![[AnnikaOhlsson]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Min regression (lång läsning)
Det var nog ärligt talat det häftigaste jag vart med om….
Jag fick bara uppleva ett liv, vilket jag hade hoppats på skulle vart fler, men det gör inget, det var fantastiskt ändå!
Det var inte alls som jag föreställt mig. Trodde jag skulle se allt precis som man ser i detta livet, men så var det ju inte. Det var en tjock dimma överallt och jag såg dåligt, men jag kände väldigt väl och det var som att nån lade orden direkt i munnen på mig. Jättesvårt att förklara.
Men det började med att jag kom in som som 19åring. Såg inte ett smack till en början, men befann mig plötsligt i en ladugård.
För att ta det ganska kort var jag piga på ett större gods som styrdes med järnhand av en stram kvinna med elakt utseende som jag var rädd för. Hennes make var vänlig men hugad under henne.
Jag födde en son, en oäkting och hade en känsla av att det var prästens son.. men jag är inte säker, en kyrkans man var i alla fall fadern. En vänlig man "tog sig an" mig för att jag skulle slippa föda en oäkting. Han var vänlig och jag trivdes bra med honom, men kände inte den där riktiga samhörigheten. Idag hade jag nog kallat honom en vän bara. Han gav mig ett eget litet hushåll där vi bodde och jag slapp att tjänstgöra hos den elaka kvinnan nåt mer.
När jag var ca 35 år födde jag en dotter som dog någon dag efter födseln, jag hämtade mig aldrig från det och vägrade låta min man ta i mig av rädsla för att bli gravid igen. Jag levde helt i min sorg och gjorde bara vad jag måste för att överleva.
Jag sköt honom längre och längre i från mig och han fanns tillslut nästan aldrig i hemmet. Han pysslade med annat.
Jag dog ca 50 år gammal efter att varit sängliggande i flera år i svår värk i hela kroppen. Värk och sorg var allt som fanns… Allt jag hade var sonen som satt hos mig på kvällarna efter dagens arbete…
Det var ett smärtfyllt liv.
Men efteråt, när jag åkte hem så var jag så obeskrivligt lycklig. Det var en helt fantastisk lycka som uppfyllde hela mig!! Varför vet jag inte, men det var underbart!!
Dessutom fick jag bekräftat att min guide fanns med mig hela tiden under regressionen.
Detta var första men INTE sista gången….
wow! vilken spännande upplevelse..men ack så sorglig förstås.Hur kändes själva regressionen,var det obehagligt?,kände du dig lugn efteråt? för en del känsliga människor så kan ju en sådan bli ett trauma för dom.
Därför lite nyfiken.
Kram Eva
Ibland var det lite obehagligt, men det var för att jag var så ledsen, det var ju en smärta större än annant jag känt….känslorna var ju med fullt ut. Men jag var helt lugn efteråt. Ingen fara alls. Var bara så sprudlande glad och lycklig!
Okej! vad skönt då. hade du hjälp med någon som vägledde dig i regressionen eller gjorde du det på egen hand med hjälp av edtt inspelat band eller skiva.
sorry för felstavning katten ville var med när jag skrev.=)
Vilken upplevelse!
häftigt!! detta står högt på listan av vad jag skulle vilja göra också…
Jag hade en kvinna med mig som hjälpte mig, jag tror ärligt talat inte jag hade klarat detta själv. Inte första gången iaf. Det kändes tryggt att ha henne där. jag känner henne sen flera år tillbaka och alltid kännt en stor trygghet tillsammans med henne.
Jag glömde skriva en viktig sak… Namnet jag hade då var detsamma som vår dotter heter nu…
Vilken härlig upplevelse hyacinta. Har själv funderat att göra de men inte hittat någon ännu. Tack för du har delat med dig av regressionen
kram tina
Här är en till som skulle vilja göra en regression. Men jag vill göra den så att jag är med själv o ser, lika som du gjorde. Jag har varit hos medium som sagt/berättat om några av mina tidigare liv och jag känner att eftersom någon annan sagt det så kan ju inte jag veta. Jag vill uppleva själv.
Är det någon som vet om det finns någon som är bra och som finns nära Östersund? Elisabeth, vet du någon, eller har du någon som du vet kommer upp?
Starta ny diskussion