Varför glömmer barn?
Jag har funderat på det här med att barn är så öppna för andevärlden, men att dom ju äldre dom blir stängs av. Vad beror det på ? Kan det vara så att det härstammar från häxornas tid, all den tortyr och förföljelse som dom utsattes för? Jag menar; Innan häxförföljelsen började var det nog ok med healing och annat som hade med "magi" att göra?
Kanske det (dum fråga)? var helt naturligt för oss att utöva magi?
Men sen kom en våg av förföljelse och att det därför blev tabu med kontakt med "andra sidan" och allt vad det innebär.
Så därför började föräldrar skydda sina barn och förbjuda och skrämma dem så att de skulle lära sig att förneka detta.( på den tiden som häxorna brändes) Jag menar; det kanske finns kvar inom oss, ett slags nedärvt beteende? Denna rädsla som finns hos många inför andevärlden …
Bara min teori…
U R us
Jag tror att många föräldrar "tystar" ner sina barn och säger åt dem att sluta upp med sina "fantasier". Till slut är barnet så inprogramerat med att dom bara inbillar sig så deras gåvor packas ihop och läggs i något trångt hörn i deras medvetande. I familjer där man har en öppen dialog om andevärlden och där barnen hör vuxna tala om övernaturliga händelser osv tror jag barnet fortsätter att ha upplevelser även i vuxen ålder. Då är det heller inget som dom skräms av.
Det är min uppfattning, erfarenhet och syn på saken.
Där håller jag med Gumman helt.
Cris sajtvärd på Livskvalitet & Utomjordiskt.
Hemsida www.livskvalitet-2.se kliv in!
Varför står mina fötter på jorden när resten av min kropp är ute i rymden.
jag växte upp med öppenhet mot det andliga, men jag blev ändå rädd för det , ville absolut inte att något "spöke"skulle komma till mig..så jag sa till dom att inte komma. men det gjorde dom ändå, fast senare..vilket jag är glad för idag,,men jag undrar vad de vuxnas inställning till andevärlden kan bero på?Rädsla ?
U R us
Jag tror att många är rädda för det som dom inte tror sig kunna kontrollera.
Tror som Gumman!
Observera, den beskrivning jag ger nedan är väldigt generell och ges så eftersom jag vill hålla texten väldigt kort.
När vi är barn så är vårat undermedvetna inte stängt. Det är öppet och klarar av att hantera mycket större mängder av information än vårt medvetande.
Det betyder att världen vi lever i när vi blir vuxna enbart har tillgång till information som kommer från vårt medvetande.
Eftersom medvetna vuxna är "klokare" än omedvetna barn så ser världen ut som den gör idag.
Barnen har tillgång till mer information om verkligheten än de vuxna om man litar på att det undermedvetna är verkligt.
Vuxna har mer tillgång verkligheten som blir när man stänger ner det undermedvetna och litar mer till den information som existerar i den medvetna världen.
Problemet är att vår medvetna värld letar efter information i vårt undermedvetna hela tiden för att finna svar.
Det undermedvetna är som en parallell processor som kan hantera mängder med information varje sekund, närmare bestämt 20 miljoner saker per sekund.
Det medvetna är som en seriell processor som bara kan hantera 40 saker per sekund.
Det finns massor med forskning om detta. Dr Bruce Lipton har forskat om detta och stamceller sedan 1968.
#1 tror på din teori för när jag var liten hade jag ganska ofta varsel om sådant som skulle hända som dödsfall, separationer osv osv men med åren har det försvunnigt eftersom att min mamma blev så förbannad varenda gång jag sa att jag drömt om något osv. Antagligen trodde jag heller inte på det i slutändan förutom två drömmar jag hade resten har jag förträngt.
Ja Gumman, där kan jag känna igen mig faktiskt, jag vill alltid ha koll för att känna mig trygg. Och andar har man ju definitivt ingen kontroll över…Men trots det så har jag ändå inte sagt till mina barn att dom ska sluta "fantisera" när dom sett eller hört något , utan vi har pratat om det som hänt och tagit reda på (eller försökt) vad och varför dom sett något, är det då från andevärlden så har vi blivit glada för det…
Allhealing..då borde alla vuxna lära sig att verkligen lyssna på vad barnen säger….
U R us