Hejsan Katarina..
Ja du jag vet inte om man kan svara på de om man kan uppleva de i en regression om man har varit på andra sidan. Det finns dom som kan beskriva hur där ser ut men det är deras upplevelse.

Själv så vet jag bara att det finns en andra sidan andevärlden Och har alltid vetat de sen jag var barn, Men hur kan jag inte säga alls. Jag bara vet de. Jag Har ritat teckningar hur där ser ut när jag var barn och gav den till min farmor.
Våra nära och kära återföds säkert och vad jag kan tänka mig är att tid existerar inte på andra sidan.. och kan ta en hel del år kanske eller inte innan man återfödds. Många har kanske varit med om hemska upplevelser här på jorden och kanske måste beareta detta på andra sidan.. En del andra har kanske levt färdigt här på jorden. Detta är mina tankar hur jag ser de. 

Kram Tina

Jag för mig är det en självklarhet att det finns en Andevärld. Men så blev jag lite fundersam när de här tankarna dök upp när jag låg o vilade.

Jag tycker att kan man uppleva sina tidigare liv, så varför kan man inte uppleva sin vistelse i Andevärlden.

Dum fråga tydligen, för jag får inga svar.

Jo, från dig Tina…Kram

Att återblicka kallas även regression, att vända sig inått och meditera över sitt liv och känslor.

Ett sätt är att minnas sitt nuvarande liv, sen arbeta sig djupare därefter.

Om det är svårt att regressa så kan det bero på orsaksjälen, den som speglar vårt val i detta liv, som kanske blockerar uppfattningar som inte stämmer in på livsplanen. Men som barn brukar man vara lätt upptaglig för det andliga men runt 15-20 års ålder brukar orsakskroppen stänga av denna funktionen då man går in i vuxenvärlden och glömmer bort sitt undermedvetnas riktiga jag.

Jo, varje själ har vart många vändor där hemma. Ömsom brukar det vara en tid som sträcker sig som en viloperiod där hemma där man får bearbeta det som man gått igenom i det liv man levt. Och samt överblicka inför nästa om man nu anser sig behöva det. För var och en bestämmer om man känner att man behöver lära sig något nytt att handskas med.

Allt är frivilligt efter egen känsla och uppfattning om vad man behöver gå igenom.

Nära och kära finns alltid med i bilden, även minnet av dom eller så som de säger i det okända. Ett avtryck av en själ som speglar sig i ens eget sinne.

Avtrycket kan spegla sig där hemma då de kan vara nere på ett pågående liv. Även genom astralt resande kan man möta sina nära och kära, genom pågående sömnperioder.

Typ som exempel att man känner sig helt utmattad när man sovit. Då kan man säga att man har både bearbetat rätt så mycket i sitt undermedvetna och vart en vända där hemma.

Så dina frågor är berättigade och inte något flum. Jag hoppas du förstår lite av det jag svarat på men om du inte förstår så kan du gärna skriva följdfrågor.

/hälsningar Sirmerlin/Keirun

Nä det finns inga dumma frågor. Jo sådana tankar kommer upp mellanåt hos mej också. Kanske finns det någon här som kan svara på de varför man inte kan uppleva sin vistelse i andevärlden som man upplever sina tidiga liv.

Men andra sidan så kanske det inte är meningen att man ska uppleva och komma ihåg sin vistelse på andra sidan. Sina tidiga liv kommer man kanske ihåg just för att man ska bearbeta och förändra mönster i sitt liv.

#2 Om varför man blockerar sin vistelse i andevärlden, beror dels till orsakssjälen och även sin öppenhet till det andliga. Alltså kopplingen mellan kropp och själ. Ju mer öppensinnlig du är desto starkare koppling har du.

Sen har det med känslan av just hemma känsla. Om det är starkt nog så kanske man som kropp/skal inte har mod att stanna kvar och då finns det ingen mening i att leva eller lära sig det man har utsatt sig för.

Hemma känslan får inte övervinna modet att leva och lära.

Tack Sirmelin, jo jag förstår hur du menar. Mycket tänkvärt du skrev, det får ha en stund på sig att landa i mitt medvetande. Tack!

Ja Tina, det lät ju förnuftigt. Att man kan uppleva sina tidigare liv för att det finns saker/känslor att bearbeta som "stör" i detta livet!?

Andevärlden kanske man inte ska minnas, för då längtar man kanske dit hela tiden och har ingen lust att vara här o kämpa med motgångar.

#6 Ja det var så du fick mig att tänka, vi skrev inläggen samtidigt.

Varför gå här o kämpa, när man kan ha det fullkomligt någon annanstans.

Hmm, ja det får ju mig att börja fundera kring människor som tar livet av sig.

Det var så lite så. *ler*

…fridens liljor…

#9

De som inte orkar leva, får en psykologisk konsekvens som klickar i hjärnans mer vitala delar, där nervcellerna stänger av känslan från förnuftet. Känslan att göra det blir så pass stark att det tränger undan all övrig verksamhet i hjärnan. Enda hjälpen är psykologisk hjälp där tankegångarna måste övervinnas.

Om det inte hjälps så har de gjort ett val som står i deras livsplan. Men kan förändras, så att de lär sig leva med de motgångar.

Samt även den psykologiska effekten av att klara av livet som det är. Att se och övervinna en motgång utan att tycka sig det.

Jag tror att vi kämpar i detta liv just för att vi har något att lära oss. Ungeför som en skola. Lär vi oss inte så får man gå om klassen igen för eller senare i sitt liv. Sen är det upp till oss själva hur eller vilken väg vi tar. Tror själv att det står skrivet på andra sidan en livsplan vad vi ska lära oss. Om du förstår vad jag menar Katarina?

Mm. Finns ju människor, som känner att dom inte hör hemma här, tänkte att det kanske är för att dom har ett starkare undermedvetet minne av Andevärlden än andra.

Ja, just nu har jag mycket tankegångar i min lilla hjärna.

Jo man kan känna att man inte tillhör detta liv mellanåt.

#14 det är en process man måste lära sig av. Att inte fastna i, utan att gå vidare. eller att förändra så att man får en identitet eller en bekräftelse på att man är en själ och människa eller vad man nu tycker sig vara.

*15 Precis jag skrev inte de.. Men man får peppra sig själva och tänka att jag är idetta liv nu och får kämpa vidare. Tyvärr så finns det dom som inte klarar av detta. Har själv en kusin som inte orkade mera utan tog sitt liv.

brukar säga inom mig själv, att linjen man går på så är det mellan förnuft och känsla som är hårfin, man vandrar på.

#15 Ja men det är inga lätta saker att ta sig ur.

Ja den där livsplanen.

Jag måste ha varit skitpackad när jag gjorde upp min

*asg*

härlig kommentar #18

*18* Asg du är för härlig katarina

Ja jag kan inte se ngn logisk förklaring till att jag har ett skitliv.

Nä då så illa är det inte, men jag har ju varit tvungen att passera en hel del som inte varit så roligt. Kryper i uppförsbacke just nu också, men jag får väl tro o hoppas att jag fick till slutklämmen av Livsplanen på nykter kaliber.

Jag tror att man inte kommer ihåg andelivet just för att det finns inga tidsbegrepp där och där lever du inte på det viset som här på jorden…..det är vad jag TROR….

och sen detta att man har fått som du Katarinaj, sin beskärda del av allt annat än trevligheter här o nu i detta liv, tror jag har att göra med att lära sig…..redan som 13-åring brukade jag tänka att jag måste ha varit en riktig elaking i ett tidigare liv, och att jag får sona det nu….varifrån jag fick det, har jag ingen aning om….den tanken bara fanns där…

Och ju äldre jag blev desto mer säker blev jag på denna tanke, för det var ingen dans på rosor senare heller….nu idag har själen fått ro här men istället ersatts av sjukdomar som inte går att bota, bara lindra…..så nog är det en livslärdom man har….och förhoppningsvis skall jag slippa komma tillbaka till jorden mer……

Om det inte blir i lyckans Tecken då isåfall…..Frisk, rik och lycklig (En egoistisk tanke bara)

Javisst är vi här för att "lära oss" som ni skriver….men jag säger hellre att vi är här för att uppleva fysiskt liv snarare än att lära sig dygder och det vi kallar kärlek och visdom m.m.

Detta att vi tror att vi alltid ska lära oss något, utvecklas andligt och så vidare är ett typiskt mänskligt/fysiskt tänkande anser jag.

Tiden finns inte annat än på jorden i det fysiska livet. Detta är en svår sak att greppa, men så är det i alla fall tror jag. Det gör att vi kan leva alla våra liv samtidigt plus att vi kan vara på "andra sidan" i alla våra vistelser där, även det samtidigt.

Det låter kanske flummigt, men tänk efter på djupet lite om detta så kanske ni kan förstå hur jag menar…..

När det gäller reinkarnation/inkarnationer så anser jag att det inte är något särskilt antal inkarnationer man skall göra för att bli upplyst och få stanna kvar. Det är en oändlig kedja av inkarnationer och vistelser på "andra sidan" och i övriga astralvärldar, det tar helt enkelt aldrig slut.

Men visst kan man komma till ett stadium då man kan säga att man stannar på "andra sidan" och till exempel får en uppgift där. Det kan vara att bli Guide/andlig vägledare till någon varelse på jorden eller någon av de miljarders miljarder planeter som har intelligent liv i Universum. Att leva som människa på jorden anses ju vara det "tuffaste" och jobbigaste sättet att uppleva fysiskt liv.

Allt sägs bero på att jorden är den enda planeten med intelligenta varelser där det finns våld, krig, förstörelse av den egna miljön och den egna planeten, ett icke fungerande och orättvist system för fördelning av jordens resurser, mat, vatten, samarbete för allas bästa o.s.v

Detta gör att de flesta själar väljer att leva på andra planeter och de tycker att vi är modiga äventyrare som vill leva ett liv på jorden.

Om man väljer att leva som intelligent varelse på andra planeter så har man en helt annan tillvaro, men det tar längre tid att uppleva på de planeterna. Alla varelser behöver ju inte uppleva samma saker som tur är. Det kollektiva medvetandet tar ju upp erfarenheter från alla levande varelser och lagrar dem på "hårddisken" skulle man kunna säga.

Vad är då meningen med allt detta upplevande?

Ja, det kan man ju tvista om, men jag anser att det är det som står i en del skrifter att vi skall uppleva fysiskt liv för Guds räkning. För att h*n ska få möjlighet att känna alla aspekter av sina skapelser.

Detta gör att det finns hur många variabler som helst att uppleva genom fysiskt liv. Det finns inte två människor som har ett helt identiskt liv, även om de kan ha många likadana upplevelser så är det alltid något som skiljer dem åt.

Antalet själar i Universum är skapade på en och samma gång. det är ett statiskt antal. Men de kan leva sina liv på ett oräkneligt antal planeter. Exempelvis så funderar många på om det föds nya själar?

Nej, de är skapade samtidigt, men de kan vara nya just på jorden.

Och vi tycker att vi är rätt många nu på jorden, men planeten skulle kunna föda ännu fler. Om vi fördelade allting rättvist och hade fungerande system, avskaffade politik och krig och annat destruktivt som vi inte har någon nytta av om vi vill leva i enighet med varandra och med vår planet.

Namaste Jordbor!

/ Jerry

"Mellantiden" alltså då vi är hemma i andevärlden, så arbetar vi framförallt fram en ny livsplan, man syr ihop allt för att få med alla nya läxor i nästkommande liv.
Det är oerhört mycket som ska klaffa, föräldraskap, släktskap, vänskap, tillfälliga möten osv.

Om man, när man fötts och ska leva detta liv, kan återse hela livsplanen med läxor och alla svar, alltså facit på det liv man för tillfället lever så blir det ju ingen skola.
Våra guider är ju också med då livsplanen tas fram så de vet ju facit men de varken berättar svaren eller går in och hjälper till i tid och otid för skulle de göra det så blir vi ju egentligen inte hjälpta.

Det är lite som med barnen i skolan, de vinner ingenting på att få tag på facit till ett av proven i skolan, de kommer ju då att missa en hel deö lärdomar som ledde fram till svaret.

Jag själv har under stora delar av mitt liv haft det väldigt jobbigt med många väldigt tunga lärdomar som jag inte önskar någon annan men om jag inte hade gått igenom dem utan lyckats se mitt andeliv och få facit direkt till den situation jag idag har….ja då skulle jag inte ens leva som jag gör idag, det är alla mina svårigheter, glädjeämnen, sorger och känsloliv som tagit mig dit jag är idag.

Luddigt är det men detta är min tro, jag vet ju att det även finns en tro på att vi inte reinkarnerar till samma dimension om och om igen, alltså har man varit på jorden en gång så skickas man inte tillbaka utan man föds om i en annan dimension fast jag själv har ännu inte kommit till de tankegångarna så jag väljer att tro på de reinkarnationer jag fått äran att återuppleva, det har gjort att jag förstår mer av både mig själv och varför jag är som jag är idag och har ett visst beteendemönster i bagaget.

Mhmmm, mycket tänkvärt ni skriver… Kommer ihåg när jag var yngre och ville inte alls att någon skulle ta i mig, det var något jag var tvungen att lära mig, men nu när jag lärt mig fysisk kontakt märker jag att man får ut så mycket mer från människor som inte har lärt sig/är rädda för fysisk kontakt, det finns tyvärr många såna i min närhet och det känns såklart ovant för dom att möta min spontana figur…

Men jag lär för att leva och lever för att lära och tycker att det är så himla spännande allting nu när jag kommit över den värsta tröskeln…

Men ibland funderar jag också på hur jag kunde ha gjort en sådan livsplan, men det kommer visa sig när den dagen/stunden är inne…

Kram på er

Ibland kan jag tycka o tro att vi glamoriserar andevärlden alldeles för mycket. De andra dimensionerna är precis det det säger - andra dimensioner. Av oss själva, av vårt medvetande, av vårt universum.

Hör ofta människor säga ungefär så här, särskilt dom som tycker dom kommit lååångt i sin utveckling, *ironi*, att det här livet har dom fått till sig, är det sista. Efter det här hemska livet när allt gick åt pipan och alla var så stygga, då ska dom få bli guider i en högre dimension. Vilket skämt!

När vi förstår att vi kan vandra mellan medvetenheter, precis som vi vandrar mellan känslor - förbannad o dum i huvvet, lugn, kärleksfull och klok, sorgsen med alla världens eländigheter över sig - så kan vi vandra i medvetenhetsgrader i de andliga sfärerna. När vi väljer bort dramat, där vi inte längre blir offer för hur eländigt det är här nere på Moder Jord, då pratar vi business vad gäller guidenivå.

Om du väljer att förstå hela bilden av vad som pågår här nere, om du slutar vara både överkucku o tro att du vet allt i bilden av din superandliga själ, när du också slutar vara offer för allt som du tycker drabbar dig, då blir du en guide för alla runt omkring dig. Då får du ett sällsamt ljus i och omkring dig, som alla känner av. Dina ögon lyser av ett särskilt ljus, alla som ser förstår att du har sett, upplevt något som dom också vill uppleva och nå fram till.

När vi har våra inkarnationer så hoppar vi mellan medvetandena och i början är det säkert bara små, små fragment av att vara en ljus, vis varelse. Efter lång erfarenhet och kanske många liv så börjar det vi upplever i andevärlden, eller de andra dimensionerna mellan våra liv här, att mer och mer vara en del av oss i våra liv här nere på jorden. Det är nog det vi ska vakna upp inför nu. Det här är ett viktigt liv, för nu ska vi minnas hur det är att leva utan drama, konflikter, projektioner, tjafs och elände. Nu ska vi minnas, hela vår vakna och sovande tid härnere hur det känns när vi vet vilka vi är och hur man bäst möter andra själar i harmoni. Varför just det här livet? Jo, för att den här vackra planeten håller på att gå i bitar av vår disharmoni och allt förutspått om det andliga uppvaknandet är här.

Nu har vi chansen att "sy ihop säcken" av alla våra tidigare erfarenheter, och om det är möjligt som många säger att minnas framåt, även våra framtida erfarenheter och göra gott för den här skönheten Moder Jord.

När jag möter andevärlden så är det aldrig vi och dom. Dom sätter sig aldrig på några piedestaler och tycker dom vet mer, är för mer, än oss här nere. Vi hör ihop. Att minnas andevärlden och våra mellanstationer mellan liven är att minnas sig själv. Vem man egentligen är när man slutligen lägger ner kampen.

Är det här sant?? Inte vet jag, men i mitt huvud och i mitt hjärta känns det finemang!

Allt det elände jag gått igenom då? Troligen för att jag äntligen skulle fatta bättre än att skapa elände…

Jag läser inte igenom alla svar, jag bidrar med min teori här o nu!

Du lever ett liv här o nu. När du dör går du över till andra sidan, som det så fint heter här, så tas du emot av din närmsta avlidna anhörig.

Hon/Han visar dig vägen till ljuset, och du har 2 val i det läget. Att lita på henne/honom eller att välja att stanna kvar i "mellanskiktet".

Du vet inte att du har lämnat jordelivet då denna person tar din hand för att visa vägen till andra sidan. Oftast vill man stanna kvar för att avsluta saker som man inte hunnit avsluta.

Oftast väljer anden att vandra vidare med sin anhörig till andra sidan.

Ande=Din kropps ikon som du valt att leva på jorden

Själ=Din energi

Själen finns bara i EN av dig, Andar finns i x-antal som du valt att leva (gå tillbaka i jordelivet) i och leva liv i.

Exempel: Jag lever i 80år.. Jag dör o går "över". Väljer att vandra över med min nära anhörig direkt. Min själ har varit med om att känna av 80 jordeår av livets hemskheter o njutbarheter, Jag har levt ett 80-årigt liv av alla dess slag. Min SJÄL vill känna av att leva av att känna endast njutning!! i nästa liv. Jag väljer att gå "ner" på jorden igen efter en snar tid och har valt att min själ endast ska njuta av 20 år då jag ska komma tillbaka igen. Jag lever av njutning i 20 år då jag dör och åter kommer tillbaka till "utgångspunkten" för att välja ett annat leverne för min själ. Denna gång, vill jag att minsjäl ska känna av en fattigdom i Afrika tillex…o.s.v o.s.v

Min Själ har fått varit med om både det ena o andra under denna tiden samtidigt som den utvecklats. Anden däremot, är alla dom olika faserna av "människosätten" man valt. Alltså KAN du få kontakt med en ande oavsett om den valt att gå vidare själsmässigt.

Än en gång..

Ande = Ditt val i livet att leva efter att gå tillbaka till jordelivet

Själ = Den som utvecklas av att leva alla dom olika liven som finns att leva här!

Så Anden i glaset ser jag som att leka med gamla andeerfarenheter som man blåser liv i igen.

En Själ får du aldrig kontakt med eftersom den strävarefter att få full kontroll och erfarenhet av livets alla dimensioner OCH det har INGEN uppnått än. Jorden är inte såå gammal.

Sammanfattning:

Medium kan tala med alla andar på andra sidan. Oavsett om du har levt i 4 olika andar så får dom kontakt med samtliga. Även om du är nere på jordelivet just Nu i en annan ande.

Dock är Din Själ den som styr upp allt. Din Själ kan inte ens ett Medium få kontakt med eftersom ett mediums leverne på jorden just nu endast är en del av den Själens vandring till erfarenhet.

När hela Pusslet är lagt så förstår Ni vad jag menar..

Jag har dock inget årtal att säga när detta är klart!

Men att vårda varandras levande andar är en bra bit på vandringen till ett positivare och varmare levande liv så…

Till Er Alla från Mig ..

KRRAAAAAAAAAM

#24 Kommer jag att återfödas med en stor ända även i mitt nästa liv?

#29 Ja, tyvärr är det så. Alla som har stora ändor har alltid haft det i alla liv och kommer alltid att ha det i samtliga kommande liv. En stor ända är ett väldigt viktigt karma att deala med.

#28 Krånglig teori, tycker jag. Men ska förstås läsa igen och se om jag kan få det att trilla på plats.

Så är det ju så förstås, att allt bara är teorier - vi är bara små männskoknytt här på jorden som försöker lista ut vad allt egentligen handlar om…. Härligt att ingen av oss faktiskt kan VETA svaren. Man utbyter tankar och åsikter, som i den här tråden. Något känns helt fantastiskt ok som någon skriver, nåt annat känns bara så fel och galet. Ibland tror jag det är så att själen responderar på det som är "rätt" i ljusets mening, men ibland så tror jag att jag kan reagera negativt på någons åsikter för att jag inte är där att jag kan förstå just dom tankarna än…

Gäller att vifta bort skygglapparna, hålla koll på egot och se till att dt är glädjefullt och roligt på vägen….

#30 *ASG* Du e la för Bra Trisha! Dum fråga blir Dumt svar tillbaka

Tack för era kloka svar som tillkommit efter jag gick o nannade och jobbade i dag.

I think i got it!!

24, jag är inne på samma teori som dej . tex att all tid existerar samtidigt och att alla tidigari och kommande liv finns samtidigt ,ser det som att allt finns i olika skikt. tror också att tid och rum bara finns här i vår fysiska värld, allt annat ligger utanför tid och rum.

är oxå inne på samma sak om att vi är här för att samla på upplevelser från obegränsat antal liv ,inte lära oss.

tycker ävan att det är intresanta frågor.

Sylvia browne sade en gång på montel show att en själ i snitt har runt 47-48 liv.

Inte vet jag om det stämmer, men hon verkar "veta" mkt.

Jag hör till dem som inte tror det finns tidigare liv(om ni inte räknar dem som levt före oss- finns historieböcker om våra föregångare)

Vi lever ett liv och det lever vi förevigt i olika existenser!

Jorden är en del i den utvecklingen sen går vi vidare framåt och till högre vibbrationsvärldar! tills……. ja det vet nog ingen- antar att det går för evigt!

Men att vi skulle komma tillbaka hit liv efter liv så som reinkarna tion - nej - det är i mina ögon trångsynt och endast att hålla kvar i jordens existens som det ända rätta! Näe det finns så många världar att leva i - varför skulle jorden vara det ulltimata? En tuff prövning i vårat evig liv och viktig med är det - för annar vore vi inte här:-)

Vänligen Jane

jag har läst en del inlägg i tråden och fick mig att komma ihåg en gamal videofilm som mamma filmade på mig när jag var barn, måste hitta den igen. Jag sitter å sjunger framför kameran (spexar som ett barn gör) sen säger jag  nåt i stil med " mamma , ska jag berätta hur det går till när vi kommer till jorden. jo vi sitter med en person och sedan väljer vi vem vi vill bo hos, vem som ska vara min mamma å pappa, syskon och vart jag vill bo, vi är i olika rum där man kan får välja olika saker, vissa kan inte välja allt i alla rum, dem får välja annat. Så jag såg dig, pappa och bror och syster ifrån himlen förut och ville komma till er" sedan slutar jag prata och mamma skrattar och säger " ja du lilla gumman, du borde skriva en bok med din fanstasi när du blir stor"

Jag är väl kanske 4år gamal när videon spelas in… Kom att tänka på den när jag läste ett inlägg i tråden om att man väljer sin plats.