Någon har pillat på min klocka!
Uppenbarligen var det väl nån ande eller annan skojare som tyckte jag skulle försova mig idag med råge.
Kvällen till igår ställde jag kl på ringning till kl7, och jag stänger ju bara av ringningsfunktionen men själva ringtiden ligger ju alltid kvar. Det är en digital klocka om ni inte redan luskat ut det ;)
Så igår kväll när jag skulle sova så skulle jag bara dubbelkolla larmet, så tiden stämde, tänkte till och med att jag kunde få lite sovmorgon då det inte var lika bråttom denna morgon.
Men jag ser att larmtiden numer står på 12:34 
jag tänkte att "vaddå tolvtrettifyra?!" Kollade att jag verkligen höll in rätt knapp, och ja, det var larmet. Sedan såå ser jag ju att "tolvtrettifyra" blir även 1234.
Någon som vet om detta betyder något? Eller var det bara någon som "hade tråkigt" och ville busa till det lite? Det är inte heller någon årsdag för någon anhörigs bortgång, så jag kopplar inte ihop det med någon själv.
Jag tror jag vet vem som var på besök :)
Nu blir jag ju nyfiken! Berätta!
Idag är det den 14:e, och den 14:e dog min morfar, fast i en annan månad.
Sedan så frågade min syster mamma och frågade när morfar dog, och de hade jämfört telefontrafiken, då mamma hittade honom död i hemmet, och de trodde att han dött ungefär fem över halv ett på dagen, och min klocka stog ju som sagt på 12:34, vilket kan vara tiden då han dog.
Vad spännande! Tack för att du berättade.
![[Jeremina]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Min farfar dog 02.00 på natten och hans klocka vid sängen stannade den natten kl 2 och gick inte att få igång igen…Intressant att läsa ditt inlägg Imasy..kram
ja jag har aldrig varit med om något liknande tidigare, åtminstonde inte vad jag kan komma ihåg/lagt märke till.
Har tänt ett ljus för honom i köket iallafall :)
Tråkigt nog så var morfar en liten enstöring som jag knappt har träffat under min uppväxt, så jag kan väl säga att jag knappt kände honom.
Därför vill han lära känna dig nu…en av mina skyddsänglar är min mammas farmor och jag har aldrig träffat henne i livet…
Och konstigt nog är inte lilla fega jag rädd för fem öre :)
Då rä du på rätt väg och då kommer du få uppleva och se mer…vad kul 
Finns inget att vara rädd för 
Fast lite rädd är jag ju för vad som kan hända ;) Bara de inte gömmer sig bakom en dörr och hoppar fram och skriker peek-a-boo så ska jag nog överleva ;)
Fast jag kände mig mest ledsen och tåögd då syrran sa att de trodde att han dött den tiden jag hade fått på min klocka.
När du känner denna värme till personen och situationen ska du bara förstå att det är rätt. Jag tror inte någon kommer att skrämma dig genom att hoppa fram eller så. Ta och prata med din morfar så får du se vad som händer..spännande 
Fast jag tycker det känns urlöjligt att sitta och prata rätt ut i luften sådär ;)
Prova med att tänka så behöer du inte prata högt för det fungerar oftast utmärkt..knepigt va?
ja, jag får nog prova med det :)
Vet illafall att morfar har med sig en stor nallebjörn jag köpte till begravningen med sig ner i graven.
Istället för blommor så köpte jag en stor nallebjörn som floristen hjälpte mig att fästa en bukett på, så det ser ut som att björnen håller den i händerna.
Var inte med på begravningen själv så jag fick aldrig se det färdiga resultatet. Men fick höra att prästen tyckte att den kunde gott få följa med till krematoriet med morfar, då alla andra blommor slängs/blir stulna, och så även hans nalle om den fått vara kvar.
Vad fint gumman….det såg och kände han fast du inte var med men han var ju närvarande i anden…
Starta ny diskussion