
Varför drömmer jag så ofta om just det?
Jag tycker själv att jag drömmer ovanligt mycket om just flygplanskrascher,
att jag ser dom dvs.
Vet inte alls om det är en vanlig sak att drömma om men dom flesta jag har pratat med kommer knappt ihåg sina drömmar medans jag kommer ihåg väldigt många när jag har vaknat och kommer ihåg tydligt,
fast det är ju bara vissa som har etsat sig fast som t.ex alla drömmar om flygplanskrascherna.
Senast natten till söndag drömde jag om en,
tycker det är obehagligt att drömma det och undrar vad det kan betyda att jag drömmer om det så ofta?

Ingen som vet?
Jag skulle gärna vilja sluta drömma om det för det är så obehagligt och hjälper inte precis min flygrädsla..

Kan du beskriva lite mer? Detaljer? Är det samma krasch i varje dröm? är du med själv, eller är det som om du tittar på film?
Satyat Nasti Paro Dharmah
Sajtvärd på Existens och Filosofi.

Har liknande fundering själv - fast inget svar jag heller…
Jag har drömt mååånga gånger under mååånga år i mitt liv, att jag går upp ifrån en mörk källare i en betongtrappa. Plötsligt faller jag och jag slår ut alla mina framtänder på övre raden och där vaknar jag alltid…
Har ingen som helst vettig förklaring… Intressant att fler har konstiga återkommande drömmar!
"There is nothing more despicable than respect based on fear."

Det är olika varje gång och jag är på olika ställen när jag ser ett plan på himlen som ser ut att vara på väg ner i väldigt hög fart och sen kraschar det och jag ser ett stort eldklot, tre gånger har jag sett flygbolagets märke på planet.
Det är inte som på film utan som om jag står och tittar på riktigt.
En utav drömmarna drömde jag att det var ett militärplan som min dåvarande pojkvän skulle åka med och det sprängdes när det hade komit en bit upp i luften.
En dröm var jag själv i planet när det störtade men överlevde och hade min katt med mig och det brann runt om mig innan vi kunde hoppa ut.

Denna dröm återkom många nätter mellan den 6 April 2008 till 3 Juli 2008. jag har haft många liknande drömmar genom åren men den berörde mig starkt. Det är svårt för mig att återge denna dröm på ett lika livfullt sätt som jag själv upplevde den, men jag skriver ändå ner den här.
Jag går över en vacker sommaräng, inga fåglar hörs, inga insekter surrar, ingen vind utan ALLT är absolut stilla. Långt ute på denna äng finns ett hus som jag dras mot.
Väl inne i huset så ser jag en liten flicka i en sjuksäng som är omgärdad av personer i ljus klädsel, kan inte se dom tydligt utan bara förnimma dom samt höra deras röster.
Flickan i sängen som är i 10-12-årsåldern är mycket sjuk. Hon kastar sig fram och tillbaka i spasmer, ryckningar och för händerna mot halsen. I övrigt verkar hon omedveten. Jag hör "läkarlagets" kommentarer om att dom har svårigheter att väcka henne samt häva dessa hemska ryckningar.
Jag ville säga, tjejen kämpar för sitt liv!! Hjälp henne!!Med ens var jag vaken och kunde nästan "ta på drömen" i vaket tillstånd, jag förstod med engång att detta var ingen vanlig dröm. Lyckades somna om efter ca 1 timme och drömmen börjar igen.. Sommarängen, inga ljud, huset, sängen den sjuka flickan men jag når aldrig riktigt fram. Rösterna i läkarlaget verkar vända sig till mig och be mig hjälpa dom.
Så här fortsätter det natt efter natt under ca 1 vecka, vaknade ca 3-4 ggr/natt för att börja om igen. Men för varje gång lyckades jag komma ett litet steg närmare innan jag sugs tillbaka och vaknar igen.
Jag fick hjälp med denna dröm av vänner som jag har och berättade detta för, vi gjorde en sk. avlösning för henne för att på så sätt hjälpa henne igenom detta tillstånd över till andra sidan.
En natt så satt hon där vaken och tittade på mig när jag kom in igenom dörren. Det första hon säger är "har du min mobil och cykel" samt "mamma väntar på mig hemma". Med ens så kände jag igen denna lilla flicka som låg där, men jag sa bara "nej jag har inte sett dina saker". Hon verkade inte alltför ledsen över detta uta somnade lugnt medans jag stod där, och jag sögs tillbaka till min kropp som då vaknade.
Några nätter senare träffade jag på denna lilla flicka ute på ängen som var mycket levande med både fågelkvitter, insektsurr samt vindens brusande, jag förnimmade en sjö som låg nedanför denna äng där man kunde höra lek och skratt från många barn. Hon tittade och lockades till detta ljud, men fortfarnade letade hon efter sin cykel och mobiltelefon för att mamma var säkert orolig. Sa till henne att jag inte sett varesig mobil eller cykel, men att hon inte skulle oroa sig för detta längre utan gå mot sjön där jag kunde se det starka solljuset gnistra mot mig.
När jag sedan vände mig om så sprang hon och jagade fjärilar och verkade inte det minsta bekymrad över sin tillvaro. Jag sögs tillbaka och vaknade igen.
Så här höll det på under ca 2 månader men under den sista delen av denna tid så gick hon allt närmre sjön och det gnistrande ljuset. Det var en vandring dit som jag märkte att jag inte kunde göra med henne utan jag fick stanna och se henne försvinna allt längre och längre ner mot sjön för varje dröm.
Den sista drömmen var att jag såg henne försvinna in i solljuset som reflekterades så bländande från sjön och jag kände att jag gjort mitt för denna lilla flicka som just hade påbörjat "det stora äventyret" om än på ett brutalt sätt i det fysiska livet….
Satyat Nasti Paro Dharmah
Sajtvärd på Existens och Filosofi.