Känn inte så Eleri!! Att skaffa fler barn mot sitt eget bättre vetande är inte att göra sonen en god gärning. Klart att han inte är ensam… dessutom är han väl inte så stor ännu (??) man måste inte skaffa barn med den magiska 2,5 årsgränsen! Det är inte det bästa att ha barn så tätt (om man inte absolut vill själv). Njut av sonen och fundera inte mer på det, skaffa honom en katt om det fungerar, ett djur är en fantastisk vänskap, trygghet och kärleksupplevelse för ett barn. De lär sig ta hänsyn, ansvar och inte minst älska och få massor av kärlek tillbaka!

OM ni sen känner att ni vill och är redo… ja då är det en annan sak!

Kram! Och blås lite på armen från mig…

Stackars lilla bus, hoppas armen blir bra snart och att ni inte behöver åka mer till doktorn.

Men det där om att vara ensam utan syskon var det dummaste jag hört, förlåt men så säger man bara inte !!! Vadå, skulle barn utan syskon göra sig mer illa än andra då eller ?

Åh jag blir så arg på sånt. Jag som ensamstående har ju exempelvis inte direkt någon mölighet att ge Noah ett syskon (inte just nu i alla fall ) skulle han då må sämre på något vis ? Näe, det där tror jag inte på. Med goa kärleksfulla föräldrar och andra nära och kära samt kompisar så mår go barn utan syskon hur bra som helst och jag tror att er lilla bus har det hur bra som helst !

Många kramar till er

#1, #2 Tack Hoppfull och Mads*varm* Ni har rätt i allt det ni säger. Hennes uttalande överrumplade mig bara en smula, just med att hon inte heller tänkte på att Mateo faktiskt förstår vad hon säger.

Mateo fyller 4 i april och visst har vi pratat om fler barn, men just nu är vi så glada över att vi har varandra och mår bra. vi fick en tuff start med min förlossningsdeppression, så nu njuter vi att må bra och få skratta i hop. 

Antar att det var kombinationen av att lillbus hade så ont och hennes klumpiga uttalande som fick mig att bli så ledsen och klura för mycket för mitt egna bästa.

Nu sitter vi dock i soffan och kramas och har det mycket bättre. vi har ju varandra

KRAMAR till er

Jag fick också förlossningsdepression, det var därför Noahs pappa lämnade mig/oss. Han tyckte jag blev för belastande…

Tycker inte alls om att de uttalar sig så speciellt inte när barnen kan förstå vad de säger. Den typen av människor kommer man tyvärr att springa på mer än en gång i livet.

Njut av varandra och lita på att ni gör det som är bäst för just er

Många kramar igen

Jag har ju oxå haft av den varan… tre ggr vid lika många förlossningar

Samtidigt så ska du inte avstå av oro för just det tycker jag. I och med att du är förberedd så kan du OM det mot förmodan skulle hända, agera på ett helt annat sätt.

Så det viktigaste är vad du/ni känner i era hjärtan att ni vill. Låt inte rädsla styra er men inte heller klumpiga s.k. vuxnas uttalanden!

Kramkram!!

hej

Blir upprörd när jag läser vilken klumpdoktor ni träffat. Finns inget barn som far illa av att vara ensam om han eller hon har en kärleksfull omgivning. Däremot finns det barn som har syskon men en omgivning som de knappt existerar för.. ja du förstår vart jag vill komma. Ta hand om eran alldelse underbara familj som är precis lagom som den är … Skickar månag varma tankar till er. Hoppas att armen blir bättre

kram

#4 Det gör ont att ni blev lämnade visst är det otroligt svår tid man går igenom som sjuk, då behöver man all kärlek man kan få. Men jag känner din styrka enda hit*Krama om*

#5 Du har alldeles rätt Hoppfull. Jag har nog tvekat inför att skaffa ett barn till pga rädslan inför en ny förlossningsdepression, men samtidigt vill jag inte låta rädslan styra på det sättet. Precis som du säger det, så har vi ju nu en rejäl erfarenhet och har möjligheter att skaffa oss lite hjälpåtgärder så att det kanske blir lättare nästa gång. Vår kärlek är väldigt stor till varandra så jag tror nog att det blir ett barn längre fram om vi nu välsignas igen*ler* Men just nu som sagt, har vi det jättebra som tre:-)

*Krama*

#6Tack sofie för sanna ord och värme*känner mig så mycket bättre efter alla goa inlägg här*

Och Mateo är piggare:-)

Tänk att det finns så klumpiga och taffliga läkare. Har hon inget i skallen. Ingen empati. Hon vet ju inte alls anledningen till att ett barn inte har syskon. Det kan ju finnas allvarligare anledningar än att man vill vänta. Det finns ju olika sjukdomar som kan lägga hinder i vägen, infertilitet osv. Så man ska absolut inte säga så. Förstår att du blev ledsen. Först är du ju ledsen o orolig för lille bus och sen en tafflig läkare som säger så… Då kan det bli för mycket. Man har lätt till tårar när det gör ont i små kroppar.

Å för den delen 4 år är ingenting. Jag har ett syskon. Och det är 12 år mellan oss. Varför vet jag inte, men mamma blev spådd så och det blev så. Själv blev jag spådd att få två barn och har tre. Gissa om jag var orolig när grabben var liten, får jag behålla honom…. Men nu är han vuxen och spåkärringar (två sibyllor på marknaden) kan ta fel. Det har hänt mer än en gång.

Kram och blås lite på armen från mig.

Ska kanske tillägga att det inte var dig jag menade ovan, utan till barnfamiljer i allmänhet.

Tack goa frejzan*krama* Det var som du säger mycket situationen i sig. Oron över hans arm och hjälplösheten man så ofta kan känna när de små har ont. Man vill ju kunna trolla bort smärtan på stuts!

När jag och maken pratar om ett barn till så känner vi ingen större bråska, jag tror bara det är lätt att börja fundera när man få höra kommentarer osv…

Min mamma var ensambarn och det gick ingen större nöd på henne, nästan lite för omhuldad däremot*ler*;-)

Kram till dig

Känn absolut inte så att du har dåligt samvete…..en del har ett barn och en del har tolv .

Min yngre son säger att dem ska bara ha ett barn som dem nu har. Min äldre har 2 barn och ska inte ha fler…..Det är bra det för farmor och farfar orkar inte med så många…ha..ha

Din lillbus är på dagis med alla kompisar och kanske han har kusiner eller ni har bekanta med barn….så växer han upp och blir stor och kan få en massa kompisar och kanske han får många barn, vem vet?!

Kramar till tröst från Jeremina!

Jag var ju oxå "ensambarn" i 12 år och vi har väl inte haft så mycket gemensamt under uppväxten. Visst var det jättekul ha en lillasyster men jag var ju mer som en barnvakt åt henne än kompis så att säga. Jag var väldigt stolt över att vara storasyster.

Nu som vuxna är situationen helt annorlunda. Vi är väldigt nära varandra och trivs tillsammans även om det inte blir så ofta eftersom vi bor en bit ifrån varandra. Vi har mycket lika intressen, bla inom det övernaturliga och healingen.

Kram tillbaka

Känn inte på det viset, du gör som du vill angående syskon. Det kanske är så att du tog åt dig men att hon menade det på ett annat sätt som inte alls var klumpigt? Man kan ju uttrycka sig och mena saker på ett sätt men det kan lätt misstolkas om man är sårbar och det är ett känsligt ämne. Försök att släppa det och gå vidare tillsammans med din lilla familj.

Kramar

Härligt att ni sitter i soffan o kramas igen. Suck, vissa kan skapa drama av precis allt! Ensambarn -hemskt! Äldst -  ååååh, så jobbigt det blir med duktig flicka/pojke som följd! Mellanbarn - dom får ALLTID jättejobbigt med sina känslor då dom är mittemellan kärleken och aldrig får tillräckligt med uppmärksamhet. Yngst - hujedanemej, stackarna! Uttröttade föräldrar som inte har någon ork till bus, kärlek och allt som en stackars liten unge behöver!

Hur man än vänder sig så har man ändan bak!

Ni verkar ha så mycket kärlek i er lilla familj - det är DET som räknas, inte antal ungar!! Lille Bus får det han behöver.

Tror nog det är värre med din man faktiskt. Jag tror han känner sig ensam med bara en fru…. skämt åsido - är man lycklig, som ni sannerligen verkar vara då är allt som det ska! Sen kan man sk-a i klumpiga människor för man vet vad som räknas och inté!

Bamsekram till dig Eleri och blås på armen till lille bus!

#7 Tack, jag försöker vara så stark jag kan för Noah. Han är ju det bästa i livet så oftast är det egentligen inte så svårt att finna orken och styrkan. Hur skulle jag inte kunna få energi när han är så fin som han är. Men visst, frågar man en dag som nu när vi båda är sjuka och ingen tid för vila finnes så kanske jag inte alltid är så tuff

Säger som #14, ni verkar ha så mycket kärlek i er fina familj & det är det viktigaste. Vad mer behöver man egentligen ?

Kramar Madde

Jag hoppas av hela mitt hjärta att lille sonen snart blir bra i sin arm. Visst gör det ont i hela en själv när de små gör sig illa, men de är väldigt tåliga, de små. Mycket tåligare än vi kan ana.

Att ett barn inte har något syskon behöver faktiskt inte innebära att barnet är ensamt. Det är oftast omvärlden som sätter press på en. Inget att bry sig om Elleri!

Krama lillen från mig - försiktigt

/Gilla

Goa ni är allihop och en massa kloka saker säger niNu känns det faktiskt riktigt bra igen och lillbus kan sträcka upp armen igen*ler*

KRAMAR till er alla!!!!!!!!

*mys-trött-Eleri*