Har jag så ger jag vid sådana tillfällen!

Vänligen Jane

har flera gånger gett bussbiljetter etc för att jag har bekanta som någon gång varit uteliggare så det känns inte så långt borta. oftast brukar dock ingen fråga mig ser väl fattig ut :P

I indien var det dock många och det var väldigt svårt att se mammor utan ett ben eller arm med svältande barn vet själv inte vad man gör då blev rädd.

En liten slant ger man allt, är det så att det är en luredrejare…So What!…..de pengarna är ju inget att bråka om….annars så är det väl unt för en stackare……Jag lider verkligen med de som är uteliggare…….har själv varit i fattigdomens rand och letat tomflaskor för att få ihop till mat till barnen…för pengarna gick ju åt till boendet….

Ja usch…inget man vill ens tänka på längre…………..

Tyvärr så är folk oftast dömande, när dom möter dessa stackare….

Ibland när jag går förbi en som ligger/sitter och ber om pengar så känner jag hur illa den personen mår, det syns i deras ögon att dom givit upp och inte bryr sig längre, det enda som existerar är att få pengar till att överleva en dag till. 

Jag blir så himla berörd, hade jag inte haft spärren hade jag nog gett bort allt vad jag äger och har för att hjälpa dom hemlösa.

Att ge av hjärtat något jag gör lite då och då, borde skärpa mig och göra det oftare.

Ge av hjärtat och vad mottagaren använder pengarna till är deras ensak….vem är jag att dömma?

Ge av hjärtat och glöm sedan bort att du gjorde så

Ge av hjärtat och du kommer att få ta emot hjälp när du behöver.

Att ge av hjärtat är ett leende tack nog.

Ha det fint därute, Oona

Hur gör man något ogjort, gjort ?

Kram

Råkar ofta ut för detta eftersom jag ett par gånger i veckan går ner på stan med mina hundar. Vi stannar alltid o pratar med de som samhälltet glömt. En pratstund och lite kel med hundarna ger så mycket till dessa personer.

-Har du några kronor att ge mig till bussen?? Det får jag alltid höra.

-Hade du varit ärlig och sagt att du ska ha pengarna till bolaget, så kanske jag hade gett dig några kronor. Jag kan alltid bjussa på en hamburgare om du vill!

Får alltid ett stort leende tillbaka men ingen har velat bli bjuden på en hamburgare..

Samma sak sker nästan varge gång..fast det oftast är samma personer. Ibland ser jag ett oskyldigt leende på deras läppar, tror och vet att de känner igen mig och hundarna.

Att alkoholen oftast är en räddning för dessa människor för att orka gå vidare till nästa dag(enligt dem själva). Att bedöva smärtan och en kall natt..Men känner att jag inte kan bidra till detta.

Kram Maili

Brukar oftast ge en slant.

Tycker inte att du ska känna dig hemsk för det! Nästa gång ger du säkert en slant. Du kände ju ånger efteråt och det är ju ett bevis för att du egentligen ville ge men troligen blev lite paff av situationen. Hade du även efteråt känt att du gjorde rätt, förstår jag om du börjat undra över dina känslor. Men det måste ju också vara så att det är frivilligt att ge, utan att man ska behöva känna sig som en skurk för det.

sant starson, tack

Jag ger andra behövande några kronor om jag själv har något en 20 kr hit eller dit och man möts av sådan tacksamhet.Jag brukar tänka att det kunde lika gärna ha varit jag,man ska inte döma dom som inte har det bättre.Även oss kan det drabbas det behövs så lite för att "gå ner sig" sjukdom,äktenskapliga kriser,död,osv.

Varma hälsn. Eva

jag ger då jag kan.. har aldrig varit i den sitsen någon  gång.. men har själv behövt andras hjälp dock inte som uteliggare men med annat.. de man får ger man åter då man kan till de som behöver..

Har jag lösa pengar så klart att jag ger, de flesta har nog inte valt det liv de tvingas leva utan hamnat där av vissa orsaker…..

Har inte råkat på någon som vill ha pengar på många år, men många gånger kan det komma fram folk när jag är på busstationen o har hunden med. Då vill dom klappa o prata en stund.

Tänker på något jag läste i en bok. (Omsluten av ljuset - Betty J. Eadie, kan rekommendera att läsa den) Hon var med om en nära-döden-upplevelse efter en operation. Hon berättar bla annat om en upplevelse.

"Den här gången fästes mina blickar på ett gathörn i en storstad. Där såg jag en drucken man som låg på trottoaren nära ett hus. En av mina följeslagare frågade: "Vad ser du?"

"Jo, en fyllbult som ligger och vältrar sig i sina spyor", svarade jag utan att förstå varför jag måste se det där.

Mina följeslagare blev upphetsade. "Nu ska vi visa dig vem han egentligen är", sade de.

Hans ande uppenbarades för mig och jag såg en storartad man full av ljus. Kärlek strålade ut från hela hans varelse och jag förstod att han var mycket beundrad i himlarna. Denna storartade varelse kom till jorden som lärare för att hjälpa en vän som han andligen hade ingått ett avtal med.

Hans vän var en framgångsrik advokat som hade sitt kontor några kvarter från det där gathörnet. Fastän den druckne inte hade något minne av denna överenskommelse med vännen bestod hans uppgift i att för denne vara en påminelse om andras behov. Jag förstod att advokaten av naturen var barmhärtig, men åsynen av den berusade skulle tända en gnista som fick honom att göra mer för dem som behövde hans hjälp.

Den man du träffade har fått upp ögonen på dig och gett dig och även oss andra ett annat tänk. Eller förståelse för andra personer. Det var kanske den meningen med att ni träffades, oavsett om han fick pengar eller inte. Han fick säkert pengar av nästa han råkade så du behöver inte ha ågren riktigt. Det som är gjort är gjort och kan inte bli ogjort men det har lärt både dig och oss något. Vi har börjat fundera. Det var kanske den tändande gnistan.

Jag ger då jag kan, men faktiskt inte till alla. Det finns tex en uteliggare som går och tigger där jag bor i centrum, han går på tågen osv men kommer alltid i nya varma kläder, kommer på inlines på sommaren osv. Så nej, jag känner mig inte som en dålig människa för att jag inte bidrar till hans missbruk.

En annan gång när jag pendlade till Malmö då jag studerade kom en ung kille i min egen ålder och bad om ett par kronor till frukost, jag skulle själv handla frukost och erbjöd honom att följa med mig in på Pressbyrån så kunde han få välja vad han ville ha. Då blev han jättesur och otrevlig.

Men visst skänker jag lite då och då, absolut.

Jag har pendlat nu i 8 år och man ser mycket hemlösa på centralstationer, det märks tydligt att de hemlösa är betydligt fler nu än för 8 år sedan och det känns tragiskt.

Jag brukar ge dom lite pengar då och då. Sprit eller droger får dom nog tag på ändå på många olika sätt.

Jag tror att man inte behöver ha dåligt samvete för att pengarna ska gå till sprit el dylikt, för den personen kommer att fortsätta oavsett om du ger en slant eller inte. Bättre vore ju om den personen fick hjälp att sluta dricka/droga och få ett bra liv och ta sig upp igen.

Det är iallafall så jag tänker…

Om jag har så ger jag en slant. hade en gång ett samtal med en god vän som kommer från ett annat land, vi talade bla om rasism och även om att inte passa in i dom gängse ramarna.

Han sa, " man ska inte se ner på någon annan pga hudfärg, religion eller något annat, man vet inte vad som hänt den människan i livet, vi har inte gått i h*s skor" Ord jag ofta tänker på.

Man vet inte vad som kan hända i livet och vem som kanske hjälper i en svår situation, kan vara den du minst anar.