haha, själv har jag ett barn som är två år och hör vad jag tänker. En gång satt jag och tänkte på att baka paj. Jag gick igenom pajbakningsprocessen inuti mig för att se om jag skulle orka gå upp från soffan och sätta igång..

Plötsligt börjar min son ropa 'PAJ!!' och ränner ut till köket för att äta av pajen.. haha, stackars honom, det fanns ju ingen paj där.

För barn är ofta tanke, handling, ord, samma sak. Gränserna över det mentala rummet är itne lika skarpt målade.

Vad fiiint :-) Jag har väl lite exempel jag med…men lite svagare eller m´nåt.

 Båda mina söner, nu 12 å nyligem fyllda 14. Har vaknat som tóssiga varjke natt och pekat på osynliga saker. Då tog jag det som Nattskräck, och nu som ev  nåt medialt… :

Ja, nu när jag tänker efter finns det mera upplevelser…Tex då min yngsta son då typ 2 år var försvunnen. Jag stt vid daorn/skrivbordet och äldste sonen villew ha min uppmärkasamhet, pekade och svamlade…jag gick DIREKT till sovrumsfönstret och drog upp rullgardinen och däe står min Julius 2 år och redan öppnat e, och är i färd med att trycka ut det nästa föndter..och det  var höga fönster, så han stiod och puttade vad han hade…..

Ja detta var nog inte ett svar på frågan. men en av händelsern är lite cool. När,,, ja Julisu, nun12-åringen, kom upp från köket till övervåningen  och sa: Mamma, jag har en sån tur, Jaha, men varför då? - Jo, jag tänkte att jag ville ha min nyckel till min skattkista, och så då flög nycklarna från kylskået till mig….. O det had e de gjort.  Han berättade även om gerjer so rörde sig  i sitt rum…plus en man som var rödhärig, page, ansat rött skägg, och en grön kostym *fniss' jaja,, det var bara lite, och kul at delamed sig..

Ja, just denna sonen hat sett en munk nära honom ett flertal grr…Bla….en gång då han var på kalas 4 km här ifrån…- mamma munken dtod bakom ett träd och tittade….. Och

Äldsta sonen nu, 14 år, sat till mig en ag, då vi gicke genom skogen från bussen.

Ja, gisses, är rörigt här i natt… *fniss* Jo, äldste sonen ( som jag tror ät väldigt medial trots inga bevis) men iaf, en dag då han  ( 3 år) å lillebror gick igenom skogen från dagis ocj mot hem.Ja, då han såg lysenån långt håll i från skogen, att det kändes så bra,,, Jahah da jag: ja, som om jag dkulle hem.men de stoppar mig. _ men oj hur menar du? _ Jo det var ett ljus jag givk emot å då kom en masssa mörka "monster" å stoppade mig,…fick inte gå dit….

Jaja, kite av mina söner berättat.

Gott till er alla

Men tusan….ursäkta mig… bara en liiiiten parntes…när vi flyttadt till vr nya lägenhet, så efter ett år typ, blev yngsta sonen så glad då jag ändrade läge på hans säng… HAN sa att sååå skönt att de inte behöver stå tnt minsäng  nu….