HUNDENS DAGBOK

07.00 - Tjohoo, en promenad. Det är det bästa som finns!
08.00 - Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!
09.00 - Tjohoo, ungarna är uppe. Det är det bästa som finns!
12.00 - Tjohoo, leka i trädgården. Det är det bästa som finns!
14.00 - Tjohoo, åka bilen. Det är det bästa som finns!
15.00 - Tjohoo, ungarna kommer hem. Det är det bästa som finns!
16.00 - Tjohoo, leka med en boll. Det är det bästa som finns!
17.00 - Tjohoo, matte och husse kommer hem. Det är det bästa som finns!
18.00 - Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!
20.00 - Tjohoo, bli kliad på magen i soffan. Det är det bästa som finns!
22.00 - Tjohoo, sova i mattes och husses säng. Det är det bästa som finns!

KATTENS DAGBOK

783:e dagen i fångenskap…
Mina kidnappare fortsätter att tortera mig med bisarra dinglande saker. De
frossar i färskt kött medan jag tvingas leva på torrfoder och slemmig
burkmat. Det enda som håller mig igång är hoppet att jag en dag ska lyckas
rymma, och den milda tillfredsställelse jag får av att klösa på möblerna.
Imorgon ska jag eventuellt äta ännu en krukväxt.

Idag misslyckades jag än en gång med att döda mina kidnappare genom att
försöka fälla dem med min kropp. Jag borde kanske försöka vid toppen av
trapporna.

I ett försök att sätta mina förtryckare ur balans, framtvingade jag en
hårboll i deras favoritfåtölj. Kom ihåg: lägg en på deras säng.
Fångade en mus som jag bet huvudet av. Lade den huvudlösa kroppen vid dörren
som ett Tecken till mina kidnappare om vad jag är kapabel till, så att de
ska gå runt i ständig skräck. Bemötandet jag fick var en massa klappar,
kramar och gullande om vilken duktig kissemiss jag är. Saker och ting går
inte som planerat.

På kvällen dök deras kumpaner upp för någon sorts sammankomst. Jag blev
placerad i isolering under mötet, men jag kunde känna doften av deras mat
och höra brottstycken från deras kriminella planer. Tydligen var jag inlåst
på grund av min kraftfulla förmåga att framkalla något de refererade till
som 'allergi'. Jag måste komma underfund med vad detta är så att jag kan
använda det till min fördel.

De andra internerna smörar för våra fångvaktare och jag vågar inte anförtro
mig till någon av dem inför risken att någon tjallar. Hunden släpps
regelbundet ur sina bojor men återvänder frivilligt. Han är uppenbarligen
efterbliven.

Fågeln däremot ger intryck av att vara en informatör. Han pratar med våra
kidnappare regelbundet, och jag är övertygad om att han rapporterar vartenda
steg jag tar. Tack vare sin placering i metallrummet är han för tillfället i
säkerhet.
Men jag kan vänta.

Det är bara en tidsfråga innan mina planer slår i verket…