Delade meningar där, det är svårt. Min älskade farfar ligger i en minnelund då han efter mycket gräl med sina syskon i livet över skötsel av deras föräldrars gravplats tyckte att vi inte skulle ha den bördan när han inte mer fanns här. Han ville vi skulle ha en plats att gå till men inte en grav att sköta. Min bästa väninna ligger med sin farmor och farfar i deras familjegrav och har en egen vacker sten. Hennes gravplats fylls varje födelsedag & högtid med änglar och blommor.

Men med min tro så känner jag ju inte att hon är där lika lite som farfar finns i minneslunde, de finns med oss hela tiden överallt. Men visst förstår jag de som behöver en grav att gå till och tråkigt är det när människor då inte kan enas så det kan fungera bra för alla parter.

I ett sånt fall tycker jag att man måste tänka på barnen i första hand. Att dom får ha graven nära, så dom kan besöka den ibland.

Vuxna borde inte vara så egoistiska. Barnen har iallafall släktbanden. Hur mycket vi än älskar vår partner som gått bort så finns inga släktband. Det är min uppfattning och den står jag för. Jag förstår att det finns de som har andra uppfattningar också.

Om man bor långt bort och inte kan besöka graven så ofta så kan man göra en egen liten minnesplats. Kanske en plats som betytt mycket för båda två.

/Gunilla

Hej Jeremina, detta är verkligen en mycket intressant fråga, och jag tycker att sådant skall man nog vara noga med att lösa innan man dör…för detta är något som känns väldigt viktigt när det väl händer…

Som tur är så har vi varit väldigt öppna o pratat om sådant i våran släkt….

Vi är väldigt ense om att brännas och läggas i minneslund, utom en av mina söner….han skall brännas men vill ligga med en gravsten som visar vart han ligger när det är dags…sen är min dotter inte riktig på det klara med än hur hon vill ha…

Jag har förberett för mina efterlevande,  om hur jag vill ha det…och det är att det skall inte vara en sorgens dag, utan att det är fritt val om man vill gå, och att klädseln är oxå frivillig…sen har jag redan skrivit ut vilka låtar det skall spelas…

Sen har jag även skrivit noga var alla viktiga papper finns i pärmen för livförsäkringar och pensionsförsäkringar….jag har t o m skrivit mina barns namn under vissa prylar som dom skall ha, så att det inte blir någon beslutsångest om vem skall ha vad…resten får dom göra vad dom vill med…

För ingen vill ju lämna en massa jobbiga beslut efter sig till sina barn

Kram/Eija

Jag har också skrivit hur jag vill ha det. Det finns något som heter "Vita arkivet" och där har jag skrivit vilken kista, kistdekoration, psalmer, gravsten, vilken förtäring det ska vara efteråt osv.

Jag förstår att det kommer att vara en sorglig tillställning men jag hoppas att dom har något roligt att minnas om mig och att dom kan skratta åt alla minnen.

Som ni förstår har jag arrangerat min sista "fest" och kan jag så ska jag nog försöka närvara och se att dom sköter sig!

Det kanske låter som om jag tar det här med lätthet och att jag bara flamsar. Men det är så här jag vill ha det när jag ska resa hem till de som farit före. De andra kommer efter vad det lider.

Jag tycker  att när man så här i förväg talar om/skriver ner hur man vill ha det så kan man försöka avsätta pengar till alla kostnader också.

Jag förstår inte riktigt, men var de särbos så hade väl inte han något med vart din vän skulle begravas.Dottern är ju närmast anhörig och har väl bestämmanderätten vart mamman ska gravsättas.

#3#4

Så fint ni skriver och har ordnat..det låter mycket bra. Det var såå hemskt med S (skriver första bokstaven i hennes namn) för hon var 68 år och frisk och go som bara den. Ingen kunde tro att hon skulle dö plötsligt. S skulle bara till Norge för att följa en moster till graven..tanten var över 90 år….så dör hon själv dagen innan

Hon och hennes man hade varit särbo i ca 8 år när han blev pensionär flyttade han till sitt barndomshem och S ville inte flytta från dottern Å och barnbarnen. Dottern ville följa med till Norge men S sa att jag är snart tillbaka…jag tror att Å kände på sig något.

Jag pratade med S bara 3 veckor innan hon dog, hon ringde till mig när jag låg på Umeå sjukhus och peppade mig innan en operation…hon sa: vi ses när du kommer hem och har läkt ihop. Jag kände mig ledsen och förstod inte varför då.

Så många gånger har jag gråtit och jag pratade med Å som var så arg och ledsen på sin pappa..det var för Å och hennes barn som S levde. Det sa hon så många ggr till mig. Hennes sista Jul fick hon inte fira där hon ville och var så ledsen för det…..hon levde till 20 februari.

Att bestämma allt är nog bra så blir det inget bråk för bråk brukar det bli när någon har dött och grejor ska delas…

Jag trodde innan min far tragiskt dog för tidigt att jag skulle vilja ha en gravsten till varje pris om någon nära dog. Nu tycker jag att det är jätteskönt att vi valde minneslund, det blir liksom inget snack om vem som "får bestämma" hur graven ska vara smyckad. Pappa hade en sambo som vi inte kommer överens så bra med. Jag vill aldrig vara i konflikt med någon men jag skulle ha svårt för att hon gick dit och kanske tog bort blommor jag planterat e.dyl. och jag får erkänna att jag skulle ha svårt att dela med mig till henne av denna sista viloplats för min älskade pappa. I lunden får man inte plantera något, bara sätta dit blommor i vas, man vet aldrig vem som satt dit blommorna eller för vem de är ditsatta. En skön anonymitet när det är som det är för oss. Jag går dit ibland, tänder ljus sätter i blommor i vashållarna och sätter mig på bänken och pratar med pappa. Jag känner att han och jag får vara ifred och samtala ostört -utan henne och det är värt mycket för mig. Tro nu inte att jag inte försökte tycka om hans sambo….det gjorde jag verkligen ….men man KAN INTE älska alla människor.

Den lunden vi valde var den plats där han hade sitt hjärta, där vi kände att han hörde hemma. Men i vårt fall var det ju vi barn som fick bestämma eftersom han inte var gift.

#7 Det är verkligen vackert i minneslundarna….det kanske är framtiden det..jag får gå till en minneslund i stan och sätta blommor i vas och prata med S…..det ska jag göra..tack dilba

Kram JS