Den här drömmen drömde jag för flera månader sen, och jag skrev ner den då. Jag kan inte riktigt glömma den. om nån vill försöka sig på att tyda vore jag glad.

På nåt sätt så var det obeskrivligt många år framåt i tiden. I stort sett allt djurliv var borta men resten av planeten var grön och vacker. Jag resonerade med någon hela tiden, typ som nån projektledare som jag aldrig såg. Jag pratade med personen i huvudet bara. Vi visste att det snart skulle bli väldigt kallt på jorden och att vi människor inte skulle kunna vara här så länge till. Det hade redan börjat bli lite kallt, så där svalt så att man nästan fryser.

Jag såg aldrig någon av de andra människorna som var kvar på jorden, men vi var inte många, kanske 5-10 max 30 st. Jag resonerade med den här "projektledartypen" i huvudet och förstod att vi människor var tvugna att ge oss ut i rymden för att finna partners så att vi skulle överleva. Jag fick veta hur jag skulle göra och provade lite genom att
sätta mig fast det inte fanns någon stol, sen åkte jag ut i rymden.

Jag skulle hitta nån (från nån annan planet? solsystem? utseende på väsendet hade jag ingen aning om) genom att sjunga AAAaaaaaaAAAAAAAAAaaaaa, om du förstår. Min röst var kraxig och jag sjöng falskt men jag visste att jag efter att ha tränat och svävat ute i rymden (många år) skulle komma att frambringa gudomligt vackra toner. Jag kunde mycket svagt höra toner från andra.

Sen satt jag och resonerade med projektledartypen om vart på jorden jag ville bosätta mig efter att jag hittat en partner. Vi tittade på en miniatyr av jorden som nu var brun och skrumpen fast den ändå såg ut som något animaliskt. som nåt slags svampdjur.

Vi pratade lite om hur det skulle bli när man träffade på sin partner.
Jag insåg att jag skulle bli väldigt rädd när jag väl träffade på
detta främmande väsen, men ändå kände jag mig lugn. Det var mer en rädsla för det okända men jag visste ju att det skulle bli bra till slut.

Jag önskade att jag fick ta med mig en "syster" på resan, men detta var något jag skulle göra själv.

Ja, sen minns jag inte mer. Men jag blev glad för drömmen.