För mig var det träning och åter träning när jag för drygt 20 år sedan p g a olika livsomständigheter började söka inåt. Efter en tid valde jag att få lite hjälp på vägen att lära mig hantera denna kontakt och veta hur jag kunde lita på det jag fick till mig. Men efter du fått lite hjälp på vägen så är det träning och åter träning som gäller. Det är en så subtil kontakt, så det tar lite tid innan det sitter där det ska.

Efter många år så känner man vem det är som kommer nära. För mig kan det vara så att det går så fort att jag inte alltid vet om det är jag som tänker på min nära kära och han infinner sig, eller om det är så att han är där och det är därför tanken dyker upp.

Om du är intresserad, så se till att fortsätta utforska på det sätt du känner dig lockad och där det känns rätt. Böcker, kurser, eller vad du nu kan känna för.

Det är en härlig, kärleksfull väg att gå och ger så mycket.

Jag känner igen den som besöker mig eller så frågar jag vem det är. För mig är det anhöriga som besöker mig. Jag tränar mig fram. Ibland har jag fått upp relevanta saker och andra gånger förstår man inte något av det.

Alma

För mig var det nästan tvärt om, jag fick lära mig att skilja på den mänskliga världen och den andliga. Jag såg den andliga världen lmer existerande än den mänskliga många gånger. Det var svårt för mig mina första år att inse att den själsliga världen inte tillhörde den värld vi lever i.

Som liten kunde jag inte urskilja dem från oss även att jag senare kunde se att de såg inte riktigt ut som levande människor trots allt men från början gjorde de det i mina ögon, jag satt och pratade med dem som jag pratade med levande människor och såg dem lika tydligt.

Jag har inte så mycket kontakt med nära i detta liv och jag har inte så många nära avlidna att ha kontakt med. De flesta jag har kontakt med är sådana jag känner från tidigare liv, Sådana som jag träffat i tidigare liv och även i den själsliga världen. De som funnits hos mig ända från början av min själs existens. Och sedan kommer andra som vill ha kontakt med andra genom mig också förstås, både människor och djur.

Det är så olika…ibland ser jag i huvet…ibland känner jag av….ser klart som på tv….ser skuggor….ser ljusa gestalter…känner kyla.drag….får höra ord eller meningar men ibland pratar någon med mig.

Det kan vara släktingar men oftast är det främmande människor och ansikten….jag kan känna på mig saker…..få veta saker i förväg..det är nog olika för alla.

Jag kan be någon komma men det är nog det svåraste skulle jag säga…dem kommer som dem vill och bestämmer när och hur men sen kan jag säga ifrån och ibland har jag fått vara tuff och säga att jag vill vara ifred…Det blev mycket det..kram Jeremina!

Säger samma som Jeremina här

får även säga ifrån när det blir för mycket väsen här hemma,som tex, mitt sovrum,där vill jag gärna vara ifred och få en god natts sömn. men jag är aldrig arg utan säger på ett vänlig men bestämt sätt