Fick kontakt idag (läs igår eller inatt för er som föredrar det denna sena timma ) med dom som har hållt till i mitt rum en tid.
Det visade sej att det var min mormor och min morbror som har hållt ögonen på mej och dom hade båda en varsin hälsning till mej.

Mormor bad mej hälsa min mamma att hon skulle sluta klandra sej själv för mormors död (mammas tvillingsyster anklagade mama för mormos död -96 som var helt naturlig). Det uppstod bråk i familjen pga det men det löste sej snabbt.

Min morbror hade en hälsning till mej om att jag skulle släppa taget, tolkade det som att det var att jag skulle släppa taget om/sluta klandra mej själv för att jag aldrig gick på hans begravning. Jag lovade att släppa taget och det känns nu som världens befrielse över att ha gjort det!
Han kändes så liten och skör när han höll om mej så det var inte sant. Han som brukade va så lång i livet var nu nästan kortare/mindre än mej, det kändes konstigt att känna honom så liten.

Mormor fick mej att lova att jag skulle prata med mamma om att hon skulle sluta klandra sej själv för hennes död när jag fick tillfälle att ta upp det när vi var ensamma. Kan inte göra det nu då hon sover och med all säkerhet inte vill bli störd, så det ska göras så fort som möjligt imorgon.

Alltihopa var så vackert så jag vet inte ut! Hur kan nåt så vackert ens finnas? Det känns konstigt! Jag känner mej nästan förvirrad över det vackra dom kom med, känns som om jag var liten igen och inte visste vart jag skulle ta vägen! Så oerhört vackert var det! Jag kan inte släppa det!

Låt oss hoppas att det vackra finns kvar imorgon när jag vaknar. God natt allesammans och ha en skön tredje advent imorgon när ni vaknar!

MVH //Vargen

(PS. Säg till om tråden ligger i fel forum, jag flyttar den så fort som möjligt! DS.)