Precis så har jag också haft det i många år, man ser någon sen finns personen inte där. Man hör, men kan inte se eller hitta någon källa tid vad det är som låter. Känner men kanske ser man inte. Kanske börar du också öppa upp dig för det mediala, det ligger ju trots allt lite i familjen .

Kram

Vem eller vilka du har runt dig vet jag inte men något vill nog dina nära och kära tala om för dig genom att dom vill göra dig uppmärksam på att dom är där. har du själv någon känla av vad dom vill förmedla?

Känns absolut inte heller som det skulle vara någon släkting av något slag, har inga nära och kära som gått bort mer än en, och detta känns inte som H*n.
Svårt att förklara, och kan jag inte förklara är det ännu svårare för folk att svara…
e väl mer en känsla av att ALDRIG vara ensam, aldrig någonsin…

#3 Ok, då kan det vara dina guider som du känner av, dom finns alltid vid vår sida.

När det gäller nära och kära kan det vara släktingar som du inte har träffat i livet och det kan vara vänner och bekanta m.m.

ja uppenbarligen är det folk som vill något då jag sällan känner känslan av att vara ensam, positiva sidan är att jag inte blir rädd eller störd av de, mer än natte tid när sängen kan vibbrera nere vid fotändan, men det slutar i samma sekund jag säger till.

Känns dock totalt förvirrade då ja inte har någon direkt kunskap inom ämnet, men nu har det hänt så mkt så man har insett att man inte är knäpp.
Samt har en dotter som märker ännu mer, tipps på bra literatur??

puffar lite…