Detta har jag också funderat på. Om man börjar klona människor, hur är det med själen då?? Nu är det ju förbjudet att klona människor men tanken svindlar.

Jo precis Gilla…så klurar jag med:-) Hoppas vi får svar=)

bra fundering… ska dra den lite ytterligare…. Har ivf barn en själ? för det är ju en form av kloning…. det är ju gjort på konstgjord väg… i syfte med att skapa genetiskt "äkta" barn.. Har då du o jag som är gjorda den "vanliga" vägen en själ? för det är ju samma sak som ivf… fast "på riktigt"

Naturligtvis har "vanligt" gjorda barn en själ och naturligtvis har ett IVF barn en själ så varför inte en klon? skillnaden är ju bara att man tar bort en viss del av genuppsättningen så det skall bli en identisk kopia av föregångaren….

Och själen sitter ju inte i generna… "generna" (kroppen) är ju det som erbjuder själen en boning….. eller?

Sen går ju alltid att diskutera etiken med kloning, men det är det ju inte frågan om här

Bara skruvade tankar från mej. Väl mött Linda

Ps hoppas verkligen ingen tog illa upp Ds

intressanta tankar……..

Man kan ju verkligen fundera på när själen tar boning i kroppen.

Rent naturvetenskapligt är det så att innan 32a celldelningen så har alla celler samma uppgift, men efter den delningen börjar cellerna bli specifika för "sin" uppgift. Då övergår cellklumpen från att bara vara klump till att få "riktning" så att säga, fram och bak och upp och ner finns.

Kanske är det då - när cellerna börjar rikta in sig på sin uppgift som själen hittar dit också?

/Sweethoney (som också ägnar tid åt sådana här tankar…..)

Har läst en bok förr som hette Liv före Livet och vad jag minns så vandrade själen fram och tillbaka till en viss fostervecka.

#3 Låter mycket vettigt som du säger för själen väljer ju ut sin boning innan den tar plats /kram Spanaren