Du ska inte ha dåligt samvete, saknaden har man och känner det alltid mer eller mindre och du behöver inte vara orolig, din mamma vet att du tänker på henne och jag är säker på att hon finns där och tröstar dig när saknaden känns stor. Sen vill nog din mamma att du går vidare och mår bra men din sorg och saknad förstår hon fullt ut.

Kramar

Nej! Om normal sorg skulle hindra de döda att lämna oss så skulle ju alla bli kvar…

Du ska absolut inte känna skuld för att du sörjer din mamma.

Men känn inte så, de är ju just tvärtom hon vet att du tänker på henne och det glädjer henne, inte begränsar henne. Jag förstår att din saknad efter henne är stor och det tror jag att hon ochså känner men för det hindrar det inte henne från att gå "vidare". Jag har själv stor saknad efter min mamma som jag har svårt att släppa… Men inte tror jag att vi håller dom kvar bara för att vi tänker på dom.Men man måste nog ha en viss distans.

Allt gott till dig.

Tack för fina svar, gråter när jag läser det eftersom jag är så orolig att hon ej känner sig fri på andra sidan (ljuset) när jag är så ledsen och saknar henne så här i jordelivet. Är säker på att hon har gått hem till ljuset, men vill att hon ska vara helt fri där.Vet ju inte hur det ligger till med detta att vara helt fri på andra sidan om anhöriga kanske genom tankar håller en kvar på något sätt genom djup sorg och saknad av att hon ej är kvar här hos oss. Känner hon av att man ej har släppt henne. Jag har nog inte än förstått att hon aldrig mer kommer tillbaka hit. Det är först nu som längtan, sorgen efter henne är svår, värre än förut i början. Min dotter som stod henne så nära tycker också att det är svårare nu.  Men jag vill inte att mamma ska sitta fast på andra sidan pga att vi försöker hålla henne kvar även fast hon har gått vidare.

Ingen vet hur det egentligen ligger till men vi får förlita oss på det vi känner. Tänk inte att du håller kvar hennes smärta och sorg, försök att i stället tänk på glädjen ock kärleken, de ni hade tillsammans. Du kan inte genom dina tårar hindra henne från att gå vidare de tror jag, eller hoppas jag att dom gör en då,för allas skull. Till dig önskar jag all ro.

Nej du hindrar inte henne att gå vidare. Hon vill nog inte att du skall särja så och vara så ledsen men hon kan gå vidare och har gått vidare också. Givetvis finns en del av henne alltid kvar hos dig, öven dem som gått vidare finns alltid kvar för det finns alltid energier kvar efter alla. Men du behöver inte orora dig, du hindrar inte henne på något vis.

Vill bara skicka en stor varm kram till dig och hoppas att du kommer att känna dig lugnare snart!

Kram: Mammi

Man sörjer ju alltid folk man älskar Som försvinner inget o känna skuld för Förhoppningsvis är hon på ett mycket bättre och smärtfriare ställe nu R.I.P ^__^

Vet att flera andra skrivit det, men vill ändå också skriva till dig. Jag har jobbat som medium i 20 år och jag är också helt säker på att du inte på något vis hindrar din mor. Hon vet, förstår och finns där med all sin kärlek till dig. Gråt när du behöver det - ibland av längtan och saknad, ibland av glädje när du minns kärleksfulla och roliga stunder.

Min pappa gick bort i oktober förra året. Ibland får jag syn på något, eller pratar med någon av mina syskon eller min mor och gråten kommer som ett stort skrik nästan inom mig. Då gråter jag en skvätt, saknar honom som bara den. Varar några minuter kanske, sen ersätts den av en vemodig glädjekänsla att jag fått ha en far att älska och respektera så otroligt mycket.

Det du kanske hört är att medium kommer med budskap att de vill att den på jorden ska släppa taget. Men en felaktig tolkning kan vara att det hindrar den på andra sidan. Så har jag aldrig uppfattat det. Det handlar mer om att den som älskar dig på andra sidan, vill att du ska ha ett glädjefullt och inspirerande liv och ibland kan de komma för att verkligen ge sin uppmuntran till det. Sörj så länge du behöver det och gör dig aldrig fel för detta. Hon vill inte att du ska plåga dig med dåligt samvete - det kan jag säga att jag vet.

Ha det fint nu och minns din mor med kärlek och glädje, gråt när det behövs och tillåt dig att vara lycklig också!

Varma hälsningar från Elinor

återigen tack för svaren.  hälsningar karin

hej jag vet hur du har det min mor dog 25sep06 min man 25dec06 det är inte roligt det är jobbet. ha en bra kväll kram mia

Helt naturligt att du saknar din mamma.

Min pappa avled också av cancer för över 10 år sedan och saknaden kommer fortfarande över mig i bland.

Men detta gör inte att din mamma eller ngn i andevärlden fastnar eller blir hindrad på ngt sätt. Har jobbat i några år som medium har inte alls upplevt att det skulle vara på det sättet.

Dom allra flesta  i andevärlden har ngn som sörjer  dom så då skulle alla bli hindrade i sådana fall.

Så du kan vara lugn och istället tänka på att i dag har hon inga smärtor eller ngn sjukdom som plågar henne längre och  hon fått en bättre tillvaro en i sin sjukdom.

Vilket hjälpte mig i min sorg många gånger.

Min erfarenhet är snarare vi själva som fastnar i sorgen och ha svårt att gå vidare inte våra vänner på andra sidan.

Men finns hjälp för oss att få finns dom som jobbar med att hjälpa oss i våran sorg och kunna bearbeta den och gå vidare.

Kram på dig Lasse

Vännen det är klart att du är ledsen men hon vill inte att du ska vara det utan tänk på alla glada minnen du har…tids nog kommer du att skratta åt olika episoder ni haft….

Jag känner av en stark och kraftfull kvinna som ville ge av sig själv och fick mycket igen av dig….hon strålar på något sätt och är klädd i vitt med något blått på en klänning…

Kan det stämma in på din mamma? Jag känner mig såå varm och glad och kreativ och lite busig ungefär som jag själv är faktiskt…

Jag saknade min farfar i så många år och grät floder…men när något år gått då kom allt det positiva fram och han hjälper och stödjer mig…så gör din mamma med….hon klappar dig på kinden ibland…kan du inte känna det?

Ha det bra och många góa kramar från Jeremina mitt i natten

Min lillebror gick över sept-06, jag har haft liknande tankar, men idag försöker jag istället tänka…att när jag tänker på honom, eller när all sorg kommer plötsligt och gråten bara forsar fram…då är han nog här?

Jag väljer (tror/hoppas) att han kommit för att se till mig och att jag känner av honom genom energierna och därför kommer saknaden och ensamheten helt plötsligt…som att när han är här vet jag hur det känns när han är riktigt nära, men jag kan inte ge honom den stora bamsekram jag vill ge honom.

Det finns en bok, kommer inte på namnet nu. Det är en man som skrivit om sin sorg och saknad av sin son som gått bort.

Han pratar om just "aldrigheten", de stunder man känner så totalt av detta med att man aldrig mer kommer ses.

För hur vi än tror, att själen fortsätter sin resa efter jordelivet, så är jag säker på att ibland är energikontakten svagare och det är då man tänker en "aning" destruktivt att man aldrig mer kommer att ses.

Dom stunderna är, som tur är, inte dygnet runt. På nåt sätt överlever man ändå, konstigt va…? 

Ingen sorg skulle kunna finnas, om man kunde hålla kvar själar med den.

Sorgen är "bara" en av våra grundkänslor, som finns för att vi ska kunna bli av med den samlade energin vi får i våra kroppar…tror jag.

Men, det jag tycker är logiskt ibland, är i sorgens stund inte relativa alls, känslan är för övermäktig.

Försök att tänka så, att när dina tankar om din mamma kommer, så är hon hos dig…

Kramiz!