Övernaturligt iFokus

Övernaturligt

Etiketter: andarspöken
Läst 849 ggr
Ritva
0

Vad var det som hände egentligen?

Hej!

Har suttit här hela dagen och läst, läst  och läst om allt spännande ni upplever. Jag har för ganska länge sedan varit med om en upplevelse som skrämde mig mycket, inom kyrkan jag är uppvuxen i. Jag lugnades av vuxna omkring mig då men kände mig inte särskilt lugn under de kommande veckorna och hade mardrömmar. Jag undrar ibland vad som egentligen hände och har nu läst om andar i alla möjliga former här, och förstått att det inte ska finnas så mycket onda andar, så jag blir inte klokare. Till saken hör att jag tycks lära känna människor som har övernaturliga kunskaper eller har kontakt med andra som har det och jag upplever att jag "dras" till detta, samtidigt som jag är rädd för detta! Kan någon kanske ge mig en förklaring till vad som hände?

Tack!

Ritva

"Små saker vi fått gjorda, är bättre än stora saker vi planerar att göra."

evaste60
0
#1

Hej Popcornett!

Jag blev nyfiken när jag läste ditt inlägg. Skulle vilja att du berättade mer ingående vad som hände/vad du kände eller vad du var med om. Förstår att det var nåt otäckt men berätta gärna vad som hände…

Kramar Eva Glad

Ritva
0
#2

Ok! Jag ska försöka…

Jag är uppvuxen i en kristen familj och var aktiv inom kyrkan. Jag studerade på orten som det var en ungdomshelg. Jag mådde även inte bra denna helg så jag deltog inte i alla aktiviteter. Redan då var jag känslig för sådana situationer då det blir för "andligt". Människor som börjar tala i tungor osv. som det kan bli i kyrkliga sammanhang.

På söndagen skulle det vara en gudstjänst då ungdomarna som deltagit i helgen skulle delta i. Jag var med och innan gudstjänsten började hade vi förbön i ett annat rum. Jag sitter med och känner mig lite olustig och försökte be. Plötsligt hör jag hur det skramlar till bakom mig och när jag tittar upp för att se vad det var, så ligger en tjej på golvet och sprattlar samtidigt som prästerna/ ledarna för helgen börjar be och befalla Satan att lämna hennes kropp genom handpåläggning, osv. Jag blev vettskrämd och försökte stanna kvar en stund men smet ut så småningom och in på toan. Satt inne på toan och bad febrilt men kände ingen ro. Blev jätterädd och trodde att Satan hade kommit till mig istället. När jag sedan kom ut kom "min" präst och sa att det var inte så farligt och försökte lugna mig. Jag upplevde det nästan lite nonchalant. Jag deltog i alla fall i gudstjänsten och sedan begav jag mig hem.

Veckan efter var jag rädd för att somna och sov dåligt när jag väl somnade. Ända tills jag pratade med min syster om vad som hänt först då lugnade jag ner mig. Men jag kan ännu idag känna obehagskänslor när jag deltar i gudstjänst hemma hos min mamma och det blir för andligt. Vill helst inte vara med, så jag är inte aktiv inom någon kyrka längre.

Samtidigt har jag haft och har kontakt med människor som har mediala kunskaper och jag dras till detta med en skräckblandad fascination, skulle nog egentligen vilja lära mig mer. En vän till mig har berättat att en spåkvinna har genom att se en bild av min man, berättat om en händelse som vi har varit med om, och vi funderar på att träffa henne men jag vet inte om jag vågar, med tanke på vad jag varit med om…

Det var vad som hände, jobbigt att skriva om det, men samtidigt skönt. Någon som vet något?

Popconett

Ritva

"Små saker vi fått gjorda, är bättre än stora saker vi planerar att göra."

evaste60
0
#3

Usch det där lät inte kul! Ingenting man skulle vilja vara med om. Har du pratat med andra som deltog i förbönen om hur de upplevde situationen?

Tycker du kan ta kontakt med spåkvinnan du pratar om. Tala om när du träffar henne, att du inte vill att hon berättar saker som kan kännas obehagliga, då tror jag säkert hon undviker dessa. Brukar inte vara nåt problem om man säger till i förväg. Man blir mer avslappnad och lyssnar bättre då, istället för att sitta och spänna sig och vänta på tråkiga besked!

Första gången jag var i kontakt med en spådam var jag väldigt nervös och rädd att få höra hemska saker. Men det gick jättebra, hon berättade inget, jag inte ville höra.

Ibland kan det kännas jobbigt att berätta om hemska saker man varit med om, men efteråt kan det kännas mycket bättre. Så bra att det känns skönt för dig, när du fick detta nedskrivet!

Hoppas nån kan hjälpa dig, önska dig allt väl!

Kramar Eva

[Pirkkolino]
0
#4

Min åsikt är att realitet och kunskap är viktigaste saker i alla området. Om man strävar efter de egenskaper, klarar man i alla situationer i livet. Det är råd vad jag vill ge åt dig Popconett också. Kram. Pirkkolino.

Ritva
0
#5

Tack både Eva och Pirkkolino för de goda råden. Jag ska ta mig en allvarlig funderare på dem och ta dem till mig.

En av anledningarna till att jag tog upp frågan här är att jag tänkte att någon kanske kunde se OM det var en ande eller om det bara var "fejkat". Samtidigt känner jag mig redan lugnad efter att ha läst runt här på ön. Läste någonstans att andar till 99% är "goda" och inte vill något illa.

# 3 Jag har inte kontakt med kyrkan längre på det sättet och det var för 15 år sedan. Jag kände mig så larvig och efter det noncharlanta lugnande jag fick kände jag mig ännu larvigare om jag skulle ha tagit upp det igen…

En annan liten fråga. Jag har inte hittat något område som tar upp gudier, skyddsänglar eller vad man ska kalla dem. Har en fråga om det också. Har ni något tips?

tack igen och kramar till er båda.

Popcornett

Ritva

"Små saker vi fått gjorda, är bättre än stora saker vi planerar att göra."

[Pirkkolino]
0
#6

Du menad alltså, om det var något ande i den tjejen som låg på golvet? Eller, har jag förstått rätt din mening. Kände du henne närmare? Kram.

[Hellas]
0
#7

Hej Popcornett

Det är nog omöjligt att så här i efterhand veta vad som egentligen inträffade.
Det kan ju handla om naturliga förklaringar såsom sjukdom eller om någonting annat övernaturligt.
Hon kan ju helt enkelt ha svimmat, jag har sett människor som svimmar och får krampaktiga ryckningar.
Det kan handla om Epilepsi eller någon annat hjärnsjukdom

Men jag kan berätta att jag varit med om en liknande händelse, doch ej i samma situation.

Jag var inte så gammal, runt 12 år, jag och några av mina vänner roade oss väldigt ofta med "Anden i Glaset".
Vi var nog relativt seriösa i det vi gjorde (tyckte vi) men någonting gick fel.

Rätt vad det är börjar en av tjejerna krampa enorm, hon börjar prata väldigt konstigt och faller sedan ihop med kramper som följd.
Vi andra blev oerhört rädda och lyckas tillslut få kontakt med flickan som inte minns någonting.
Jag vet att hon inte skojade med oss andra, hennes ögonvitor var uppvända så man såg inte Iris vilket jag tvivlar på att hon kunde göra.

Vad som inträffaded vet jag inte, det kan finnas naturliga förklaringar, eller inte.

Jag kanske ska nämna att vi aldrig mer ens tänkte tanken på att göra detta igen!

Kram Hellas

Ritva
0
#8

# 7 Hej Hellas!

Nej, jag kan mycket väl förstå att ni inte fortsatte med era övningar. Det lät nästan läskigare än min upplevelse speciellt med tanke på att ni var yngre än mig vid mitt tillfälle.

Teorierna om svimming och liknande hade vi jag och min man också, men som sagt inget vi vet om. Jag känner mer och mer att jag vill lämna det därhän och utforska vidare…

Undrar fortfarande under vilken rubrik jag kan ta upp Skyddsänglar, gudier eller vad man kallar dem.

kram Popcornett

Ritva

"Små saker vi fått gjorda, är bättre än stora saker vi planerar att göra."

[Hellas]
0
#9

#8 Det spelar inte så stor roll egentligen, ta det under "Andligt" det skulle nog jag själv göra tror jag

Ritva
0
#10

#9 Ok! Då ska jag göra det! Tack för hjälpen!

Kram Popcornett

Ritva

"Små saker vi fått gjorda, är bättre än stora saker vi planerar att göra."

cillaj
0
#11

Hej Popcornett!

Det finn ett annat forum som heter Healing oxå, försök hitta änglar och guider där.

Din upplevelse var inget roligt, men i frågan om det var Satan så är det ju en trosfråga.

I min mening finns inte Satan, det finns andar som har negativa energier och dom kan skapa en väldig oreda.

Jag tror att du kommer att hitta många svar på dina frågor om du hänger med i det här forumet, vi diskuterar allt som har med ämnet att göra, men vi kan inte alltid ge svar omgående, man får ha lite tålamod.

Det finns så många erfarna människor på sajten, men ibland går åsikterna lite isär, beroende på erfarenhet och upplevelse, så det är upp till dig själv att tolka hur du tycker att det ska vara, det är ändå så att din upplevelse är viktigast till sist, det ingår i din egna utveckling ,som jag ser det.

Kram cilla.

[Pirkkolino]
0
#12

Popcornett. Jag såg att Hellas hade skrivit till dig. Det var bra, för att mina tankar rörde sig på samma banor som hennes. Det kunde ha handlat tex. om epilepsianfall. 

Men, jag beundrar dig, att du ha tagit beslut, att lämna händelsen bakom dig o gå vidare o söka förklaringar av guidar o änglar o.s.v. Det låter bra. Och, du kommer att hitta, så som Cillaj säger. Allting som är viktigaste för dig själv. Kram Pirkkolino.

werner
0
#13

Tänkte också direkt på Epilepsi och okunskap från de vuxnas håll gjorde att man trodde något annat beroende på hur mycket dom inbillade sig själva.

Troligen finns det en förklaring att få någonstans sedan om den är spirituell eller vetenskaplig tror jag är rätt svår att svara på idag om du inte pratar med vederbörande.