du säger till dig själv att hålla ut en stund till.
Jag hoppas och önskar att du finner styrkan att säga i från.
För du är värd mer en så här.
Med ljus och värme
Alma

vad skönt!! jag ska tänka på dig på måndag, gaska upp dig ordentligt nu och bit ifrån! acceptera inte längre!
#12
Jodå, jag vet att det är dit jag är på väg… tyvärr!
Jag har mer än ett Tecken på det. Samtidigt är det den där ansvarskänslan jag har… jag kan inte släppa den!
Jag har bestämt mig att jag kommer jobba mån-tisdag nästa vecka just för mötets skull. Sen blir restan av veckan sjuksskrivning för mig. jag kommer tala om för chefen att nu sjukskriver jag mig för att jag inte orkar mer. klart slut!

*skickar styrka* you go girl!
#14 Kloka beslut och nog enda sättet till förändring - sänder dig healing i kväll:-)
Stå på dig!
Vänligen Jane
Sajtvärd på spiritualism.ifokus. Min hemsida www.lyztran.com "Jag Är"
#14 Så ansträngande kan väl dit jobb inte vara, när du kan skriva inlägg här under arbetstid.
#17
Sajtvärd på spiritualism.ifokus. Min hemsida www.lyztran.com "Jag Är"
17#
Jag sitter fast framför datorn hela dagen och samtidigt som jag pratar i tfn eller gör nåt som låser upp mina verktyg så tar jag snabba 2-minuterstittar hit!
Usch va fult sagt av dig #17…har du ingen förståelse alls….
#19, jag förstår din dilema, du är så himla omtänksam o plikttrogen, och det är just den personligheten som får lida när det gäller, för du känner ju att hur du än vänder på saken så mår du piss….
Skönt att du har tagit ordentligt tag i detta…för du kommer annars att bränna ut dig….
sänder varma och styrkande tankar till dig, sköt om dig
Kram/Eija
#19 Många 2-minuterstittar blir det.
Informera din chef om dina "tittar", så att denne kan vidta lämpliga åtgärder.
#21
Kan informera dig om att min chef var just inne och jag visade denne foto/film-forumet!
Och ja! Det blir många tittar på en dag! Jag är fullt medveten om det! Men samtidigt så gör jag även annat! Just nu tex kör jag en utskjutning i bakgrunden som gör att mina övriga verktyg inte kan användas. Jag har hela tiden ögonen på den.
Om du är ute efter att göra mig arg och ledsen så har du lyckats!
Grattis!
#22 Det var vad jag anade. Det blir 2-minuterstittar på mer än ett forum.

hyacinta, ignorera bara..
Nu har jag varit inne på ett långt snack hos chefen! Hoppas saker och ting blir bättre nu!
Bra att du börjar ta för dig. Du ska veta att du är värdefull. Inte bara på jobbet utan för dig själv och ditt liv. Det är bara du som kan förändra det till det bättre och det ser jag att du gör nu. Bry dig inte om såna där grinollar som försöker sabba glädjen. Dom har ingen empati o förståelse. Lita på dig själv.
Jag blir glad att höra att det börjat hända lite positivt för dig. Var rädd om dig.
Vad härligt att du tar hand om dig själv
Kramar från Åsa