Övernaturligt iFokus

Övernaturligt

Etikett: meditation
Läst 647 ggr
Aimosdotter
0

Första gången...

En kväll för 5-6 år sedan, hade jag svårt för att somna (stressig period). Någonstans hade jag läst att man kunde rabbla ett mantra. Det fick inte få mig till att associera till något. Kommer inte ihåg vad jag hittade på för något ord, minns bara att det tog lite tid.

Helt plötsligt, efter att ha rabblat mitt mantra en lite stund, blev det helt svart och helt tyst. Det kändes som om mitt huvud blev ett tomt rum. Jag tänkte att det var skumt men jag blev inte rädd och jag visste att jag var vaken.

Framför mig stod en tax och jag tänker -"där står en sådan där hund" (syftade på min svägerskas bortgångna tax.) Då "kastade" hunden en boll på min axel och jag tänkte att det kändes. Fast jag såg ingen boll…

I samma veva sa hunden _"vaddå, en sådan där hund. Det är ju jag, Lina!"

Ja men visst, det var det ju! Sedan såg jag en svart skugga som jag tolkade som en man. Jag funderade på om det var min pappa men så fick jag känslan av att den här mannen hade mustach.

Sedan var jag tillbaka igen i verkligheten med att skratt som bubblade i mig! Jag hade "pratat" med en död hund som dessutom kastade en osynlig boll på mig.

Det slå mig nu… jag har alltid haft en dragning till män med mustach… undrar varför! Om det var min guide, kan han varit min vän i ett annat liv?

Detta var en härlig upplevelse och samtidigt helt galet kulSkrattande

Choklad
0
#1

Wow! vilken häftig upplevelse! Jag undrar hur vet man vilket mantra man ska säga?

Vad är egentligen ett mantra?

U R us

evrekaw
0
#2

#1 mantra är ord man rabblar/upprepar för att uppnå högre "inre" fokus vid meditation/Yoga 

Vanligaste är SAT på inandning NAM på utandning (man tänker då detta tyst inom sig), eller att man gör "humlan" man säger OM och drar ut på M:et (OUMmmmm). Det finns massor av varianter - låna en bok på biblioteket… Man får känna sig fram vad man själv tycker känns bra!

"There is nothing more despicable than respect based on fear."

TantAlma
0
#3

wow vilken berättelse…

Den var kul att läsa.

Alma