28 december 2007, dagen då jag blev mamma till Noah. Han var 3 veckor sen den lille rackaren och efer igångsättning den 27/12 var han ändå inte beredd att komma ut till världen. Vi blev efter 35 timmar dåliga både liten och jag och till sist blev det ett akut snitt. Jag vaknade ur narkosen på väg ut ur op-salen och de som körde sängen hajade till och blev alla förvånade att jag redan kunde vakna. Klart jag kunde, jag ville ju se min son. Jag hade längtat så länge ( i många år )så jag hade en stor drivkraft att komma igång och vakna. Visste att det var en pojke, det hade min väninna kommit till mig och berättat i en en dröm mer än en gång under graviditeten. Så kom vi upp på avdelningen och jag fick äntligen se och hålla honom, magiskt. Inga ord finns som kan beskriva det jag kände och fortfarande känner, inga ord räcker till eller är så stora. Min stora kärlek, mitt lilla fina öde. Vi hör ihop lillfis och jag så hur tuff än vardagen kan vara så har vi alltid varandra. Började få budskap om att jag skulle bli mamma till en pojke och att vi skulle leva ensamma tillsammans redan i övre tonåren så jag är övertygad om att detta var och är meningen.

Jag har haft många lyckaliga dagar, men detta är väl den senaste som sköt i höjden och just nu ligger i topp på listan

Naturligtvis ligger barnen etta, men efter det var det dagen då jag märkte att mitt ben var kvar efter operationen. Läkarna hade då talat om för mig att man kapade alltid benet vid min ålder och när man hade kallbrand. Sedan kommer dagen när jag kunde slänga kryckorna.

Ja jag håller med. Lyckligaste dagarna var när jag blev mamma till mina två döttrar.

Jag är lycklig när jag är i harmoni, när ekonomin är bra, när hälsan är bra och när man har sina goda vänner. Glad när man kan hjälpa någon. Resa gör mig lycklig också, liksom skapande i alla former.

Lycka är svårt att beskriva tycker jag, jag är glad för magiska ögonblick när man får en oväntad stund ensam med sin man och kan verkligen njuta… eller en familjekväll där alla har det mysigt trots våra olikheter. Jag kan glädjas över äkta kärlek från tonårssönerna. Lycka kan oxå vara att komma upp på morgonen och finna en fasttejpad lapp på toalettpappershållaren där min man skriver hur mycket han älskar mig. Eller när min åttaåring ligger hos mig i soffan och myser en stund.

När jag fick mitt körkort vid 21-årsålder.

Den dagen betydde frihet, jag kunde ta mig vart jag vill och när jag ville utan att vara beroende av någon annan.

Oj..jag har flera lyckliga dagar som bara inte går att ta bort o säga att den ena är bättre än den andra..vilket ni säkert förstår ;)

Första var då min son kom till världen…

andra var då min dotter kom till världen..

tredje var då jag förlovade mig med min gubbe..

fjärde var då jag såg bebben i ultraljudet.. (längtar redan)

de var de gånger som glädjen inte kan bytas bort,ej heller lyckan..

#1 Åh va fint skrivet Madde

Just nu kommer jag inte på någon stor lycklig upplevelse.. Kan mest känna mig vid det små lyckliga stunderna som betytt mkt för mig..

# 7 Tack

Förutom att få barn så finns ju de små härliga stunder av glädje man aldrig glömmer och som alltid kommer att betyda mycket:

- Första kyssen & första kärleken, en härligt pirrande go känsla

- När lillasyster berättade att hon hade bebis i magen och jag skulle bli moster

- Alla goa samtal och stunder & skratt med min bästa vänninna som inte längre är med oss på jorden

Ja lyckostunderna är många och jag kan inte annat än hoppas på att det blir fler

#8 Precis.. Härligt att kunna se fram emot fler lyckliga stunder :-)

Egentligen så tycker jag att de flesta dagar är lyckliga dagar!

Vi har det bra! Tänker man efter så finns det åtskilliga som har det sämre, eller hur?!

Hur ont vi än har så finns det dom som har ondare!

Hur lite pengar vi än har så finns det dom som inte har ett öre!

Vi äter oss mätta varje dag……..

Jag var också glad och lycklig när jag fick mina fyra barn men det stannade inte vid det. Lyckliga dagar var/är varje dag med dem!

Barnbarnen - vilken lycka att få uppleva dem och att få se sina barn klara av att vara föräldrar på ett föredömligt sätt! Vilket också visar att vi lärt våra barn ett och annat - vilken lycka!

Att få vara här på jorden några ögonblick och få ta del av allt ännu en gång. Få tillfälle att lära mera. Även om vi tycker att det vi upplever och har, bara är skit ibland, så lär vi av det - vilken lycka!

Alla de sju gånger som jag fått höra mina barns första skrik

När jag fick vara med och se mitt första barnbarn födas, få hålla honom i famnen och försöka förstå att man blivit mormor

Nu har jag 6 underbara barnbarn, och har just fått uppleva lyckan att få hålla  det allra yngsta som föddes på nyårsafton

När mitt yngsta barn var 3 månader, så drabbades jag av lungödem. Det blev ilfart in till sjukhuset, och eftersom jag ammade honom  så var vi tvugna att ta med honom till sjukhuset. Jag orkade inte andas mer, och kände hur jag försvann bort medan sjukhuspersonalen hjälpte mig så gott dom kunde. Då kommer min man fram till mig med vår gosse i famnen, som ger mig ett stort solskensleende..åsynen av dessa två fick mig att kämpa vidare, ett ögonblick som jag aldrig kommer att glömma…

Det finns ju många lyckliga stunder. Det kan vara stort och det kan vara smått.

Men lyckan då man fött fram sina barn går inte att säga annat än det är nr 1, två gånger. Jag har två söner.

Lyckan som barn då jag fick en liten orgel i julklapp, det glömmer jag aldrig. Eller den gången jag fick en docka i julklapp. En docka med mjuk kropp.

Lyckan över att få den här lägenheten som jag nu bott i snart 20 år. Hade stått på kö länge.

Lyckan då min yngste son och hans sambo berättade att de skall bli föräldrar i sommar. Vilket lyckorus som kom över mig.

Men även lyckan över den dagen läkarna sa till mig att jag skulle få kunna åka hem på permition från lasarettet efter dryga 5 v. Och skulle det gå bra så kunde jag få fortsättningsvis stanna hemma. Då var jag så lycklig så jag grät.

Och lyckan över att åter få komma hem till sig och sitt. Få träffa sina närmaste på hemmaplan. Ja, den lyckan går inte heller att beskriva.

Men så finns även små saker i vardagen, som att bara vara en kväll.Krypa upp i TV soffan och lägga handen i sin sambos hand, det är också lycka för mig.

Den största lyckan har varit att föda mina söner, att för första gången hålla dom i famnen,den lyckan är svår att beskriva.

Lyckan att bli farmor, det är stort.

Att varje gång man kommer hem mötas av en älskad hund som hoppar skuttar och skriker av glädje.

Lycka var att efter operationen 2001 få veta att det som växt i min högra äggledare inte var cancerogent, min tacksamhet och lycka var och är enorm.

Lycka är att kunna samla alla mina nära och kära och umgås.

Att gå utefter stranden och titta ut över ett oändligt hav och när natten kommer få somna till ljudet av vågorna.

Det finns så många både stora och små stunder av lycka som vi kan samla som ett band av pärlor.

Barnen som Madde skriver så vackert om. Min äldsta son tog också tid på sig då 1975 men kom och var mörk och brunögd som min man precis som jag önskat. andra gången var när den andre sonen kom 1980 och han var ljus och blåögd som jag var. Lika lycklig då…men han var sjuk. Tre månader senare efter en operation var han frisk och gissa om lyckliga stunder då

Men vänta du Madde till första barnbarnet kommer. Jag satt i timmar med pojken i knät och bara tittade på honom och tyckte att han var det vackraste i världen. Mörk och brunögd.

Så kom nr 2 pojke, ljus och blåögd och lika vacker han.

Sedan kom nr 3 en flicka mörk och brunögd…och hon är verkligen söt.  Vilken prinsessa

Den allra största lyckan i mitt liv var den dagen jag födde min dotter. Vilken fullständigt berusande lycka!

Dagen då jag fick veta att jag väntade henne var också en stor dag, eftersom vi kämpat i 10 år för att bli föräldrar, men samtidigt så var den närmast tiden så förvirrande att jag har lite svårt att minnas det. Vi hade nämligen fått beskedet att vi aldrig skulle kunna få barn.

Så den 10 maj -05 överträffar allt annat. (då jag fick henne).

Annars är lycka så svårt att definiera tycker jag. Det kan vara allt mellan att sitta och mysa i tvsoffan med maken, eller den tidiga sommarmorgonen då jag stod utanför husvagnen och borstade tänderna.

Campingen var tyst och lugn, det var i gryningen. Dimman låg över vattnet på sjön sjön och det var knäpptyst. Plötsligt dök det upp 5 st fasaner från ingenstans och de gick runt och verkade undersöka platsen. De var bara nån meter ifrån mig och det hördes inte ett ljud. Lyckokänslan jag kände då jag stod där länge och tittade på dem var underbar. Det var en känsla som bara "föll på mig" och jag blev tårögd av lycka av att få uppleva detta.

Är ju inte så gammal ännu (28) men jag försöker samla på små lyckliga stunder. Som tidiga mornar när jag vaknar före de andra två och jag kan känna värmen från de båda i sängen, när jag äntligen får träffa min älskade hund igen på fredagarna (hon bor hos svärföräldrarna i veckorna), när jag äntligen fick hämta hem hästen för tre år sedan, när min dotter sitter och babblar om ditt och datt och plötsligt ger en en stoor kram och puss, varje dag sambon kommer hem, varje gång jag hämtar eller lämnar på dagis, varje gång mina föräldrar ställer upp för oss på något sätt. Jag försöker att vara lycklig och tacksam varje dag, det är stort bara det för går jag bara tillbaka 2-3 år såg jag allt i svart.

naturligtvis var det stort när dottern föddes, men jag var så utpumpad då så jag kan inte säga att jag kände lyckorus. däremot förväntan när vi åkte upp till förlossningen!