OT: nystart mitt i livet
Ja, då har man flyttat in i en ny lya. Och börjat om på ny kula här i livet. Lite sorligt när man levt i ett kollektiv. Och haft en massa roligt. Det man saknar mest, när man är sin egen är gemenskapen med andra boenden i ett kollektiv. Men ser framemot en ny framtid där man kanske hittar ett hus att starta ett kollektiv. Men det är ändå skönt på ett sätt just nu och livet spirar. Tar lite tid tills man får in fiberbredbandet, så iphonens internet får duga så länge.
Världens mysigaste 1rok med badkar och kläkammaren på 40kvm med utsikt over ett naturreservat.
Ja just det man ska inte äta arter eight i sängen och somna mitt i. Kladdigt morgonen därpå. Eller som en av de boende. Knacka på och sticka in huvudet genom dörren när man är nyduschad och på väg att klä på sig. "hur många apelsiner ska du ha?" och där står man i bara mässingen som ett frågetecken. Ja kollektivboende har sin sidor. Jaja roligt har det varit. Och framtiden är ljus. Let there be light.
/keiran
Keiran har betydelse från gallien. Och översatt till "little dark one".
Härligt, lycka till, hur det än är så är omväxling i tillvaron inte helt fel.
Jag tror att jag själv föredrar att inte leva ihop med andra än min familj fast visst, när jag var yngre så delade jag boende met ett par tjejer och himla livat var det *Ler*.
Fast tack och lov så var det bara under några månader, det räckte 
Lycka till i den egna lilla lya! 
Förklara för mig hur man kan bo i ett kollektiv?
Lycka till i nya lyan !
Kram
Amor Vincit Omnia
Håller med Mads, lycka till i din nya vrå*ler*
Förlåt att jag glömde…det är klart att jag önskar dig lycka till i din etta. Jag har bara varit så nyfiken på hur folk klara av att bo i ett kollektiv…
Kollektiv är inte så svårt att bo i. Det handlar om rätt personligheter. Och kollektiv gör att det blir en del gemensamma kostnader för att hålla driften av boendet. Det blir betydligt billigare än när man man bor själv.
Sen i kollektivboende så är man inte så ensam heller även om man kan stänga sin dörr. Den svenska mentalitetet gör att vi svenskar tar för givet att låsa vår dörr och vara ensamma större delen av livet. Kollektivboende är tvärtemot.
Sen beror det på hur man lever i kollektivet. T ex . Biologiskt odlande av grönskart, gemensam hushållning, laga och äta mat tillsammans. Det blir som en familj i storhushåll.
Själv kan jag rekommendera att man mån gång prövar ett sådant boende. Själv skulle jag gärna flytta tillbaks till liknande boende då det underlättar allt runt omkring.
Om man tittar lite bakåt i historien så var det mycket kollektivboende på 60-70talet. Med mycket flowerpower inspiration. Men det är på intet sett något man lever i dagens kollektiva boende.
Rekommenderas varmt att pröva på.
Lycka till i din egna lya Keiran!Kul att höra du mår gott igen med!
tackar för all välgång. Härligt att höra. Ler
Jag har haft folk hemma i 9 dygn i sträck nu till nyårsdagen..de har löst av varandra och det var jobbigt. Men också så kul! Dock tror jag inte att jag skulle vilja ha en massa folk i samma hus jämt.
Någon enstöring är jag inte för det…tur att vi är olika…kram!
Detta att vara tillsammans med andra utan att kunna fly till att vara med sig själv är då inget för mig. När man låg i lumpen var man ju tvingad till detta, det gick ju det med. Men går man och suger i sig andras energier, är nog detta en omöjlighet i längden. Nej kunna gå och pissa runt knuten och att ingen ser eller komenterar detta är underbart. Eller att bo i en skogskoja flera mil till annan mänsklighet, sätta sig vid en tjärn och meta, och äta abborre till mat eller skjuta sig en tjäder eller hare, den friheten vill jag då inte vara förutan. Tur att vi är olika för annars fick man aldrig vara ifred. Räcker gott och väl dom timmarna man är på jobbet, är tvingad att hela tiden träffa olika mäniskor.
Starta ny diskussion