Visst är det sorligt Elisabeth. Det är ytterligare en påminnelse om att varje dag är en gåva. Och precis som du säger så påminns man återigen om att inte ta varandra förgivna, utan att vara Tacksam för varje dag man får tillsammans med sina vänner nära och kära.

Jag fick också en förklaring på vad som hände med mig i eftermiddags, jag trodde det berodde på fullmånen men det var nog det här jag kände av. Verkligen sorligt är det.

Tröstekramar till Dig Elisabeth och alla hennes anhöriga och vänner.

Jag förstår din saknad Elisabeth, att ha förlorat så många på så kort tid är ett väldigt tungt lass att dra. Jag vet vad du går igenom för jag förlorade 5 personer sommaren 2007. Se om hälsan extra noga för det är lätt att bli sjuk utav allt sörjande. Det blev jag.

Jag beklagar din sorg.

Kram Cristine

#1 Ja Anki, det var det du kände idag, Kramar!

#2 Jag tänker på det och vet hur viktigt det är att vårda sig själv trots smärta. 2001 var det 11 unga själar som dog så på något sätt blir sorgerna annorlunda nu för man har en annan medvetenhet om vad som händer ändå. Den här vännen var otroligt medial, vi kände av varandra på distans, hade en stark telepatisk kontakt och nu kan vi fortsätta att ha kontakt men på ett annat sätt än i livet. Saknaden och tomheten finns men hennes själ finns närvarande. Kramar!

Mina tankar finns hos dig, Elisabeth. Jag vet ungefär vad du går igenom.

Beklagar din sorg Elisabeth.

2006 förlorade jag min bästa väninna, hon tog sitt liv. Saknaden är fortfarande enorm men det har gått lättare för varje dag som går.

Stor kram / Madde

Du har mina sympatier…och du har så rätt…att ta vara på varje dag och stund man har med sina kära.

Ljus och värme till dig.

Kramar/Helené

Beklagar din sorg Elisabeth!Oerhört tungt när så många lämnar en på kort tid,dessutom unga..

Kram

Beklagar Elisabeth - Ja ett dödsfall kommer aldrig lägligt och alltid för tidigt! Vist är det en mening med alla som måste gå just nu- tror jag iallla fall!

Tomheten är värst!

Kramar Jane

Beglagar verkligen din sorg Elisabeth…Måste hålla med där om att det är så många yngre som lämnar jordelivet….och jag har märkt en tendens till en enorm ökning av hjärt o kärlsjukdoms relaterade dödsfall som drabbar just dom i åldern mellan 45 o 55 års åldern…

Och det otäcka i det hela är att man märker inte varningssignalerna, man tror ju inte att man kan vara så pass allvarligt sjuk…..för det kommer som en blixt när det händer……

Man kan ju spekulera, men jag tror att nu börjar det visa sig denna stressvärld, vad den orsakar och all den skräpmat som vi kastar i oss just p g a att man inte har tid att laga riktig husmanskost för all denna sress på arbete o hemma….

Förhoppningsvis så har man börjat märka detta och försöker leva sundare….men stresset om jobb o pengar är fortfarande ett gissel i dagens Sverige…..de rika blir bara rikare o de fattiga bara fattigare…

Hoppsan…nu blev det visst mycket skrivet….

Men som ni säger, var rädd om varandra där ute och stanna upp o njut…..

kram/Eija

Beklagar din sorg Elisabeth. Man undrar ofta varför när det sker och känns så värdelöst att unga ska behöva gå bort. De har så mycket potecial (hur stavas det?) och så får de inte använda dem. Många gånger vet man svaret som du säger men frågan kvarstår Varför?

Det är ju inte en tröst precis att de har fått det de kom hit för eller gjort det de var här för. Ont gör det endå oavsett hur gammal man är.

Man har bara varandra till låns… men det i sej är en gåva.

Styrke kramar

Alma