Håller med dig. Man vet inte vad man ska svara och man blir nästan generad om man får en komplimang. Jag själv tror att det beror på att jag inte duger, att jag har dålig självkänsla. Men jag är inte rädd för att ge andra komplimanger men kan tro ibland att de tror att jag bara säger så för att vara snäll. Antagligen för att jag tror det när jag själv får en komplimang. Det är nog något man måste träna på. Kanske att ge sig själv komplimanger framför spegeln. Men jag hatar speglar.

Det stämmer också det där med att man suger åt sig det negativa. Det är man jätte duktig på.

Skönt att veta att det är fler som känner så här är det iallafall. Man tror ju ofta att man är ensam om saker och ting. Att det inte händer andra.

Kramar.

Jag har också haft väldigt svårt för att ta emot kompimanger och har väl till viss del det fortfarande. Men med åldern blir man lite klokar och nu säger jag tack när jag får en komplimang.

Förr sa jag ofta - Den tröja är jättegammal.-Men håret har jag inte gjort något åt idag.-Nehe jag har inte gått ner ett gram. osv.

Sug åt dig och njut av kompimangerna det räcket om du säger TACK. Om du får så mycket kompimanger från olika håll så måste det ju vara som de säger, eller hur?

Jag tror det beror mest på osäkerhet och självkritik, man tycker aldrig att man duger, Förr hade jag en tendens att tok rodna om någon sa en gott ord till mig. Tänker man att nu ska jag inte rodna då blir det dubbelt så mycket.

Så njut så mycket du kan av allt smicker och kompimanger för vi svenskar är dålig på att både ge och ta beröm.
TAtsu

Det räcker med ett tack, även om det känns lamt.

En komplimang är något man bjuder på, det är en gåva!

En gåva är ju något man ger utan att vänta sig något tillbaka.

Jag har lärt mig uppskatta komplimanger.Man behöver inte "krångla" till det. Jag också duktig på att ge komplimanger.

Jag tycker vi ska visa varandra mera uppskattning.Vi är annars så duktig på att ge kritik.Prata illa om varandra. Så ta du emot komplimnager och glädjs i stället..

Hade också jättesvårt att slappna av förr om någon sa något vänligt, kände mig hur generad som helst. Tills jag hörde från någon, vem minns jag inte, att om jag vill respektera en människa som ger en fin gåva, så vill jag väl inte reagera konstigt utan inse att det är just det - en gåva, som TantAlma skriver. Då gick det lättare, när jag insåg att den här personen verkligen öppnar och ger ut av sig självt. Tja, sen dess har det gått lite lättare.  Inte lätt, men bättre…

Vad kul för dig att få så mycket fin respons och så härliga komplimanger. Hoppas du njuter av att dom far omkring där inne i skallen…

Njut av de komplimanger du får!

Men jag vet hur du menar… Kan också känna det sådär.. Man vet inte vad man ska säga… Men ett tack räcker faktiskt…

Nuförtiden, när man passerat 40, brukar jag säga tack när de frågar om legitimation, fast jag vet att de knappast tror jag är 17

mycket enkelt;

tycker du det det var ju roligt o höra !

säger du det de va ju trevlig !

va roligt att du tycker det !

o du behöver absolut inte tacka

Visst kan det vara svårt att ta emot komplimanger, men var glad att det har blivit mer av den varan. Personligen har jag haft också svårt att bli glad över komplimanger, men helt plötsligt har jag kunnat tacka eller säga något annat som visar att jag uppskattar det som sagt.

Något jag funderar på är varför ska man inte tacka om man får en komplimang? Ibland passar det med ett enkelt tack, medan andra gånger kan man säga något annat. Vad man säger kan vara så individuellt och det finns inga regler för hur man säger. Huvudsaken är att man säger att man uppskattar den.

Ni har så rätt i det ni säger!
Självklart vart jag glad igår när det va så många som gav komplimanger och att folk faktiskt "såg" förändring hos mig som tex att jag hade gått ner i vikt, mår bättre mm i och med att jag kämpar på som sjutton och verkligen försöker göra nåt åt det då jag själv inte trivts som jag va innan.. visst är det lång väg kvar men har kommit långt också =)
Vart nog lite mkt igår bara då det va så många som sa det under så kort tid, men sen så har jag inte vart ut nåt på ett tag heller och träffat så mkt folk *S*
Förr va jag mest van vid att folk fråga tex: vad sjutton är det som har hänt med dig? för att jag hade gått upp så mkt i vikt och såg väldigt off ut.. eller så fråga dom vilken månad jag va i osv.. (varför jag gick upp va ju pga mediciner och för att jag inte mådde bra) i början vart man ledsen men sen vart det en vana att höra.. tror att mkt kommer därifrån att jag har svårt att ta åt mig utav komplimanger nu istället.. Jag har nog inte hunnit jobba så mkt på osäkerheten som jag haft helt enkelt..
Jag blir ju självklart jätte glad och tackar men ändå finns osäkerheten där och ofta blir det att man hasplar fram ett tack och sen kommer nån bortförklaring mm..

Men idag har jag funderat mer på det och det är sant som ni säger, man ska nog ta åt sig utav dom.. tror det är bra att man får höra positiva saker ibland.. finns så mkt kritik och negativitet mm runt omkring oss ändå..
Man ska nog va glad och försöka ta åt sig när man får komplimanger av andra vare sig man känner dom eller inte, dom tar sig den lilla tiden och uppmärksammar den lilla fina saken och säger det.. 
Det är nog vanligare än man själv tror att folk har svårt att ta åt sig utav komplimanger helt enkelt.. Har aldrig riktigt tänkt på hur andra reagerar när man själv ger komplimanger, känner på mig att jag nog kommer uppmärksamma det lite mer nu när jag själv funderat så mkt på det.. 

Tack så mkt för era svar! Ska försöka ta åt mig mer när jag får höra fina saker och jobba mer på självkänslan och inte känna att det är ironi eller något som någon bara säger ..

Stort tack och kraam till er alla! Ni är bara för goa!

Det är bara att suga åt sig..ta emot och säg tack men inte överdrivet och inte för mycket men tala om att du blir glad att höra det….om flera sa det så är det bara att säga grattis och som sagt njut…..kram Jeremina!