Eftersom alla människor är mediala (har ett sjätte sinne) så kan i princip alla utbilda sig till medium. MEN det är inte säkert att medialiteten räcker till ett mediumskap och det är ett hårt arbete att nå dit. Det är inte bara att länka in till Andevärlden utan det är mycket att lära om sig själv också även om andens filosofi, hur man möter en medmänniska, förstå symbolism osv.

Att böjra en kurs är en god start för att underöka om medialiteten räcker till att "bli ett medium".

Jag tror att alla kan bli medium, och lära sig ta kontakt med andra sidan! Sen, precis som att alla kan lära sig spela piano, blir inte alla som de stora klasiska spelarna.

Vad som krävs är enligt mig kärlek, att kunna komminucera, ödmjukhet, etik och tillit! Så som #1 har skrivit

Det finns också cirklar att kunna gå för att lära isg upptäcka vad man kan

Kan bara hålla med ovanstående. Räcker dock inte med en veckoslutskurs eller bara att man får för sig att man ska jobba som medium, vilket tyvärr blir allt vanligare.  Men alla har en själ, själen hänger ihop med alltet, även de andra dimensionerna. Sen väljer man själv, på ett själsplan, om man ska öppna upp denna kontakt. Många väljer ju att inte ha någon kkontakt alls med sina själar, hemskt att se men ack så vanligt.

Sen är det så viktigt det Oona skriver, man bara måste utveckla sin egen personlighet och mogna som människa innan man kan arbeta med detta på ett seriöst sätt.

Min lärare säger alltid att alla kan lära sig men alla kan inte bli proffs!

Jag har varit hos medium som absolut inte varit proffesionell, och det kan skada mer än det hjälper.

Jag kom dit i svår sorg efter min sons död, och hon började gagga om att först nu förstår han att pengar inte är allt, bla bla bla!!

Min son var 8 år och hade inga bekymmer med pengar mm. Han var älskad och omtyckt av alla och hade ett sätt som drog till sig folk. Han var humoristisk och hade en räv bakom varje öra.

Detta blev så fel att få höra att man tappade all tillit till andra sidan. Som tur var hade vi en bokad tid ett par dagar senare hos ett annat medium och det var en lyckoträff, hon var helt underbart träffsäker och min son talade om genom henne att det inte var han som talade genom det förra mediet!

Därför kan jag bara uppmana alla som vill bli medium:

Bli riktigt duktiga innan ni börjar ge er ut för att vara medium, ha mycket träning och erfarenhet innan ni tar emot okända personer. Det kan stjälpa istället för att hjälpa! Låt det aldrig bli slentriant arbete utan arbeta alltid efter bästa förmåga och var noga med att bekräfta vem ni får kontakt med innan ni ger budskap mm.

Hade jag inte haft den där tiden bokad hos det andra mediet hade jag förmodligen inte suttit här nu. Det sänkte mig och min fru helt till botten.

Det är viktiga saker vi har att göra med!

Jag har själv tänkt att bli medium och kunna hjälpa andra så som jag själv blivit hjälpt. Men jag är väldigt rädd för att börja för tidigt.

Jag har nu gått kvällskurser i 2 år och börjar känna att det närmar sig men att det är en bit kvar. Jag tränar på vänner och bekanta och lyckas riktigt bra men känner att jag vill få mer kött på benen innan jag tar emot fullständiga främlingar. Detta för att jag vet hur galet det kan bli och hur otroligt underbart det bör bli!

Åh Starson vad tråkigt att du träffade så fel medium men samtidigt gott att du då hade tid hos en seriös och bra kort tid efter.

Jag är ju inte medum själv men känner starkt att det är en lång väg och utvecklingsprocess man ska gå igenom som människa innan man kan/bör kalla sig medium. Visst vissa har nog förmågan med sig väldigt starkt och naturligt, andra behöver arbeta mer för att utvecklas.

Själv skulle jag aldrig våga utge mig för att vara medium innan jag känner mig väldigt trygg i den jag är och min förmåga, det är såpass viktiga saker man har att göra med. Att vägleda andra ska göras på ett bra sätt.

Kramar

Vad vackert, Starson att du nu väljer att göra något av dina gåvor utifrån det smärtsamma ni varit med om.

Så tankvärt inlägg du skrivit. Hoppas många läser det och tar in. Finns ingen gång som jag känner mig så ödmjuk och försiktig som när jag har föräldrar till barn som gått över. Några av dem har idag liksom dig gjort något av det mediala och det är en glädje att se dem i övertygelsen om att deras barn verkligen finns där, men i annan dimension.

Lycka till med ditt mediumskap. Det känns verkligen som du fick en hård och tuff lektion som sannerligen kommer att hjälpa dig bli en underbar ren kanal, fylld av lyhördhet och finkänsla för de som du möter.

Tack, Trisha!

Ja, livet "drabbar" oss olika. Kan ju bara säga att ett besök hos ett bra medium är den bästa "hjälpen" i sorgen. Jag känner av min son allt som oftast och har mött honom i Meditation och drömmar några gånger. Annars verkar det vara svårt att släppa efter och få in sina egna nära och kära. Man tror oftast att det är ens egna fantasier och minnen.

Har en liten fin berättelse om när jag första gången mötte honom i meditation:

Jag satt i ganska djup Meditation när jag fick se honom. Han hade badbyxor och sprang omkring på en sandstrand. Han älskade att simma och dyka och var som en fisk i vattnet men nu var han på stranden. Han sprang stundtals på alla fyra och sprätte sand med fötterna så att det yrde om honom. Han var alltid full av energi och bus. Jag kände att jag inte kunde behärska mig utan föll i gråt och genast frågade jag mig själv om det varit min egen fantasi eller ett minne av honom. Ett par dagar senare var jag inne i en affär och det första jag får se är en ängel som står på alla fyra med ett ben upp i luften, gissa om jag fick svar på min fråga? Den pryder nu en liten minnesplats här hemma.

Jag säger det igen: Var självkritiska, tänk så här, är jag verkligen mogen att ta emot människor i sorg, för det är många sörjande som söker upp medium. Kan jag verkligen stå för allt jag ger mig ut för att vara?

#7 Fint skrivet det är värt att läsa så jag lyfter upp den här tråden.

Beklagar din stora förlost, hoppas du får träffa honom ofta när du mediterar.

Det var han lilla ängel du såg nu har du den hemma, tänk på att tända ljus ibland och ställa ett glas vatten på kvällen så får du mer hans närvaro.

Kram Dinengel

#4 Interessant att läsa. Jag själv har inte varit på så veldigt många sittningar, men har redan lärt mig at varje sittning er oerhört olika. Och som du säger: det kan vara til mer skada, änn att det er en god upplevning. Hvis man blir forvirrad, så er det nåt pågång som inte er rett. Och ofta beror det vel på at mediummet har mistolkat.

Men jag har fått glädjan av att få uppleva sittningar som sitter som et sukkertöy i mitt hjärta i flera dagar efterhand :) En helt speciell kärlekskänsla som brer seg i själen när man har fått kontakt med någon av sina på Andra sidan.

På samma sett kan en sittning ge sorg och fölelsesmessig skada. Jag har svårt för att retta upp nåt som kom ut fel från mediummets sida i mars i år. Det er altså flera månader sen, men det traff meg så jättefel, och blev omtrent en sannhet, fordi mediummet var kraftfulll i sin påståendhet.

jag har väl lärt att man inte ska börja prata så mycket själv under en sittning, men sitta der och lysna. Men det er svårt att inte bliva påtänd och engasjerat :)