Vill gärna dela med mig av det jag gick igenom och upplevde till er. För nu så här många år efter kan jag berätta om det, det var svårare innan. 

Det här hände 1998, av viss anledning som jag inte vill gå in närmare på här så ville jag inte leva längre utan hade bestämt mig för att helt enkelt avsluta mitt liv. Jag är i stort sätt nykterist, om man nu kan vara det "i stort sätt" men om jag kanske tar två cider på ett helt år så kanske ni förstår vad jag menar… Jag gick till bolaget köpte 15 starköl, gick hem och på kvällen tog jag dessa, pimplade i mig alla på knappt tre kvart men innan dess hade jag tryckt i mig en hel förpackning med väldigt starka receptbelagda sömnpiller jag hade fått utskrivet, det vill säga 20 tabletter. Nån timma efter att jag hade tagit detta kände jag inte mycket och jag gick och lade mig men när jag låg där så började jag att fundera… "tänk om jag inte dog utan kanske bara vaknade och upptäckte att jag bara var förlamad, eller kanske bara blev hjärndöd…" Desto mer jag tänkte på det desto svårare blev det att sova så till slut tänkte jag att jag blev tvungen att ta reda på saken. Jag ringde akutsjukvården och frågade hur stor skada det kunde bli om man hade pimplat 15 starköl och samtidigt tagit 20 sömnpiller på det. Först reagerade hon inte så mycket på det jag sa för jag var ju helt klar och talade utan att sluddra eller så men efter ett tag började hon få sina misstankar och frågade om det var jag själv som hade tagit detta. Jag svarade inte klart på detta men hon sa till mig att tala om var jag bodde, jag sa att jag inte ville det men hon sa att om jag inte talade om det så kunde de ändå spåra mig så de kunde komma i alla fall. Jag sa det och rätt snart kom en ambulans och hämtade mig. Jag var fortfarande klar i huvudet och gick på egna ben till ambulansen.

Väl på sjukhuset skulle de magpumpa mig men jag vägrade, de fick inte köra ner några slangar i halsen på mig utan bad dem bara om att låta mig få dö. Sen skulle jag resa på mig och då vek sig benen på mig och de fick lägga mig i en annan säng och kopplade in massa slangar hit och dit och tryckte i mig två stora glas men en knallblå geggamoja som var uräcklig. Jag var fullt medveten hela tiden men kände hur kroppen försvann mer och mer och även hur talet försvann mer och mer. Till slut kunde jag inte röra på kroppen hur mycket jag än försökte och jag talade men märkte att något tal kom inte ut. Sen fick jag fruktansvärda kramper i hela kroppen, det var fruktansvärt. Jag kunde se vad som hände runt omkring mig ett tag och kände krampen och hörde allt som sades omkring mig. Sen försvann synen också och det blev totalt kolsvart, ja eller det var inte ens svart för det var mörkare än svart. Jag hörde hur de sa att jag höll på att dö och vad de skulle göra för att de inte skulle förlora mig där. Först tänkte jag att varför kan de inte bara låta mig vara men sen brydda jag mig inte men samtidigt ville jag inte lämna kroppen utan kände en sådan frustration att jag inte hade någon kontroll över den längre. Jag rörde på armar och ben, jag talade ju men inget kom fram, det var den obehagligaste känsla jag varit med om att inte längre ha kontrollen över mig själv.

Jag låg ett tag och kände den fruktansvärda krampen i hela kroppen, var frustrerad över att inte kunna kontrollera detta och hörde hur de pratade runt mig, vad de skulle spruta in och kände alla slangar de hade satt på hela kroppen till jag bestämde mig och då försvann allt detta och allt var bara detta fruktansvärt svarta. Det fanns inte ett ljus någonstans och jag funderade på var jag skulle ta vägen. Men så började det snurra runt i en verklig behaglig känsla som en fridfull känsla av att bara börja sväva bort någonstans. Jag liksom slungades iväg i detta svarta mörka med en lättnad och frid, det var härligt. Efter ett tag såg jag som en rund ring längre upp till vänster som lös i ett ljus sken och desto närmare jag kom desto större och starkare blev ljuset. Men efter ett tag stannade jag och sa att det är inte dags att gå dit, "varför är jag här, jag ska inte vara här nu". Och någon sa till mig att jag får göra som jag vill, jag fick göra mitt eget val. Och jag sa att jag stannar här ett tag för jag kan inte lämna min kropp där och så stannade jag där. Jag tittade mot det här ljuset och lade mig i ro i det trygga svarta och kände hur jag somnade in som ett tryggt litet barn och då jag öppnade ögonen igen så låg jag på sjukhuset intill receptionen inne på avdelningen med massa olika apparater runt mig och slangar mm överallt på mig. Det hade gått ungefär 4 timmar då. De sa att de inte hade vågad rulla in mig på något rum utan ville ha koll hela tiden på mig eftersom jag hade varit död i flera minuter och att det var ett under att jag hade överlevt.

Jag kände mig hur pigg som helst och sa att nu ska jag ut och röka. De bara tittade på mig och sa att "du ska inte ut och röka, du har ju precis stort sätt varit dödsförklarad". Jag förstod nog inte allvaret i det hela heller riktigt för när de fick ett larm från ett annat rum och blev tvungna att gå och kolla vad det var så drog jag bort alla sladdar som var kopplade till mig, drog ut kanylerna och ställde mig upp och, tog min jacka och gick för att röka. Men jag knallade smällt tillbaka när jag hade gjort det och det var ju kalabalik inne på avdelningen när jag kom tillbaka som ni säkert förstår. Och de sate på alla slangar igen, tog massa prover mm men allt var normalt. Fick träffa läkaren efter ett par timmar och fick efter mycket övertalande åka hem senare på kvällen men med tät telefonkontakt med akutsjukvården under de närmaste dagarna. Den vanliga sjukvården får inte hålla kvar någon mot sin vilja, om de inte skickar det vidare till tvångsvården så läkaren hade bara att välja på att antingen skicka mig till tvångsvården eller låta mig få åka hem. Men han valde att låta mig få åka hem i alla fall om jag lovade att ha tät kontakt med akutsjukvården och det lovade jag.

Har ni också varit med om en nära-döden-upplevelser? Kanske nu inte så dramatiskt som jag fick uppleva det men på något vis, har ni gjort det kanske?